NelliesMamma

Jag älskar min finaste vän - Josefin!

♥

(Hon gnäller över att min blogg ligger nere, så nu blir hon glatt överraskad när hon tittar förbi och ser ett nytt inlägg - och att inlägget dessutom är till henne)

Snart åker vi...jippie yeah!

Nellie och jag tog en promenad i söndags, till minneslunden där min älskade farmor numera finns.
Där lämnade vi en ros, vid stenen vi la dit för ett tag sedan.


Älskade farmor, jag saknar dig varje dag!

Every step I take
Every move I make
Every single day
Every time I pray
I'll be missing you

Till the day we meet again...Jag älskar dig!

Den här fina asken fick Michael av Nellie för några dagar sedan;

Och när man lyfter på locket sjunger den;
"You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever met"

Min födelsedag börjar närma sig sitt slut...och jag är nöjd med allt vad dagen har bestått av!
Fått massa fina blommor och presenter och trevligt besök!


Tack mamma, Kent & lillebror!
Världens finaste Replay...


Tack älskade Michael, du visste precis vad jag ville ha!
Nu kan jag hoppa i vattenpölar, och göra det med stil!

Och tack alla andra för all uppvaktning.
Och imorgon ska jag ta på mig mina gummistövlar och promenera till Kungsmässan och shoppa. För av storebror med familj, samt svärföräldrarna fick jag presentkort.
Tack alla snälla!
Jag älskar er!

Igår var jag och Nellie och tog en fika på Kungsmässan med Nellies farmor. Myspys!
Sedan tog vi en shopping runda, för det tyckte jag att vi var värda.

Jag köpte en tunnare mössa till Nellie, ingen sommar mössa (inte riktigt så tunn) men lite mer vårmössa. Den hon har haft hittills är numera alldeles för varm.
Även den nya blev en rosa Hello Kitty. Fixar bild på detta, men inte just nu...
Jag köpte också Nellies första hårband, rosa med rosett. Ska fota henne med det någon dag - hon kommer bli söt som en docka!

Och jag själv unnade mig nya underkläder...det såldes på REA, inte varje dag man får matchande set trosor och bh för totalt 80 :-, kan ju inte bli bättre.

Vi har haft fullt upp idag, och det gillar vi såklart.
Nellie och jag tog en promenad till BVC när vi hade gjort oss ordning här hemma. Vägde och mätte min "lilla" flicka. Strax över 8100 vägde hon, och hela 63,5 lång...det tar emot att säga, men jag får nog erkänna att hon kommer växa ikapp mig fortare än jag kunnat ana.
Jag har alltid sagt att hon kommer vara längre än mig när hon är 13 - det sker nog tidigare än så...

Efter BVC besöket gick vi till min kära mammas jobb. Där blev jag bjuden på lunch - åh så gott, tack för det mammsen.
Och kaffe efter maten också såklart, inget dåligt ställe det där inte.

Sedan hem och umgicks med Michael. Ja, i en hel timma hann vi vara med varandra innan han skulle bege sig till jobbet. Han slutar 11:00 imorgon, det suger ganska ordentligt faktiskt.
Men man får försöka se det positiva i allt; Imorgon får vi en hel dag med honom - och det ser vi fram emot minsann!

När Michael hade åkt till jobbet blev jag & Nellie upphämtade av mamma, vi åkte med henne hem och fikade en stund. Mysigt tycker vi!
Och lilla Nellie blir, som alltid, så glad när hon får träffa och "tjöta lite skit" (som dem säger) med mormor & "morfar".
Sedan körde vi (eller mamma körde, såklart) lillebror till judo-träningen.
Då tog vi, jag, Nellie, mamma, Kent och hundarna en liten promenad...tanken var att den skulle blivit längre, men det låste så kallt - och Kent och jag var mer sugan på kaffe och wienerbröd än att gå ute i kylan - så vi fick vår vilja fram!

Jag har bloggat dåligt det senaste, men jag tänker inte be om ursäkt för det.
Jag har helt enkelt haft så mycket annat runt omkring mig, så mycket annat för mig, så jag har inte haft tid att sitta vid datorn alls faktiskt.

Tur att man har Facebook i Iphonen, annars hade man ju lätt blivit osocial när dator-användandet har begränsats så.

Men trotd dåligt uppdaterande ser jag att ni (hundratals fortfarande) fortsätter besöka dagligen. Det är bra det, då riskerar ni ju inte att missa den dagen jag skriver.
Tack för det!

Igår var det en intensiv dag, mycket folk i omgångar.
Vi hade födelsedagskalas här hemma, ganska sent sådant...för Michael som fyllde år den 23 februari.
Blev ett trevligt och lyckat kalas, som väntat såklart. Och alltid lika roligt att träffa alla!

När kalaset var över och gästerna hade gått hann vi knappt plocka undan innan nästa besök kom. Och detta var inte på grund av sent uppvaktande... Pappa och "plast-lillebror" kom förbi, för att hälsa på en sväng och lämna en stol till Nellie - stolen kom till användning direkt.
(Lägger upp bilder på det om ett litet tag)
När detta besök var nöjda, med kaffe och kakor, kom nästa strax därpå...

Patric (storebror) och Camilla kom och tog en kopp kaffe och hälsade på Nellie.
Vi tycker om när vi får besök...mysigt!

När skinnjackan kan användas - äntligen - är det vår!



Älskade lilla stora flickan, idag på 4-månaders-dagen

Underbart väder, idag också.
Vårkänslor!
Det blir med all sannolikhet en härlig promenad idag...

Nellie verkar sova gott, hittills...jag har försökt, verkligen försökt - men lyckas inget vidare.
Går inte bra alls faktiskt...

Har svårt att andas pågrund av förkyldningen, och den förbannade jävla nässprayen hjälper inte ett skit ikväll.
Men mest av allt tror jag att jag har svårt att koppla av ordentligt och komma till ro. Har mest legat och tittat på Nellie varannan minut, och lyssnat noga på hur hon låter.

Hon andas som vem som helst som är förkyld, lite tyngre - men absolut ingenting att oroa sig för egentligen, det är jag säker på...men jag ligger som på nålar och kan absolut inte sluta lyssna eller titta på henne.

Och bara under tiden jag skrivit detta inlägg har jag varit inne och lyssnat och tittat till 3 gånger...
Ja, en mamma är bra nojig ibland alltså!

På tal om Melodifestivalen, och det bidrag som vann;

Lite roligt är det , mamma berättade, ni måste lyssna på låten och jämföra den med en annan.
Lyssna på;
Eric Saade "Popular"
och på
Lili och Susie "Oh mama"
Ruskigt skrämmande lika, speciellt i refrängen!

Igår blev vi bjudna på middag hos mina kära svärföräldrar. Det var som vanligt väldigt gott!
Sedan spenderades hela kvällen här, jätte mysigt. Blev mys i soffan och vi tittade på Melodifestivalen. Och för en gång skull (första gången någonsin, som jag kan minnas, tror jag) är jag helt nöjd med det bidrag Sverige skickar!

Det tog ett tag efter att vi kom hem innan vi fick Nellie att somna, det blev sent helt enkelt... Hon somnade inte förrän strax innan tolv, gjorde oss ingenting egentligen. Hon var glad och go för det mesta, fram tills det att hon blev trött - men strejkade för att inte sova.
Men det gäller att ha tålamod, att ligga kvar i sängen med henne, erbjuda napp, snutte och nalle och allt vad hon kan tänkas vilja ha - och till slut somnade hon gott.

Hon har sovit bra inatt... Om det beror på att hon är sjuk, eller på att det är jätte härligt mörkt i sovrummet numera på grund av rullgardinen vet jag inte - det kan mycket väl vara en kombination.
Hon vaknade och åt 06:30, somnade sedan om och jag fick sova till 09:30 innan hon ville gå upp. Det var snällt, tack Nellie. Och säkert behövligt för henne också!

I fredags jobbade Michael natt, kändes ovanligt...det har han inte gjort sedan i somras.
Men det gick bra ändå.

Josefin kom hit och gjorde mig & Nellie sällskap. Det var väldigt trevligt.
Vi åt dipp och grönsaker (morötter och gurk -stavar), massa massa godis, myste med Nellie och tittade på Big Brother. Blev en jätte trevlig kväll!

Nellie somnade tidigt i fredags, hon var ju inte riktigt kry (är det absolut inte nu heller, som jag berättat), hon somnade redan runt 21-tiden. Josefin och jag satt och väntade på att hon skulle vakna, men nejdå - hon sov så gott så.

Efter att Josefin hade åkt hem fixade och donade jag lite här hemma, tog hand om disk och plockade undan. Gick sedan in och kröp ner under täcket bredvid Nellie - det är ju det mysigaste som finns!
Och vad händer inte då, precis när jag slumrat till 00:30? Jo - då vaknar lillan.

Vanligtvis vaknar hon ju och vill äta för att sedan somna om igen, men då var inte fallet denna kväll. Åh nej!
Jag gav henne mat, men den var inte alls intressant... Hon var ledsen, jätte ledsen...jag fick gå upp och gå med henne en stund - tills hon till slut nös flera flera gånger - och då tror jag minsann att allt snor i världen for ut ur hennes lilla näsa. Det blev en befrielse för henne, minst sagt.
Hon åt då sin mat och somnade om... Ja, vi vet väl alla hur jobbigt det är att äta, eller borsta tänderna, när man är jätte förkyld - nästan omöjligt ju. Men efter nysningen gick det bra. Och vi sov gott...men saknade såklart Michael bredvid oss!

Nellie somnade till slut igen, efter många om och men.
Det är verkligen fruktansvärt hur maktlös man känner sig när ens lilla är så dålig och så ledsen och man inte kan göra mer än det man redan gjort. Man försöker och försöker, provar allt möjligt...men man känner sig fullständigt misslyckad och otillräcklig.

Hon ligger nu och sover gott med huvudet högt, hon har fått en högre kudde än den hon vanligtvis sover med. Hon sover i sin säng, hon verkar trivas där just nu...
Och rullgardinen som vi köpte på Ikea här omdagen är nu uppsatt, och med svart rullgardin och svarta väggar är det mörkt och skönt i sovrummet!

Mamma, Kent & Jonathan har precis varit här och fikat med mig. Var trevligt med lite sällskap...
Nu ska jag nog passa på att vila en stund, känner mig fullständigt slut - risken är ju dock stor att Nellie vaknar vilken sekund som helst, men en stund hinner jag nog vila - om jag avslutar här nu!

Från den ena stunden till den andra blev jag plötsligt riktigt ordentligt sjuk. Hel skumt det här!
Snorar värre än ett barn, skaver och svider i halsen, fryser under tjocktröjor och filtar.

Jag förstår vissa (de flesta, ja nästan alla) män som är övertygade om att de ska dö vid en förkylning, jag är fan inte tuff just nu alltså!
Men jag vet att jag överlever detta, för jag är kvinna!

Fy för detta!

Nellie och jag har haft mysmorgon idag...Michael är ledig, men behövde sovmorgon. Han tog hand om nattmatningen istället, då förtjänar han sovmorgon nu.
Skönt när han är ledig och man kan dela upp det...innebär ju att jag, som inatt, fick sova och inte behövde gå upp. Jag behöver det emellanåt!

Men nu är det snart slut på sovandet här, jag ska alldeles strax väcka Michael. Vi ska till Kungsmässan och äta frukost - lyxigt!
Ja, man får passa på att lyxa till det och mysa lite extra när man har möjlighet.

Nyfiken på mina läsare.
Hur hittade du hit?