Du är älskad, lilla boll.


Jag älskar dig!


Jag accepterar nu hur det ser ut!

Nu sitter jag och äter lite middag. Blev snabbmat bestående av makaroner och köttbullar idag. Hade ingen större lust att ställa mig och laga någonting som tar längre tid, det här får duga idag.

Jag har haft besök av storebror och världens goaste brorson. Alltid lika trevligt när man får spontan besök sådär, och storebror är ju ganska duktig på att "spontan besöka" vid de flesta tider.
Men man ska inte klaga, det är som sagt var väldigt trevligt!

Jag har hunnit göra lite nytta också, och det känns ju bra...var rädd för att jag skulle lämna lägenheten som den sett ut (som jag klagat över) ett par dagar - som ett bombnedslag. Och det hade ju inte varit helt okej, att ha gått hemma största delen av dagen och inte kunnat plocka undan...
Så, det har jag gjort nu. Plockat undan och torkat av lite här och där, tagit hand om disken och vikt lite tvätt som av någon anledning inte blev vikt med det andra.
Hade behövt damma, överallt - men det hinner jag inte nu. Men det kommer en ny dag imorgon, och då får jag ta hand om den biten!

Nu ska jag ta en kopp kaffe innan jag ska bege mig ner mot tåget som jag ska färdas med till Göteborg - det börjar bli dags att jobba igen.

Att sova bort en hel dag är ingen match!

Dagen har sprungit ifrån mig, med ordentliga kliv...ja, det var märkligt hur minuter och timmar bara kan ticka iväg såhär. Men det beror väl kanske på att jag har sovit bort största delen av dagen...för det var jag värd!

La mig i soffan för att titta på tv, men insåg ganska snart att ögonen inte var överens om att titta. Somnade gott, och varje gång klockan ringde ställde jag om den - jag ville helt enkelt inte gå upp, jag behövde mer vila. Och det unnade jag mig, kände ingen brådska alls med att lämna soffan.
Gick upp strax innan kl 16, det blev en ordentlig "vil-stund" som i vanliga fall bara bör vara i någon halvtimma, max en timma. Men idag satte jag mina egna regler!

Jag har låst in mig!

Nu har jag precis kommit hem från jobbet.
Eftersom att jag inte orkade jobba igår kväll så åkte jag in tidigt imorse istället, det är ganska skönt att jag kan välja lite så. Det blir i och för sig dubbelpass idag på grund av detta, jag ska ju åka in ikväll igen...men just nu känns det ganska okej - jag överlever det såklart.

Jag har sovit hemskt dåligt inatt, så när klockan ringde 05:00 ville jag inte alls gå upp egentligen...men jag hade inga andra alternativ - för jag antog att det inte fanns någon som frivilligt skulle erbjuda sig att göra mitt jobb åt mig.

Morgonen var i full fart kan man säga... Jag drack kaffe, åt frukost...gjorde frukost till Michael som han skulle kunna äta (för att slippa göra själv) när han vaknade, jag kokade makaroner till Michael som han kunde ha med sig i kombination till korven som hans matlåda idag.
Ja, jag hann med en hel del faktiskt.

Nu har jag tagit hand om disken och satt mig här med en kopp kaffe...och ska njuta av att jag inte behöver gå utanför dörren förrän strax efter kl 18:00 ikväll - för det är ett verkligt skit väder idag!

Jag grät för att jag grät. Rubbat va?!

Eftermiddagen och kvällen var ganska tuff igår, vad som hände vet jag inte...men jag antar (lyssnar på mamma som säger att det är så) att det är alla hormoner i kroppen som spelar mig ett spratt.
Jag grät - grät - grät. Jag grät för att jag kände mig ensam, men förstod inte varför - för jag är sällan ensam. Sedan grät jag för att jag grät, för att jag inte ville gråta för att jag borde le och skratta 24/7 eftersom att jag borde vara den lyckligaste i världen - blivande mamma och flickvän till en fantastisk pojkvän.

Hmm, hur som helst lyckades Michael muntra upp mig genom att bjuda mig på middag på Pepes - där beställdes en Fläskfilé Oscar och den satt inte alls dumt.
Gott!
Efter det spenderade vi kvällen i soffan, åt onyttigheter (vilket var otroligt länge sedan), och tittade på film. Det behövdes - och uppskattades!

En dag på stranden

Igår spenderade vi i stort sätt hela dagen på stranden, helt underbart. Hade med oss goda frallor att äta, och jag åt upp Michaels också...eller, han fick en i alla fall.
Lite färg tycker jag att man har fått, inte så att det syns extremt - men man känner sig i alla fall inte spökblek längre - och det känns ju bra.

Det blev en dag på stranden (iallafall några timmar!)

Vädret kändes lite opålitligt imorse när vi gick upp, så vi förberedde oss på ännu en dag hemma utan strandmys.
Men efter en liten stund tröttnade vi och bestämde oss för att chansa - vi packade snabbt ner badkläder och handdukar och begav oss iväg.
Och vi blev glatt överraskade av att det var mycket folk, härlig sol och lagom fläktande vind! Att det var mycket sand var ju ingen överraskningen...det är ju den enda nackdelen med stranden - all sand som fastnar överallt.

Michael är nu iväg och jobbar, och jag sitter och äter lunch. Ska efter lunchen, som består av korv med bröd, lägga mig i soffan och titta på tv en stund tänkte jag, innan det är dags för mig också att bege mig till jobbet.

Imorgon är Michael ledig hela dagen, och jag jobbar ju på kvällen - så vi hoppas att vi kan få en hel dag på stranden imorgon...vi får väl se vad vädergudarna säger om detta.

Underbara Michael!

Nu har vi precis kommit hem, Michael och jag.
Vi tog en tur på Liseberg idag, gottade oss i solen där eftersom att det imorse inte var tillräckligt soligt för strandvistelse.
Det är alltid lika härligt att gå omkring där, på Liseberg. Titta på folk, njuta av solen och varandras sällskap och ta en kall dricka på något mysigt ställe.

Efter det tog vi en promenad till Trädgårdsföreningen och Michael hjälpte mig på jobbet idag. Jätte skönt! Det innebar dels att jag slapp dammsugningen (som är det värsta, tycker jag) och att det hela tog kortare tid. Städningen som jag själv gör tar ungefär 3 timmar, idag klarade vi det på 1,5 ungefär - kanon.
Trevligt och skönt med hjälp, men framför allt med sällskap!

Nu ska vi krypa ner i soffan och titta på en film. Och som jag nämnde i tidigare inlägget - jag hoppas att jag får kliva upp tidigt imorgon!

"Det är molnigt som fan ute, lägg dig igen!"

Tanken var att jag skulle gått upp klockan 08:00 imorse, tagit en morgon cykeltur ner till Kvantum för att köpa bröd och gott pålägg - göra i ordning en matsäck och väcka Michael för att bege oss till stranden.
När klockan ringde var jag dock för trött, så jag ställde om den och tjugo minuter senare ringde den igen. Michael muttrade, inte allt för glatt "Det är molnigt som fan ute, lägg dig igen!".
Han hade tyvärr rätt... Så vi sov vidare.

Underligt, och tråkigt, hur vädret kan visa sig bli allt annat än det väderprognoserna antydde bara ett par timmar tidigare. Men det är väl vad man får räkna med - uppenbarligen kan man inte förlita sig på de olika prognoserna på diverse sajter - man får helt enkelt kliva upp och se hur vädret är.

Vi ska göra ett nytt försök imorgon har vi bestämt...så återigen har jag ställt klockan på 08:00 och hoppas innerligt att jag imorgon faktiskt kliver upp och cyklar iväg då för att njuta av en dag på stranden!
Det värsta är att här ser ut som ett bombnedslag, vilket innebär att blir det ytterligare en dag hemma imorgon så finns det inga ursäkter - då måste jag städa. Jag började lite smått idag, med att torka av kökspartier - klinkerplattorna (heter det så?) över diskbänken, skåpsluckor och lådor. Men mer blev inte gjort...så, det har jag hängandes över mig om vädret inte tillåter sol och bad imorgon.
Jag ber till högre makter (vem fan det nu är som väljer väder) att det imorgon är blå himmel och skinande sol!

Tänk om du hade missat att läsa detta

Nu har vi kommit hem för en liten stund sedan...
Jag har jobbat idag också. Och efter arbetspasset blev jag hämtad av Michael och vi begav oss hem till svärmor och svärfar där vi har grillat och ätit gott. Mums! Och så skönt att slippa laga mat idag!

Michael sitter nu i soffan och väntar på mig, jag hör honom sucka emellanåt - han tycker nog att det dröjer för länge...vi ska se en film, och bara slappa och ha det gött ikväll.

Imorgon ska vi ta en tur till stranden, sol och kanske bad? Nja, om det blir något dopp eller inte låter jag vara osagt - får väl se om jag vågar.

(Oj, vilka intressanta inlägg jag skriver. Jag förstår varför besökarsiffran är så hög!)

Med gräs i näsan besökte vi kossorna i hagen

Vi blev upphämtade av Niclas & Erica igår, skönt att vi slapp ta bilen - för det hade ju blivit lite extra jobb idag om man skulle iväg och hämta den någonstans och så.
Åkte till Maxi och köpte kött till grillningen som skulle äga rum senare på kvällen - på festplatsen.
Niclas, kött/marinad experten, marinerade och fixade med vårt kött i bilen på väg till Anneberg. Snällt det!

Sedan tog vi en promenad fr¨n Niclas & Erica, en dum promenad vill jag lova att det var...en lång promenad också, faktiskt.
I meter högt gräs (tillägger att både jag & Michael är gräsallergiker) och därefter över och under strömstaket runt hagar...in i en ko hage där kossorna inte verkade allt för glada av att få oss på besök. Vi var lite rädda kan jag erkänna...i alla fall jag & Erica.

Till slut kom vi fram till festen...och efter att ha tömt nästan på allt gräspollen mådde vi bra och fick en trevlig midsommar kväll!

Jag har aldrig påstått mig bli en bra bloggare (heter det bloggerska?)

Det var ont om tid igår, av den anledningen blev det inga inlägg här.
Och precis som jag skrev när jag valde att starta en blogg, så misstänkte jag ju att det skulle gå lite upp och ner med skrivandet - och anledningen till att jag startade bloggen häromdagen var ju i själva verket för att jag hade tråkigt då jag satt här ensam när Michael jobbade dag/natt/morgon pass.

Vad jag gjorde igår minns jag egentligen inte, alltså hur dagen försvann...
Jag vaknade någon gång, begav mig då till jobbet och kämpade på en stund (dubbelt betalt, så det kändes helt okej att jobba såklart!!) och sedan var det bara raka vägen hem som gällde - för att förbereda sig på midsommarfirande.
Dusch, klädprovning (tar ju sin stund innan man bestämt mig) och därefter på med ansiktet (=makeupen).

Vi myste en stund på balkongen i eftermiddagssolen, Michael & jag, han med en kall öl och jag med en varm kopp kaffe. Låter lite konstigt att man vill ha kaffe i hettan, men det är faktiskt gott och passar lika utmärkt som någonting annat.

Nu önskar du att det regnade, va?!

Det är strålande solsken ute - underbart väder!
Tänk va många som är ledsna och önskar att det regnade, för att få pengarna tillbaka på någonting som köpts!

Jag blir så förbannad på denna hosta

Natten har väl varit sådär...man sover ju inte jätte bra i soffan, och speciellt inte när man inte har persienner att dra ner. Men jag valde ju att somna där i alla fall, eftersom att det kändes omöjligt att ens försöka somna i sängen - ensam.

Jag har vaknat ett par gånger inatt, av hostan...jag blir så förbannad! Nu vaknade jag för ca en timma sedan, omkring 08:30 av en ordentlig hostattack och sedan dess har det fortsatt och jag har helt enkelt inte kunnat somna om.

Nu har jag tagit en sup, godnatt!

Hostan jag lider av (ja, det är rent ut sagt lidande) har de senaste nätterna bidragit till att jag har fått på tok för lite sömn. Trots att jag halsat hostmedicin som aldrig förr, verkar inte göra någon större nytta alls.

Jag har nu tagit en "sup" och ska krypa ner i soffan och försöka somna till någon bra film på tv:n. Hoppas, hoppas, hoppas verkligen att jag kan sova något bättre inatt så att jag inte känner mig lika trött imorgon som jag gjort under de senaste dagarna.
Extra svårt blir det säkerligen att somna nu när jag är ensam, Michael jobbar, därför väljer jag att somna i soffan - för att lägga mig i den stora sängen och försöka känns ganska meningslöst.

Förhoppningsvis kan Michael få en god natts sömn, på jobbet, då han slipper störas och vakna flera gånger i timmen av mina hostattacker.
Men jag hoppas (och tror) såklart att han saknar mig lite i alla fall, för jag saknar honom - mycket!

Avkoppling!

Nu har jag precis badat, det var väldigt skönt - som vanligt med andra ord.
Ett varmt bad och badkarskanterna fyllda av levande ljus, det är avkoppling det minsann! Och jag passade på och njöt av en kall öl också (alkoholfri sådan, givetvis!) och det gjorde susen.

Efter badet gjorde jag peeling, kropp och ansikte, så nu känner man sig som ny.
Vilken underbar kväll...det gäller att hålla sig sysselsatt för att inte sakna sönder mig efter Michael!

Nu ska jag avnjuta chokladpuddingen som stått i kylen en längre tid och bara väntat på mig.

Ruggigt mörkrädd, tack Telge för elen!

Michael arbetar idag...långt arbetspass. Han började kl 15:00 och kommer inte hem förrän 10:00 imorgon bitti. Det är tungt och tufft vill jag lova...jag är inte van vid att vara ensam - och jag är ruggigt mörkrädd!
Känns väldigt skönt att det är ljust länge nu, på så vis blir det ju inte allt för mörkt. Och med tanken på att vi ständigt betalar vår elräkning i tid har jag faktiskt tillgång till el och kan tända lamporna om det skulle krisa.

Jag har precis ätit middag, det måste vara någonting av det tråkigaste att göra ensam. Man känner sig lite som en idiot där man sitter vid köksbordet och äter mat och tittar på...ingenting, för där sitter ingen annan.
Vanligtvis har man ju någon att prata med, men jag överlevde trots allt och känner mig otroligt stolt över mig själv.
Middagen bestod av rester från igår - en halv pizza jag hade sparat, var inte dumt alls.
Och nu står efterätten i kylen och bara väntar på mig: Chokladpudding!

Tänkte dela med mig av det vackraste jag sett


Ultraljud  12/5  Graviditetsvecka 12
Ultraljud
12/5
Graviditetsvecka 12


Ultraljud  22/6  Graviditetsvecka 18
Ultraljud
22/6
Graviditetsvecka 18

Dagen då jag mötte ett spöke

Jaha, då var det dags att återigen börja blogga då. Frågan är bara om jag minns hur man gör?
Jo visst vet jag att man skriver ett inlägg som sedan publiceras osv., men inläggen bör ju innehålla någonting lockande, någonting spännande, någonting intressant som får folk att vilja besöka och läsa.
I värsta fall, under tråkiga dagar, får jag väl skriva ner små ruskiga historier och berätta om dagen då jag mötte ett spöke...eller något.

Ärligt talat vet jag inte varför jag väljer att sätta mig själv som bloggare igen, men de senaste dagarna har jag besökt diverse bloggar och kommit på att jag faktiskt till stor del saknar det - att blogga alltså.
Det som fick mig att sluta, sluta skriva på min gamla blogg, var nog att jag skrev mer för andra än för mig själv på något vis. Jag kände en ständig press om att skriva ett flertal inlägg om dagen, och alla skulle de ha en lockande rubrik och intressant läsning.
Men hur får man varje dag att bli intressant? Det känns ju fullständigt omöjligt...

Jag gör ett försök och ser vart detta leder, risken är ju ganska stor att jag bloggar otroligt intensivt i ett par veckor, flertalet inlägg per dag, för att sedan plötsligt bara försvinna...det är väl den vägen jag känner till, men vi får se hur det går denna gång.
Jag har ju saker att skriva om, som minst sagt är intressanta - för mig i alla fall!

RSS 2.0