NelliesMamma

Ja och som jag nämnde, i tidigare inlägg, hade vi som sagt var folk här i fredags. Det blev lite partaj, men inte riktigt så sent som de två andra förbi passerade helgerna.
Eftersom att folket som var här skulle vidare ut på krogen så lämnade dem i taxi 23:30. Tjat om att vi också skulle följa med, men jag kände ingen lust och orkade faktiskt inte. Jag tycker nog ändå att jag orkar med ovanligt mycket, med fester till 06-tiden osv., och krogen har varit besökt ett flertal gånger trots graviditeten och en viss trötthet. Jag måste ju få säga nej ibland, med risk för att verka tråkigt - men det skiter jag i.

Igår var vi hos svärföräldrarna, blev spontant inbjudna på en liten kräftkväll. Kräftor, vitlöksbröd och godis. Mysig kväll vi fick där i soffan framför tv:n...och jag hamnade i en sådan go ställning så jag höll på att somna fram emot slutet, lutandes mot Michael.
En avkopplad, lugn och skön lördag med andra ord!

Nu ska jag strax åka och jobba, ska bara dricka upp mitt kaffe och få ögonen att vakna till lite till. Trött idag, men piggnar med all sannolikhet till snart.
Sedan ville Michael spendera ännu en dag på Kungsmässan - det gillar vi på söndagar eftersom att vi är fullt överens om att söndagar är den tråkigaste dagen i livet...och då måste man göra någonting annat än ligga och vara död sill i soffan - det sparar vi till kvällen då det kanske blir film-mys.

I fredags var vi ute på en riktig shoppingrunda, Michael och jag. Och som vanligt ger jag mig själv beröm därefter. Jag gnällde över att jag inte hade någonting att ha på mig, helgkläder alltså...jag har garderoben fullproppad med "vardags kläder" som fortfarande passar (eller som jag kan tränga mig i) men vill jag vara lite extra snyggt klädd en helg har jag numera bara två plagg som fungerar - och de två plaggen har jag använt de senaste två helgerna - så jag fick en lätt depression när jag fick veta att vi skulle ha folk hemma i fredags och jag skulle behöva ha samma kläder om och om igen.

Michael lät mig gå lös i affärerna kan man väl säga. Världens bästa pojkvän säger, efter att jag inte hittat någonting efter flera timmars letande (för att jag är för snål), "Köp nu precis vad du vill!" och världens bästa flickvän väljer till slut, efter många om och men, ett par vita typ jeans leggings och en svart tunika skjorta (båda plagg kommer fungera även efter graviditeten) - och där var jag nöjd, trots att jag fått tillåtelse att shoppa precis vad jag ville... Och vad gick då detta shoppingkalas på? Jo, eftersom att jag väljer kläder från REA-hyllan betalade jag, glad och nöjd, 200 kr, och lämnar butiken med ett leende.
Jag har det bra jag, och Michael har det väldigt bra han också med tanken på att vilken tjej som helst i vanliga fall hade gått fullständigt loss i en affär och hon fått uppmaningen "Köp precis vad du vill ha".

Bullmamman med bulle i ugnen har bakat kanelbullar i den nya ugnen.

Jag hittade en rolig sak på internet precis som jag utan tvekan hade beställt om jag hittade den tidigare under graviditeten. Nu är det ju "bara" nio veckor kvar så det känns lite onödigt såhär i slutet kanske.

Men tänkte i alla fall tipsa andra blivande föräldrar om ni missat detta.

"BabySounds är en unik produkt som tar dig närmare din blivande familjemedlem. Med Babysounds kan du höra din bebis hjärtrytm och även andra små söta bebisljud. Det går enkelt att koppla in Babysounds till datorn eller annan musikspelare så att man kan spela in de olika ljuden.
Många pappor säger att de tack vare Babysounds har kommit mycket närmare sin blivande familjemedlem genom att höra dess hjärtrytm. Papporna känner då en mer harmoni och gemenskap under graviditeten.
Gör som alla andra mammor och pappor lär känna din bebis tidigt och ännu mer, använd Babysounds!"

Den kan beställas här

Hockeyn matchen igår kunde ju kvittat - jag hade lika väl kunnat ligga hemma och titta på den i soffan och halvsovit faktiskt... Visst var det ett hyfsat bra spel emellanåt ändå, men tydligen inte tillräkligt bra för att göra mål.
Och att Frölunda (trots mållös match) faktiskt ägde hela matchen och att AIK sedan i förlängning gör mål och vinner kändes en aning orättvist.
Men man kan ju inte se det på det sättet, för det säger ju allt - uppenbarligen var AIK bättre än Frölunda igår trots allt. För det handlar ju inte bara om att spela bra - man måste ju kunna göra mål för att ta hem poäng också!

Och angående hockeyn kände jag igår att det nog är den sista matchen jag går på ståendes tyvärr...och det är ju inte roligt att behöva erkänna det. För halva känslan av att gå på match (samma i fotboll och hockey) är ju att stå i klacken. Ska jag plötsligt behöva sitta ensam vid en stolsrad? Känns ju sådär.
Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte orkar stå upp under tre perioder längre, och det var faktiskt knappt att jag orkade springa upp och ner för trapporna...illa! Då är det såklart bättre att jag byter plats, och sitter ner och hejar ändå, och låter någon lite gladare och piggare stå istället.
Men å andra sidan vet man ju inte hur många matcher man har lust att gå på, för man har ju ingen större lust att lägga pengar på matcher när det spelas så dåligt - och när vi kan se den hemma i soffan istället, känns ju mindre slösaktigt - man sparar ju då både bensinpengar, parkeringspengar och de pengar man lägger på biljetten.

Ikväll blir det ytterligare en match att titta på, men det gör vi hemma i soffan. Och det är på gräs och inte is... IFK Göteborg - Elfsborg. Vågar inte alls gissa hur det går, men ska bli kul att se. Och man hoppas ju såklart på bra resultat.

Hockeyn matchen igår kunde ju kvittat - jag hade lika väl kunnat ligga hemma och titta på den i soffan och halvsovit faktiskt... Visst var det ett hyfsat bra spel emellanåt ändå, men tydligen inte tillräkligt bra för att göra mål.
Och att Frölunda (trots mållös match) faktiskt ägde hela matchen och att AIK sedan i förlängning gör mål och vinner kändes en aning orättvist.
Men man kan ju inte se det på det sättet, för det säger ju allt - uppenbarligen var AIK bättre än Frölunda igår trots allt. För det handlar ju inte bara om att spela bra - man måste ju kunna göra mål för att ta hem poäng också!

Och angående hockeyn kände jag igår att det nog är den sista matchen jag går på ståendes tyvärr...och det är ju inte roligt att behöva erkänna det. För halva känslan av att gå på match (samma i fotboll och hockey) är ju att stå i klacken. Ska jag plötsligt behöva sitta ensam vid en stolsrad? Känns ju sådär.
Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte orkar stå upp under tre perioder längre, och det var faktiskt knappt att jag orkade springa upp och ner för trapporna...illa! Då är det såklart bättre att jag byter plats, och sitter ner och hejar ändå, och låter någon lite gladare och piggare stå istället.
Men å andra sidan vet man ju inte hur många matcher man har lust att gå på, för man har ju ingen större lust att lägga pengar på matcher när det spelas så dåligt - och när vi kan se den hemma i soffan istället, känns ju mindre slösaktigt - man sparar ju då både bensinpengar, parkeringspengar och de pengar man lägger på biljetten.

Ikväll blir det ytterligare en match att titta på, men det gör vi hemma i soffan. Och det är på gräs och inte is... IFK Göteborg - Elfsborg. Vågar inte alls gissa hur det går, men ska bli kul att se. Och man hoppas ju såklart på bra resultat.

Trött, tröttare, tröttast...idag känner jag mig sjukligt trött, trots att jag sovit bra inatt. Vaknade en gång av kramp i vaderna, jag trodde det var förbi men det verkar ha återkommit nu. Men jag vägrar att klaga, för i slutändan är det värt allt och jag skulle gå igenom det om och om igen för min lill* skatt.

Ikväll blir det hockey...jag är egentligen inte taggad alls - och det är ju lite tråkigt när man känner så inför någonting man annars brukar se fram emot flera dagar innan.
Men det beror väl på tröttheten, och bristen på kläderna som passar, och att jag faktiskt börjar känna mig lite tung trots att folk inte alls tycker jag ser så stor ut (och jag bara gått upp 1 kilo under tiden hittills, skrämmande egentligen) och inte är allt för sugen för att stå upp och trängas i 20 minuter gånger tre.
Men det blir säkert trevligt när man väl kommer dit får man väl hoppas - annars får jag väl sätta mig i ett hörn på en ledig stol och hoppas att tiden går fort så jag kommer hem.
Och för att jag med glädje ska vilja gå på nästa match hoppas jag innerligt att spelarna sköter sitt jobb bättre idag och inte åker omkring och leker yra tomtar på hal is.

Nu ska jag ta mig någonting lätt att äta och se vad dagen har att erbjuda...

Tänkte att jag nu innan jag ska gå och lägga mig skulle logga in här på bloggen igen för att se om jag eventuellt har fått någon ny kommentar. Och det hade jag uppenbarligen...

Återigen skriver någon "Anonym" och yttrar sig:
"SD är nassar och därmed du med!" Undrar vad "Anonym" heter egentligen?
Du har lika mycket rätt att tycka och tänka och ha åsikter som jag - jag säger ingenting om det...men jag står för vem jag är och vad jag tycker. Vågar du göra detsamma?
(Jag tillägger att jag absolut inte är nasse, ska sanningen fram är jag faktiskt en väldigt snäll och go människa mot de flesta)

Eftersom att jag hade Ella här på kaffe/te besök förut och fick upplysning av henne om att man kan spåra en IP-adress inom ett visst område kan jag kanske lista ut vem "Anonym" är - för om ni inte redan visste det så står inte bara ert val av namn då ni kommenterar utan även er IP-adress!

Fan...jag fick en kommentar på mitt inlägg här på bloggen, från någon fräcking som valde att använda sig av namnet "Anonym".
Ett litet påhopp, men egentligen rörde det mig inte i ryggen och jag bryr mig inte om det han/hon skrev för fem öre. Men tyvärr råkade jag trycka på "Radera" efter att jag markerat den istället för "Publicera" och därför är jag tvungen att ta upp det här - för jag vill ju inte att någon ska uppfatta mitt misstag fel - jag raderade inte kommentaren för att jag tog illa upp eller är rädd för att visa den, jag tryckte helt enkelt på fel knapp.

Kommentaren innehöll påpekande om att jag kommer att bli en av Sveriges sämsta mammor till mitt kommande barn och att barn till föräldrar som röstat på SD borde omhändertas av Socialtjänsten innan föräldrarna uppfostrar fler rasister i Sverige.
Varför skulle jag bli en dålig mamma på grund av det? Och mitt val av uppfostran till mitt barn har ingenting med politiska åsikter att göra!
Jag kommer inte bli en sämre mamma på grund av min röst på SD och mitt barn kommer inte få en sämre uppväxt på grund av att jag har en åsikt som inte du tycker om eller la min röst på ett parti som du uppenbarligen är rasistisk emot! Min politiska åsikt har som sagt var ingenting med barnuppfostran att göra...och min lilla skatt kommer inte bli rasistiskt uppfostrad!

Vi ska inte ens döpa vårt barn i kyrkan på grund av att jag inte vill bestämma vad mitt barn ska tro eller tillhöra - det är ett val jag tycker att varje människa ska få fatta själv.
Detsamma gäller alltså politik...min åsikt i politik påverkar inte mitt barns kommande åsikt i politik!

Du är välkommen att skicka kommentaren igen så lovar jag att trycka rätt denna gång! Och har du ett namn är du välkommen att använda dig av det!

Det ska minsann bli skönt när detta lagt sig om ett par månader...

Ja, rubriken jag valde talar ju för allt. Detta inlägg kommer garanterat framkalla starka känslor och läsare kommer vilja hänga mig - men jag har rätt att dela med mig av min åsikt, precis som alla andra.
Skriverierna är i full gång och folks upprördhet framkommer överallt... Status uppdateringarna på Facebook handlar idag om valet och resultatet därefter, och folk verkar minst sagt upprörda över att Sverige Demokraterna hamnade där dem hamnade.
Vänner på Facebook antyder också tydligt att dem faktiskt är redo att säga upp kontakten med folk som erkänner att dem lagt sin röst på SD; Jag erkänner härmed att jag är en av de som röstade fram SD! Take it or leave it!
Skulle du säga upp kontakten med en vän som gillar svart mer än rosa, eller som tycker att Leonardo Di Caprio är snyggare än Brad Pitt? Och kom inte och säg att det inte är samma sak - för en åsikt är en åsikt och alla har rätt till ett eget tyckande! Det gör väl inte mig till en sämre person egentligen?
Mina vänner känner mig, och jag har inte gjort någon förändring i min personlighet på grund av min röst...så varför skulle ni plötsligt nu backa och säga hejdå?

Har Mona Sahlin avgått än, eller när har hon tänkt att göra det? Kan ju bli spännande att se det också faktiskt, eftersom att hon gick ut med det "hotet".
Är det inte vuxna människor vi pratar om, vuxna människor som sitter i olika partier och vuxna människor som röstar? Det verkar minsann inte så - omoget beteende av så många har visat sig i detta val!
Sahlins uttal om en eventuell avhoppning jämför jag med en sexåring som inte vill leka med sin kompis för att hon inbte får ha den dockan hon vill ha. Jag menar - för fan, det är ju bara tragiskt allting!

Kanske bör man höja åldern som ger rösträtt i Sverige? Det verkar ju nästan som att mer än halva befolkningen är för för omogna för att rösta eftersom att resultatet startar krig.
Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi känna hatkänslor för någon på grund av personens röstläggning, men om du vill hata mig nu så varsågod - det talar ju bara för hur patetisk du är och att du uppenbarligen är för ung / omogen för att delta i en röstning - och med all sannolikhet för hjärtlös för att acceptera att alla har rätt till eget tyckande och att jag fortfarande är jag trots att min röst är lagd på SD!

Oj, kom just på att jag i det tidigare inlägget nämnde att "en ny rolig vecka har startat", kanske undrar ni vad jag har för roligheter att se fram emot?!
Egentligen är det inte jätte spännande, och veckan är inte heller fullspäckad direkt - men en del roliga inplanerade saker kommer att ske.

Idag ska vi åka till min käraste mamma för att gå igenom de bebisgrejer (kläder osv.) som hon sparat efter lillebror. När vi ändå är där passar vi på att bli bjudna på middag så slipper vi tänka på det här hemma idag - vi gör två flugor på smällen.

På tisdag är det hockey som gäller, Frölunda - AIK, det ser vi fram emot...hoppas verkligen att det går bättre nu i premiärmatchen hemma, annars är det ju en tragiskt start på säsongen och jag lägger inte en krona till på att se dem leka på is.

På torsdag ska vi på visning/studiebesök på förlossningen i Varberg. Jag har ju redan besökt stället, var ju fasthållen där flera timmar för ett par veckor sedan - men det ska bli spännande med en rundtur, för sist låg jag ju bara uppkopplad i en säng.

En mycket trevlig helg har passerat och en ny rolig vecka har startat.
I lördags hade vi folk här, det partajades lite och med trevligt sällskap står man ut länge. Det blev en "favorit-i-repris" från förra helgen då ungefär samma folk, lite fler denna helg, var här och vi satt vakna och umgicks till 06:00. Tack till allt härligt folk som var här!

Söndagen var seg, ville inte gå upp ur sängen - hade ju fått på tok för få timmars sömn - men ibland har man inte många val. Det var bara att kliva upp strax innan 12-tiden.
Efter att ha vaknat till liv åkte jag iväg till jobbet, och därefter hem till svärmor och svärfar där Michaels syster med familj också var. Det bjöds på mycket god middag och en härlig äpplepaj till efterrätt - mumsfilibabba!

Nu har vi fixat och donat lite här hemma. Jag har vikt tvätt och plockat undan och Michael har dammat de höga höjderna som jag inte når utan stol. Tur att han är lång!

Jag har bakat också, ja ja ja. Idag igen! Det blev detsamma som igår, kladdkakemuffins - de tog ju slut så otroligt snabbt, så jag fick fylla upp skåpet med nya och vi har provsmakat - lika goda som de som bakades igår!

Nu ska jag fixa till mig lite om en stund, när jag orkar... Hade egentligen velat gå och lägga mig och sova, men det blir ingenting med det - det är ju lördag, och det är en synd att sova!
Vi får lite besök ikväll, och det är ju alltid trevligt. Så det blir en dag hemma, men om den blir stillsam och lugn eller inte kan jag inte svara på. Det återstår att se!

Vilken härlig dag, verkligen verkligen verkligen.
Varit i simhallen och lekt fisk med Michael & älskade lillebror. Michael & jag släppte honom i det djupa vattnet och tvingade honom att simma fram och tillbaka mellan oss - och eftersom att han insåg att han sjönk och inte bottnade om han inte simmade så tog han faktiskt ett och annat simtag fram och tillbaka.
Grabbarna busade med rutschkaneåkande också, jag vågade mig inte på det - är nog en liten fegis.
Och dem njöt också en stund i bubbelpoolen, jag satt på en stol vid sidan och och tittade på - och längtade i...men nästa gång vi besöker en simhall (det sker ju inte så ofta) så ska jag sitta där och bara njuta så länge bubblorna är igång, sedan ska jag sätta mig vid sidan om och bara vänta tills den startar igen!

Efter besöket i simhallen åkte vi till Freeport...idag igen - ja. Vi lämnade tillbaka Fox tröjan jag köpte till Michael igår, eftersom att den inte passade - och rätt storlek fanns inte inne.
Tog givetvis också en sväng till leksaksaffären, det går ju inte att passera den med ett barn och säga "Där går vi inte in" och vilken tur att vi gick in - där var det legobygg tävling.
Jonathan deltog och det gick ut på att bygga ett så högt torn av lego på 1 minut. 24 cm blev hans resultat. Och alla deltagare fick en påse med presenter, så det var ju kul för honom.

Nu har lillebror precis kommit hit, vi ska passa honom ett par timmar idag och för att fördriva tiden denna äckliga regniga lördag ska vi faktiskt åka till simhallen och mysa.
Det var länge sedan, så det ska bli roligt. Och det är ju ett smart drag av Michael och mig att ta med oss Jonathan eftersom att det då känns mer "tillåtet" att plaska och leka, och för Michael att åka rutschkana. Vi är inte dumma vi! Men givetvis är det mysigt att ha med oss lillebror också!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sedan väcka Michael. Ta en dusch och eventuellt "slänga ihop" lite fler muffins innan vi ska åka - simhallen öppnar 11:00.

Dagen igår kunde inte ha blivit bättre, allt var ju bra - och trots att det hände mycket och emellanåt kändes lite stressigt så var det en alldeles underbar dag. Älskar när man får umgås med folk man tycker om!

Tog ju en shoppingrunda med mamma & Kent under tiden som Jonathan var på barnkalas. Jag köpte två ramar och en tröja på Fox till Michael. Tyvärr passade inte tröjan, så den får vi åka iväg och byta idag. Ja, det var faktiskt allt jag shoppade - hittade ingenting till mig, men så brukar det ju vara nu för tiden. Men å andra sidan köpte jag ju mig en jacka häromdagen som jag är supernöjd med, så jag ska såklart inte klaga det minsta.

När kalaset lillebror var på var slut åkte vi hem till mig och fikade, Michael jobbade fortfarande - men han kom hem strax därpå. Med sig hade han då min älskade vän Linn!
Mamma, Kent & lillebror stannade en liten stund. Drack kaffe och provsmakade mina muffins som visade sig vara väldigt populära - bara två kvar nu, så jag får nog baka en sats till idag.
Sedan när dem åkt myste vi i soffan, jag, Michael & Linn. Tittade på hockeyn, som tyvärr inte gick bra alls...fy så pinsamt! Sedan pratade vi om allt och ingenting, det är så det brukar bli när hon är här - härligt.

Det är helt otroligt, jag är faktiskt förvånad över mig själv och jag måste få känna mig lite stolt och vara lite skrytsam. Det förtjänar man ibland, och jag förtjänar det nu!
Jag hann faktiskt med allt...det trodde jag aldrig. Det blev lite stressigt här nu i slutet, men nu är jag klar...och genom svettig minst sagt! Hade verkligen verkligen behövt ta en dusch, men tiden räcker inte alltid till...jag får skjuta upp det och ta hand om den biten när jag kommer hem istället.

Har nu bara mig själv kvar som ska fixas, och jag har 15 minuter på mig att göra detta. Hinner jag? Nja - jag tror inte det...och speciellt inte eftersom att jag tar 5 minuter åt att sitta här. Helt dumt tänkt, men så blir det ju ibland.
Allt är skinande rent och luktar gott här hemma, ja allt utan jag...hade som jag nämnde behövt både en dusch och en massa smink, men idag får jag vara naturlig och tar en snabb dusch i parfym istället. Resten får fixas när jag återkommer hem ikväll.

Nu står bakverken i ugnen...känns lite spännande det här. Och jag är faktiskt nervös får jag nog våga erkänna... Tänk om det nu visar sig att problemet inte låg i vår gamla ugn, utan att det helt enkelt är så att jag är en usel bakare? Ja - blir det fel på detta så får jag väl erkänna att jag helt enkelt inte ska slösa mer ingredienser på dåligt bakeri.

Hittade ett recept som lät gott, kladdiga chokladmuffins. Hoppas nu de blir så goda som bilden på receptet visade. Om inte får jag bara acceptera min okunnighet och ge fan i att försöka igen.
Det är ju lite som folk som söker till Idol men inte kan sjunga, de får kritik och förhoppningsvis inser dem att sångkarriären inte passar dem.

Bara resten kvar att göra, i ständings väg...men av någon anledning fastnar jag i stolen här. Men nu får jag dra mig härifrån - igen.

Har varit iväg med mamma hela dagen, och det har jag ju aldrig någonting emot. Mysigt som alltid att umgås med henne, och det händer ju inte allt för ofta att vi är bara hon och jag, så man får ta till vara på de stunder vi får - för de lär väl bli färre om ett tag när jag har en liten snutt att bära med mig överallt.

Nu har Michael åkt iväg för att jobba, han slutar 20:00 ikväll så det är inte jätte många timmar. Lagom arbetspass en fredag kväll kan man väl tycka.
Och när han kommer hem blir det en kväll framför tv:n som gäller - titta på matchen mellan Timrå - Frölunda och hoppas på vinst för rätt lag (Frölunda).

Själv ska jag ta hand om allt som behöver göras här hemma; disken, tvätten, damma, dammsuga och tvätta golven. Det är ju så otroligt härligt när allt sådant är klart och man kan koppla av och bara njuta av att det är rent och fint runt omkring!
Just det ja - jag ska baka också...jag får fikasällskap lite senare av mamma & Kent och dem tar för givet att jag har bakat till dess för att visa att den nya ugnen är bättre än den gamla - så det måste ju bevisas! Hoppas jag har alltjag behöver hemma bara, för i detta schizofrena vädret (regn varannan minut därefter sol och sedan höststorm) har jag ingen större lust att promenera till Ica.

Lillebror ska på barnkalas ikväll, på Djungelrummet på Freeport så då ska jag passa på att umgås mer med mammsi. Mamma, Kent & jag ska kika omkring i affärer under tiden, får väl se om man hittar någonting spännande - men jag är ju så duktig på att hålla i pengarna så som vanligt köper jag väl ingenting. Och efter den lilla shoppingrundan vi planerat ska de som sagt var komma hit och fika, för att smaka nybakat från ny ugn, och titta på den nya fina vagnen.

Nu måste jag sätta fart här om jag ska hinna med allt jag har nämnt att jag ska göra. Blir hämtad om ungefär två timmar, och på den tiden är det mycket som ska hinnas med - men det ska nog gå bra.

Efter att vi var iväg och köpt vagn åkte vi hem en stund, för att koppla av en liten stund innan vi skulle iväg igen. Under denna "koppla av"-stunden sattes vår nya ugn in. Så nu ser det ut som att vi (nästan) har fått ett helt nytt kök. Spisen är superfin, verkligen. Och just nu står den och "brinner", man ska ju tydligen fixa på så sätt innan den används - och nu när jag känner doften den utger i hela lägenheten förstår jag varför - maten hade nog annars inte smakat bra.

Åkte sedan iväg hem till mamma & Kent där det idag bjöds på mammas supergoda köttgryta, somjag längtat riktigt mycket efter! Efter maten en snabb kopp kaffe innan nästa ställe kallade oss...
Iväg till lillebrors skola för att titta på lite lotterier och annat kul som där var ikväll. Kul, men så hemskt kallt - så vi stannade inte länge alls.

Idag har vi varit iväg och genomfört köpet av barnvagn, och vi är supernöjda. En jätte fin Baby Travel, i begagnat skick men ser verkligen helt splitter ny ut eftersom att de förra ägarna knappt använt den på grund av att de istället använt sig av en tvillingvagn.
Vilket kap vi gjort. Och helt otroligt så skönt, och mysigt, det känns med en barnvagn ståendes i väntans tider i hallen.

Nu är det bara den lilla skatten som saknas! Men den ska ligga mer i mammas famn än i vagnen - jag längtar!

Nu hittade vi precis ett kap på blocket. En vagn, som vi ju såklart måste köpa. Vi har besökt BabyProffsen och tittat på vagn där, men tydligen sägs det nu vara omkring 8 veckors leveranstid - och jag kom plötsligt på att bebis faktiskt beräknas vara här om 10 veckor.
Tiden går ganska snabbt emellanåt, trots att det känns som att det ibland går på tok för segt.

Hur som helst var det som jag nämnde ett riktigt kap vi fann i annonsen. På BabyProffsen skulle vagnen kosta ungefär 4500 :- (med ligg och sittdel) och på blocket fann vi en jätte fin Baby Travel för 2500 :- (också med båda delar) så vi slår till tänkte vi.
Dock en bit att åka, vi får ta oss till Hylte (Hyltebruk?), men nu har vi bokat möte och åker dit redan imorgon för att äntligen införskaffa en av de viktiga sakerna vi har kvar att inhandla.
Sedan kvarstår spjälsäng och bilbarnstol - det är väl allt, eller har jag missat något?

Och dagen? Ja, denna onsdag har sprungit iväg precis som alla andra dagar i veckan.
Jag hann knappt kliva upp ur sängen imorse innan Michael frågade "Vad ska vi göra?" Jag hade helt enkelt inte tid att slå upp ögonen innan sminket skulle på och vi skulle iväg. Men jag gnäller inte, tycker det är ganska kul att det händer saker såklart.

Ner till Kungsmässan begav vi oss, men hade inget större ärende där egentligen. Jag tittade på en kofta som jag flörtade lite med häromdagen när vi var där och som jag drömde om natten till idag, men jag är så diciplinerad så trots att den passade perfekt och såg jätte bra ut så nöjde jag mig faktiskt med att bara prova den. Återigen ett besök på Kungsmässan utan minus på kontot!
Därefter tog vi en tur till ICA Maxi, och där försvinner som alltid några hundralappar, men det känns mer okej att lägga pengarna där eftersom att det fyller på frys och kyl istället för garderoben som faktiskt redan är överfylld.

Innan middagen idag var vi en sväng på Kungsmässan. Inte för att shoppa, utan mest för att titta... Jag är nog en ganska bra flickvän på just det sättet ändå, jag kan gå igenom flera affärer utan att jag måste ha en påse med mig därifrån.

Igår shoppade jag i och för sig, men det var snarare för att Michael nästan tvingade mig. Jag har länge länge länge pratat om att jag skulle vilja ha en skinnjacka, igår hittade jag en supersnygg som jag blev smått förälskad i - och Michael tyckte minsann att jag skulle ha med mig den hem - eftersom att priset var ungefär det halva i jämförelse med de andra jackorna jag tittat på.

Kom hem för en liten stund sedan efter en supergod och som vanligt mysig middag hos svärföräldrarna. Det bjöds på fläskfilé i smaskig sås, goda ugnsstekta grönsaker och pressad potatis.
Därefter kaffe och wienerbröd - gott gotti gott gott!

Nu ska Michael och jag krypa ner i soffan och titta på kvällens avsnitt av "Uppdrag granskning" som idag handlar om fildelning. Hett ämne nu för tiden minsann.
Michael berättade precis att Aftonbladet hade gjort en jämförelse mellan fildelning och terrorism - att det tydligen är lika svårt att stoppa, intressant tanke där får man väl säga.

Dålig uppdatering, det händer titt som tätt.
Försöker starta om imorgon!

"Att göra"-listan är nu tom. Jag har fått gjort det jag hade planerat idag, trodde inte jag skulle orka eftersom att bebisen bråkar lite med mig idag. Den trycker och har sig, lätta tidiga sammandragningar kallas det tydligen... Ingenting emot vad som kommer att komma såklart, men jag klagar inte heller - menar bara att jag trodde att jag skulle sitta stilla här, eftersom att det känns bra och är lugnt när jag sitter i stillsamhet.
Men jag tog mig i kragen och tog tag i allt ändå.

Fixat med tvätten, ska snart hänga upp den andra maskinen som är klar vilken minut som helst.
Har också tagit en liten kort promenad och hälsat på storebror på jobbet, var mest där och sa hej och kollade läget och sedan hem igen.
Plockat undan, fixat och donat som alltid behöver göras. Bland annat fick jag mig ett ryck och planterade om tre små kaktusar som jag tyckte stod lite tråkigt i sina små brukor, planterade istället ut dem i ett "fat/skål" och smyckade planteringen med stenar och värmeljus - mycket läckert får jag nog själv säga!
Dammsugit och tvättat golven, ja nu doftar här så där gott av smultron eller vad det nu är för doft Ajaxen ger.
Ibland är man bra duktig!

Det positiva med höstens närmande är alla tv-prpgram som startar och som underhåller till max. Igår var en riktigt underhållande kväll måste jag säga.
Först Idol, sedan Skånefruar och därefter Kungarna av Tylösand. Och det sistnämnda programmet har fått mycket kritik har jag sett - men oj va jag tyckte om det! Intriger, intriger, intriger i en härlig blandning av fulla knullande människor - det är sådant som säljer, great!

Nu ska jag göra lite nytta här under dagen, har satt igång en maskin tvätt och ska nu plocka undan och fixa lite här hemma. Ska också ta kraft till mig och dammsuga och tvätta golven idag, det behövs.
Så när Michael kommer hem är här skinande rent och allt i toppform - det är så det ska va.

Och hur har denna shoppingdag sett ut?

Jo, som jag tidigare skrev åkte vi till Ikea, för att köpa någonting men visste inte vad.
Vad fick vi egentligen köpt? Jag vet inte faktiskt. Vi köpte en ny palm, eftersom att den vi har här hemma har varit nära döden allt för många gånger och nu tröttnat på våra återupplivningsförsök. Köpte också en kaktus, eftersom att det blivit tomt här hemma då jag kastade en blomma som gav upp hoppet om liv igår. Och så vitt jag vet ska kaktusar vara svåra att ta livet av, så den passar nog bra här hos oss. Jag vattnar för sällan och Michael för ofta, ingen bra kombination. När jag låter bli att vattna (eller glömmer/struntar i det) skäller Michael på mig och vattnar ofta under en period (och mycket) och jag får gå och hälla av illaluktande vatten som står i alla krukor.

Ikeas övervåning hoppade vi över idag, vi höll oss på nedre plan. Och det var väl lika bra det, för det dyrare tingen finns ju där uppe, så risken hade ju varit att vi kom hem med både spjälsäng och skötbord...och jag tror att vi ska lugna oss ett litet tag till för att se om vi eventuellt kan få tag på det begagnat och snyggt istället.

Efter Ikea-turen åkte vi hem till Michaels syster och fikade och umgicks en liten stund. Mycket trevligt, som alltid såklart!

Sedan fortsatte shoppingrundan till Baby Proffsen där vi tittade på vagn och hittade en relativt billig riktigt snygg som vi båda blev störtförälskade i. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för.
Sedan en tur på Kungsmässan - men där tittade vi faktiskt bara. Visst såg vi massor massor som vi ville ha och köpa, till Michael och till bebis. Men vi höll oss coola och gick därifrån nöjda med en titt.

Summa av vår shopping dag: 104 (tror jag att det blev) kronor gick det på totalt, på Ikea alltså (som var det enda stället vi lämnade med påsar).

Jag gick upp tidigt imorse, skadar väl inte eftersom att det inte sker allt för ofta.
Väckarklockan ringde 08:30, dags att gå upp för att vakna till liv och invänta härligt sällskap. Linn kom och fikade, med sig hade hon sin bror. Blev kaffe och tjöt, tjöt, tjöt - sånt som jag gillar.
Hoppas hon kommer snart igen!

Nu ska Michael och jag åka iväg till Ikea, egentligen vet vi inte vad vi ska göra där - men det är väl ett roligt sätt att fördriva dagen på. Lite farligt är det kanske, nästan som att gå in på Gekås tycker jag - man går in och vet inte vad man behöver men går ut och har en och annan påse med sig. Packar upp när man kommit hem och undrar "Vad ska jag med denna till?".

♥

Nu har jag städat och fixat och donat här hemma hela dagen, sedan jag gick upp faktiskt. Vikt tvätt, dammat, plockat och fixat, städat badrummet och så vidare.
Bara dammsugning och golvtvättande kvar för att kunna säga att här är rent och fint och tipp topp. Men det tror jag inte att jag orkar idag, men det hinns nog med imorgon.

Sitter nu och väntar på att mamma ska höra av sig...hon är på läkarbesök med lillebror och nu vill jag höra hur det gått. Och vill såklart att dem kommer hit och fikar, får väl se om dem hinner det eftersom att dem har en del att göra idag. Jag får vänta och se vad hon säger när hon hör av sig.

Igår var vi i Varberg, Michael och jag. Och nej - det var ingenting med bebis, som folk kanske plötsligt tror om man nämner Varberg nu för tiden.
Vi var där och hälsade på Michaels mamma, min svärmor och skattens farmor - oj så många kallelser, eller vad man nu kallar det.

Var skönt att se att hon var pigg och mådde bra, trots allt. Och kändes bra att jag kunde följa med denna gången, för det kunde jag ju inte sist Michael åkte eftersom att jag då var dunder förkyld. Förkylningen kvarstår dock, men inte riktigt illa...

Sedan åkte vi ut till skogen på eftermiddagen för att plocka olika växt sorter till ett skolarbete Michael har. Mysigt tycker jag att det var, nördigt tror jag Michael nämnde det som.
Och därefter hem till mamma & Kent som bjöd oss på middag - och vi blir lika tacksamma varje gång det sker...för jag hatar att laga mat, och Michael tycker inte att det är roligare.

Jag tror att om pris hade utdelats till världens sämsta bloggare så hade jag garanterat vunnit - grattis till mig! Kanske kan någon införa ett sådant pris?! Varför är det bara duktiga, flitiga och bra bloggare som får ta emot pris och blir omskrivna? Kan inte den sämsta få lite lite uppmärksamhet?

Helgen har varit fullspäckad kan man väl säga, eller i alla fall större delen utav den.
Den återkommande kräftskivan i lördags, hos mamma & Kent. Och det var lika trevligt som förra året, den enda skillnaden var att jag var nykter i år - men det mådde jag ju bra av dagen efter, så det är absolut inget klagande över det.
Söndagen spenderades i lugn och ro, det blev en dag/kväll på soffan till största del. Michael hade liksom inte orken att göra någonting mer avancerat än så dagen efter, och det får man ju förstå.
Under kräftskivan nästa år får vi vara inställda på att ta det lite lugnare, båda två trots att jag då också kan partaja lite...för då har vi ju en extra stol vid långbordet där skatten sitter och förgyller vårt liv!

Nu har vi tagit farväl, det blir ju lite så att det riktiga farvälet tas vid begravningen, och så känns det nog trots att jag faktiskt var på sjukhuset och klappade och kramade henne efter att hon hade gått bort.
En vacker begravning får jag säga att det var, och jag beundrade den vackra kistan - det kunde inte blivit finare - och det var precis vad hon förtjänade - superfint!

Givetvis var det jobbigt, men jag tryckte allt inom mig faktiskt. Jag är förvånad över att jag klarade av det, men jag stängde av totalt om jag ska vara ärlig.
Största delen satt jag och klämde hårt i Michaels hand, bet mig själv i läpp och tunga och stirrade in i väggen och försökte helt enkelt vara någon helt annan stans än just där och då.
När prästen började prata om farmor som person, om hemskheter hon fått genomlida men styrka som hållt henne uppe brast det för en stund...tio droppar forsade snabbt, men jag stängde av kanalerna lika fort som de öppnades.

Varför jag väljer detta sätt vet jag inte, för egentligen är det väl det sämsta att göra - trycka allt inombords - men på något sätt är det enklast att göra så. Det är för övrigt inte alls likt mig, jag brukar inte klara av sådant - jag är i vanliga fall hemskt känslig...men detta har väl tagit så hårt på mig att jag på något sätt inte vill veta av sanningen än, jag klarar nog inte av det riktigt. Och av den anledningen reagerar och uttrycker jag mig genom att "bara vara" och bita ihop. Vi får väl se hur länge det varar.

Ja, då var man redo att bege sig iväg på begravning. Ursäkta fel uttryck, redo är man ju inte direkt...och man säger väl inte så, och redo känner jag mig absolut inte. Helst hade man ju velat slippa denna dag, men den kommer ju för alla - förr eller senare.

På något sätt känns det nu som att börja om i sorgarbetet, i bearbetningen... På söndag har det gått en månad sedan min bästa älskade farmor gick bort, och på något sätt har jag lyckats relativt (förvånadsvärt) bra sedan dess. Jag har hållt mig ovanför ytan och jag har klarat av att sörja på mitt eget sätt.
Nu känns det som sagt var som att man efter denna dagen startar om på nytt, från dag ett och återigen ska gå igenom allt. Men det är nog så, Michael & jag pratade om det igår, att man börjar kanske inte den riktiga bearbetningen förrän efter begravningen.

Men givetvis klarar jag tiden efter denna dagen också. Jag har så mycket människor omkring mig som betyder så mycket och som stöttar och förstår.
Och lilla skatten i magen, som måste få må bra!
Det är på så vis jag klarar mig så bra som jag gjort/gör, jag trodde att det skulle bli värre än det varit - ärligt talat, men tack vare allt stöd och mitt tänkande att "jag måste må bra för bebis skull" har jag kunnat sörja, sakna och längta på en bra nivå.
Tack till alla som funnits vid min sida, och tack till er som fortsätter göra det. Vad vore jag idag utan er?

Michael hade massagetid inbokad idag, och oj så skönt han tyckte att det var.
Under tiden som han var och njöt var jag hemma hos mamma, eller mamma var iväg på brottning med lillebror så jag var hemma hos Kent helt enkelt. Vi tjötade och lagade mat, eller för att rätta till det - jag tjötade och han lagade mat.
Sedan kom Michael och vi åt middag. Han var nöjd med massagen minsann...
När mamma och lillebror kom hem blev det kaffe och mer tjöt. Och sedan dags att åka hem för att fixa och dona eller inte göra någonting alls.

Just nu sitter jag med massa brunt klet i huvudet...hårfärgning pågår. Behövde verkligen göra någonting åt det nu, får hoppas detta blir bra. Det återstår att se, och blir det för hemskt är det ju nästan såpass kallt ute så man kan ta på sig en mössa för att dölja den dåliga färgningen i sådana fall.

Imorgon är det begravning ja...och jag har ingen aning alls om vad jag ska ha på mig. Men det får bli morgondagens bekymmer, jag orkar faktiskt inte vara så ordningsam och ordna allt sådant i förväg, det finns det inte ork till - jag gräver fram någonting imorgon innan vi beger oss.

Idag mår jag sådär kan jag väl halv ynkligt meddela...förkylningen känns sämre, och jag känner mig ganska matt av att göra ingenting alls.
Jag trodde jag var på bättringsvägar, men icke. Men att klaga hjälper ju inte, det är väl som den valda rubriken säger "What doesnt kill you makes you stronger".

Blir inget längre inlägg än såhär just nu, finns inte mycket vettigt att skriva så istället för att skriva om ingenting alls väljer jag att inte skriva alls.

Vilken härlig eftermiddag och kväll det visade sig bli igår.
Fick ett samtal från Michael, han ringde nerifrån parkeringen efter skolan och frågade "Är du klar?" Klar för vadå, tänkte jag...var absolut inte klar då jag satt här med myskläder, snuvig näsa, hostig hals och såg ut som att jag inte sovit på tre veckor eller borstat håret på ett halvår.
Vi skulle ut och äta, hade han spontant bestämt. Och inte kan man ju tacka nej till en sådan överraskning...så jag gjorde mig i ordning och vi begav oss till Buffé och åt gott.

Mätta och belåtna åkte vi sedan till Fjärås och drack kaffe med mamma & Kent. Där fastnade vi som vanligt ett litet tag extra än vi tänkt, men det blir ju lätt så när man har trevligt.

Sedan hem och över och knacka på hos grannen...där vi fick titta på massa bebis grejer hon ska göra sig av med. Nu måste vi bara bestämma oss för vad vi vill/behöver ha.

Ja just det ja - eftersom att jag blev så glad av beskedet, men jag trots detta glömt att skriva om det ser jag nu, så måste jag slänga in ett kort inlägg och berätta.
På MVC besöket i måndags visade det sig att all glass jag ätit faktiskt gjort nytta - hihi.
Jag kan nu tala om att jag fram tills nu har gått upp 2 kilo under graviditeten, det känns bra att det går uppåt nu!

På fredag är det begravning, då ska min älskade farmor begravas och det känns tungt såklart. På något sätt har jag lyckats hålla mig på en bra nivå i sorgarbetet, jag har liksom inte sjunkt riktigt så lågt i sorgen som jag befarade - och jag tror att jag har bebisen att tacka för det.
Jag tänker hela tiden på hur mina känslor övergår till bebisen, och därför försöker jag vara så lugn som möjligt - varken arg eller ledsen.
Visst är jag ledsen, och för jävla förbannad, emellanåt...över det orättvisa som hänt. Men att jag gråter mig förstörd och i samma stund stressar upp bebisen gör ju faktiskt ingenting bättre - det är så jag försöker tänka, och det är nog klokt.
Dock kan det kanske ses utifrån som att jag antingen stängt av känslorna helt eller att jag helt enkelt inte har några känslor för det som hänt, så är inte fallet...jag måste helt enkelt bara tänka efter hela tiden.
Kan jag förändra situationen? Nej, jag kan ju inte det!
Alla har väl rätt att sörja och bearbeta på sitt sätt - och såhär gör jag just nu...

På lördag är det den årliga kräftskivan som står på schemat, hemma hos mamma. Det ska bli trevligt, såklart. Och som alltid gott med skaldjur!
Vi blir en hel del folk vad jag förstått det som, så det kommer minsann bli en fest som heter duga. Och dagen efter är det jag och lillebror som mår bäst av alla festdeltagare - det ser vi såklart fram emot extra mycket!

Jag är vaken och på benen, förkylningstillståndet är sig likt - har gått åt varken det bättre eller sämre hållet, men så länge det inte blir sämre bör man väl inte klaga...då vet man ju på något sätt att det trots allt, fast man inte känner det just nu, bör gå åt rätt håll sakta men säkert. Och jag är säkert frisk snart igen!

Eftersom att helgen är ganska fylld av det ena och det andra är det viktigt att jag kurerar mig nu de två sista dagarna, idag och på torsdag. Så det får bli lugna och stillsamma dagar för min del.

Michael har precis åkt iväg till skolan, han har terminsstart idag.
Eftersom att jag ska gå hemma hela dagen hade jag velat se till att här är tipp topp när han kommer hem, jag hade velat ta hand om tvättkorgen som börjar bli fylld, jag hade velat damma, dammsuga, tvätta golv och så mycket mer. Men jag borde kanske ta det lite lugnare än så, och hoppas att han har förståelse för detta - men det har han väl såklart.