NelliesMamma

I söndags kom bror med flickvän på besök. Vi tittade på hockeyn, utematchen mellan Färjestad - Frölunda. Gick ju som förväntat, otroligt rörigt spel - något av det sämsta jag har sett under denna säsongen faktiskt.
Sedan blev det massa gott att äta, onyttigheter, och film. Filmen var också sämst, vi satt alla och väntade på att någonting skulle hända - för det stod att det var en action, men oj så seg...
Men trevlig kväll ändå får jag säga!

Igår spenderades hela dagen hemma hos pappa. Det blev fika och kort-turnering, sedan bjöds det på mat...vilken tur vi hade som slapp tänka på middag igår - vi fick allt serverat.
Har vi tur kommer dem och hälsar på oss en stund idag, efter deras shoppingrunda. Vi får väl se - ingenting bestämt, men ett kanske är sagt.
Och nya kläder fick Nellie också, igen...Ett par söta leggings, en klänning och en mysbody. Tack!

Och mer besök blir det. Svärmor och svärfar kommer också idag, för att kramas hejdå och gott nytt år innan dem åker (imorgon) till Sicilien för att fira nyår...

Och i eftermiddag blir Nellie och jag hämtade av Kent, då beger vi oss till Fjärås för att spendera kvällen - umgås och äta mat.
Michael ska på hockey, så då passar jag på att umgås med mamma. Roligare än att sitta hemma ensam...eller, ensam hade jag såklart inte blivit, jag har ju Nell, men hon är ännu inte allt för social.

Tack mormor & Kent;

Super fin nyårsklänning

Tack till morfar & Kicki;





Och givetvis från Blåvitt-shopen;

Tack till morbror Patric & Milla;

Tack till faster Isabelle med familj;


Världens sötaste jeans-leggings.

Tack till faster Caroline med familj;

Jag måste ut och shoppa nu i mellandagarna, fynda lite påfyllnad till min garderob, den saken är klar...detta märkte jag av nu när jag insåg att min lilla prinsessa börjar få mer kläder än jag själv.

Jag har tagit lite kort på alla kläder hon fick i julklapp, ska läggas upp strax, tyvärr ganska dåliga bilder på grund av en inte allt för bra kamera kombinerat med ganska dåligt ljus, men det får duga.

Ja, imorse blev jag bjuden på en ordentlig sovmorgon.
Michael var ute och roade sig en stund inatt, han kom hem runt 03:30-tiden. Då blev det mys vid köksbordet, nattmackor och prat. Vet inte vad klockan var när vi kom i säng, men det blev sent - eller tidigt, beror på hur man ser på klockslagen.

Nellie sov gott, från 03:00 till 05:30, mat och ny blöja. Sedan samma rutin 08:30...och sedan sov vi gott. Och jag sov minst sagt gott.
Jag vaknade runt 14:30, Michael bjöd mig på en ordentlig sovmorgon. Och det var verkligen behövligt med tanken på natten till igår, då jag hade få minuter med stängda ögon på grund av att Nellie var lite orolig. Sedan var hon ju vaken från 07:00 fram till typ 15:30 igår också, en övertrött och lite ledsen Nell blev resultatet av det. Men sedan sov hon gott.
Tack Michael för att jag fick sova ut idag!

...äntligen!
Julen är mysig på många sätt, men jag klarar inte riktigt av all stress som är innan och under juldagarna. Man ska hit och man ska dit, man ska träffa den och den - det blir för mycket liksom. Varför just under samma dagar? Vad är det för fel på att ses i januari, april eller augusti?
En sak är klar, har bestämt det för flera år sedan - att när pengarna finns, när man haft råd att spara ska julen firas med en drink på en palmstrand någonstans - i lugn och ro!

Trots min negativitet ovan har julen varit mysig också såklart.
Första julen med Nellie - underbart. Hon har varit tomteklädd tre dagar i rad och är nog väldigt glad över att återgå till vardagskläder imorgon.
Snäll hade hon uppenbarligen varit också, med tanken på alla julklappar hon fick. Men som Michael säger - Hon har inte hunnit vara elak under den månad hon funnits hos oss, så givetvis var det många klappar.
Tack till alla!
Ska försöka lägga upp kort och visa upp några av alla de paket hon fick.

I torsdags hade vi lite för tidigt julfirande hos Michaels föräldrar. God mat och trevligt sällskap.
Igår firade vi julafton hos mamma & Kent, super mysigt! Sedan blev det en kvälls fika hos Michaels föräldrar.
Idag har vi varit hos Michaels föräldrar och firat jul igen, för att träffa Michaels syster med familj.
Undrar om Nellies farmor och farfar börjar tröttna på oss?

Idag har vi varit på BVC. Lille Nellie är stor, hon växer så det knakar...idag vägde hon 4710 g och var hela 52,5 cm lång.
Hoppas inte hon fått sin pappas växargener, i sådana fall kommer hon garanterat ha växt förbi mig när hon fyllt 13 och då kan jag stå där - en meter nedanför henne och försöka få henne att lyssna på mig.

Efter BVC besöket åkte vi till Kungsmässan för att handla julklappar...och vi blev nästan klara. Har tre kvar att köpa, men det får bli morgondagens bekymmer!

Min kära pappa har varit här på fika besök - mysigt värre att ha honom på besök. Och massa julklappar lämnade han, Nellie har tydligen varit snäll i år, snällaste ungen i denna stan! Oj va hon ska få öppna paket på fredag!

Igår blev det en riktigt trevlig dag. Besök kom, och det älskar vi ju - speciellt efter att ingen alls besökte oss i förrgår, då vi istället behövde åka iväg för att få umgås med folk - hihi.
Niklas & lilla söta Thea kom på kaffebesök. Och Thea har börjat tycka om mig lite tror jag, hon är väldigt kramig - och det gillas!

Jag bakade mjukpepparkaka, men gjorde misstaget och gräddade den i muffinsformar och det var inte populärt - Michael ville haft den gjord i en ordentlig form, för honom var det tydligen viktigt att den mjuka pepparkakan var skuren i fyrkanter, inte gott i muffinsformar.
Förstår inte hur man kan ha åsikter om formen på kakan, det är väl same shit, eller? Frågar ni mig så smakade det precis likadant!

Sedan spenderades hela eftermiddagen och kvällen hemma hos Nellies farmor och farfar - där trivdes vi bra och fastnade. Vi såg till att vi blev bjudna på middag, gott gott. Och sedan blev det kaffedrickande och lussekatter bjöds det också på.
Mysigt värre!

Imorse fick jag sovmorgon, helt otroligt underbart skönt! Till 09:00 fick jag lov att sova - det var länge sedan! Och vilken skillnad det kan göra...jag känner mig utvilad!
Tack Michael!

Idag har Michael varit iväg och skrivit kontrakt för det nya jobbet - så kul, glad för hans skull! Spännande... Och eftersom att han jobbat där under sommaren och en hel del inringda extrapass vet han ju redan att han kommer trivas, och det måste ju kännas bra.
Nu är han hos frisören och gör sig julfin, ska bli spännande att se resultatet när han nu snart kommer hem. Och sedan ska även jag leka frisör, om han vågar tillåta mig och inte har ändrat sig, och slinga hans hår - blir ju så mycket billigare att göra det hemma, hos frisören tror jag att han fick betala 600-700 kronor sist...och de pengarna kan man ju lägga på annat!

Nellie har precis somnat, hon har varit vaken länge nu och vi har myst i soffan. Underbara unge!

Inga planer för denna dag, känns lite jobbigt...men jag ska nog komma på något äventyr vi kan bege oss ut på.

Jag kunde för en gång skull koppla av och släppa hur hemmet såg ut...ja, det gjorde jag igår utan allt för mycket ångest. I vanliga fall ska här se städat och undanplockat ut, jag kan gå och plocka undan saker som kommer fram var tionde minut ungefär, men igår tog jag en paus.
Istället spenderade jag tiden på att fräscha till mig, sminka mig och så, sedan tog Nellie och jag en promenad ner till Kungsmässan.
Vägen ner till Kungsmässan var svår och guppig, på grund av all is, snö och den ojämna marken på gångbanorna. Jag tyckte synd om stackars Nellie som guppade i vagnen, men tydligen tyckte hon att det var skönt och sövande - för när vi kom till plan mark inne på Kungsmässan var hon inte alls lika nöjd.
Michael kom och mötte upp oss efter att han hade slutat jobbet, mysigt!
Blev ingen shoppingrunda direkt, bara nödvändigheter från Kvantum som handlades hem.

Shopping måste det däremot bli idag, imorgon eller på onsdag. Det är ju för sjutton julafton på fredag - och vi har inte köpt en enda julklapp.
Börjar bli lite lätt panikslagen!

Något besök fick vi inte på hela dagen igår, det var ju lite tråkigt...istället bestämde vi oss då för att åka och besöka folk - ja så fick det bli.
Vi tog en sväng hem till min kära bror, Milla & Jimmy. Blev kaffe och massa massa kakor - mums. Kakor försökte dem trycka ner i halsen på mig, sedan försöktes det med att jag skulle äta mat också - trots att jag hade ätit middag någon timma innan vi kom dit. Detta på grund av att Camilla övervakade mig när jag ställde mig på vågen, för andra gången efter graviditeten, och det var ett ganska skrämmande resultat tycker jag också faktiskt.
Efter fikat där tog vi vägen om hem till mamma & Kent. Vi åkte ju ändå förbi där på vägen hem, så vi tittade in och sa hej och tog en snabb kopp kaffe.

Michael har åkt iväg till jobbet för ett tag sedan, så Nell och jag är ensamma hemma idag. Hmm, undrar vad vi ska hitta på?
Vi har myst i soffan en stund. Men med nappflaskan i munnen somnade hon ganska gott efter en liten stund, tydligen är mysstunden slut nu.

Kanske borde jag då passa på, som vanligt när hon sover, att plocka undan och fixa här hemma. Förstår inte hur det kan behövas varje dag, men så är det...
I och för sig vet jag att jag borde göra som jag blivit tillsagd - passa på att sova när Nell sover - men det har jag liksom inte ro till eftersom att det finns så mycket annat man behöver ta tag i då - bland annat göra ett blogginlägg då och då.

Kanske borde jag ta mig tid att göra sådant jag inte hunnit på en månad. Typ måla naglarna och noppa ögonbrynen, fräscha till mig med smink och parfym - hade varit kul att en dag lukta annat än barnkräk och känna sig lite fin, sminka över de mörka påsarna under ögonen!

Inlägget låter kanske lite gnälligt, men det är inte menat så...för ska jag vara ärlig njuter jag varje sekund av min roll som mamma, att ha fullt upp, att mysa med lilla gosan och att lukta barnkräk är ju en del av det hela - ganska charmigt - haha.

Ska ta en sväng ut på balkongen om en stund för att känna efter hur kallt det är. Är de inte allt för isigt i luften blir det kanske en promenad när Nellie vaknar. Vi båda behöver frisk luft - och jag behöver röra på mig!
Och på tal om balkongen os isigt, skulle man ha tråkigt en dag kan jag meddela att det är fullt möjligt att åka skridskor på våran balkong - välkomna!

Nu ska här firas och vi ska mysa kvällen lång!
Michael är iväg och köper kinamat, vi slår på stort idag...sedan ska vi sitta i soffan hela kvällen, med levande ljus och våran fina dotter mellan oss och bara njuta av varandra.

4 år tillsammans idag, fyra underbara år...och jag längtar efter många fler!
Och för varje dag som går älskar jag honom bara mer och mer!

...tyvärr kan man väl säga - för vi älskar att få besök!

Varje dag är underbar, på sitt speciella lilla vis. Det bästa av allt med dagarna som går är att få spendera dem med den sötaste i världen - min lilla söt Nellie såklart!
Men att få trevligt besök är också roligt, Nellie pratar ju tyvärr inte så mycket så det är trevligt med socialt sällskap emellanåt!

Igår kväll kom min kära bror och brorson på besök, alltså Nellies morbror och kusin. Alltid lika trevligt att träffa dem, tyvärr blev det bara en snabb visit eftersom att Jimmy var trött och behövde komma hem till sin säng...eller så var det film och popcorn som dem nämnde som lockade.

Imorse blev vi glatt överraskade av att någon stod vid dörren helt spontant - där stod Michaels syster, Nellies faster som hade svårt att kalla sig faster och istället ville vara moster. Det är svårt att ställa om kan jag tro...

Nellies farmor och farfar har också varit här på besök idag, det blev gott fika och myspys i soffan!
Och paket levererades, tack tack hemskt mycket tack!
Nellie blir ju en månad imorgon, så hon fick en jätte söt pyjamas som hon snart växer i och kan sova gott i.
Michael & jag, som firar 4 år tillsammans idag, blev också uppvaktade - med en flaska glögg - inte vilken glögg som helst; "Frölundas mästar glögg". Och en fin blomma!

Vilken underbar helg att se fram emot, det startar ju faktiskt idag... Inläggets rubrik talar för det hela - det blir en riktig kalas helg här, massa fint att fira!

Imorgon firar Michael & jag 4 år tillsammans. Kärlek, kärlek, kärlek!
På söndag blir vår lilla prinsessa, Nellie Chanelle, 1 månad. Kärlek, kärlek, kärlek!
Tiden går fort minsann...

Vad ska vi fira idag då? Hmm...det går att fira utan större anledning, faktiskt. Idag ska det nog firas att det är fredag, att vi mår bra och att vi är en fin lycklig familj!

Dagen börjar med kaffe såklart, som alla andra dagar. Kaffe behöver man, kaffe mår man bra av - för kaffe är ju så otroligt gott.

Nellie har sovit bra inatt. 3 timmar mellan mat stunderna - härligt.
Mat och blöjbyte kl 02, samma kl 05 och sedan vaknade hon 08:15 för samma rutin. Sedan dess har hon varit vaken fram till nu för en liten stund sedan...nu sover hon gott igen, men jag sitter och väntar på att hon ska vakna - för det är matdags snart gissar jag på, så hon tar sig nog bara en liten powernap.

Vi har redan hunnit med besök, två stycken faktiskt. Trevligt att börja dagen så!
Niklas & lilla Thea kom på morgonkaffe besök.
Strax därefter kom Michaels mamma, med färska frallor att äta till frukost.
Vilken härlig start på dagen!

Ja, numera består dagarna av mycket mys. Det är så hemskt kallt ute så det blir inga promenader tyvärr, hade varit mysigt att komma ut och gå med Nellie i vagnen lite oftare - men jag tror att hon mår bättre och trivs mer inne i värmen dessa kalla dagar.
Därför blir det en hel del fika och mys i olika soffor.

Igår spenderades hela dagen i stort sett i soffan med goa Linn som kom på besök. Tiden sprang iväg som vanligt och flera timmar fick vi njuta av hennes sällskap. Det blev en hel del kaffe och en och annan pepparkaka.

Idag blev det också en fika dag. Niklas, Annika och lilla (numera stor) Thea kom på besök imorse, kaffe och bullar blev frukosten.
Sedan tror jag knappt Niklas hann komma innanför dörren innan vi fick ett Sms där han frågade om vi ville komma på fika - hihi. Annika hade åkt iväg till jobbet, så han och Thea var i behov av sällskap... Så det var bara att bege sig dit för ytterligare lite kaffe och där bjöds det på kakor. Det bästa av allt var nog ändå att han också bjöd på middag, det passade ju alldeles utmärkt eftersom att vi (som vanligt) inte hade planerat middagsmat för idag.

Efter besöket hos Niklas och Thea åkte vi och hämtade lillebror på fritids och begav oss hem till mamma och Kent.
Ytterligare en, två, tre kaffe koppar och smörgåsar - mums.

Kaffe är gott och i trevligt sällskap smakar det extra bra!

Jag minns att Michael och jag förvånades över hur man kunde älska någon så otroligt mycket, någon så liten, någon man aldrig mött...ja, under 9 månaders tid funderade vi över hur det kunde vara möjligt.

Idag vet vi att det är möjligt, för vi kan omöjligt vara annat än lyckliga och det finns inte en chans i världen att älska någon så mycket som denna lilla prinsessa.

Idag är Nellie 24 dagar och känslan är dubbel...
Det känns som att det var i går eftermiddags vi befann oss på förlossningen och förflyttades till BB med våran nyfödda dotter. Det känns som att tiden sprungit ifrån oss...
Å andra sidan känns det också som att det här är vardag, det finns och har inte funnits någonting annat. Att Nellie är en del av varje dag känns som en självklarhet och på något sätt har jag svårt att tänka tillbaka på tiden innan, det känns som att det var evigheter sedan, och jag kan omöjligt föreställa mig en dag utan henne.

På morgonen den 19:e november kom en läkare och sköterska in till oss. Dem förstod att natten hade varit jobbig och tyckte att det var dags att göra någonting mer drastiskt än, som läkaren uttryckte sig, "Droga mig mer utan effekt".
Det bestämdes att det skulle tas hål på hinnorna för att låta fostervattnet gå. Och när detta var gjort, runt 11 tiden, kan jag lova att det hände grejer...det förbättrade inte smärtan - snarare tvärtom - men det kändes ändå bättre eftersom att jag då kunde ana vad jag skulle bli belönad med några timmar senare.

Under hela graviditeten har jag varit hur lugn som helst inför förlossningen, jag hade inte känt mig det minsta nervös och jag hade inte funderat över vad jag ville be om för smärtlindring eller annat, jag tyckte att det kändes bäst att ta det som det kom - och det kan väl anses som både klokt och oklokt, men för mig var det bara bra och avkopplande att inte tänka för mycket och stressa upp mig över det innan, samtidigt som jag förstår dem som vill ha allt planerat och vara väl förberedda.

Lustgasen var guld värd, men det bästa stödet var ändå Michael som stöttade mig till tusen. Jag blev förvånad över hur lugn och smlad han var, men så här efteråt har han berättat att han inte var så lugn som jag uppfattade honom - men han lyckades dölja det bra och var ett enormt stöd för mig.
Ja, hur hade jag väl klarat mig utan honom vid min sida?

16:48 lades den vackraste lilla flicka jag någonsin sett upp på mitt bröst och i samma ögonblick var smärtan glömd. Då fanns där bara kärlek och en väldigt massa tårar över hur otroligt lycklig jag var över att äntligen ha henne i min famn.
Det var ett oförglömligt ögonblick! Där låg jag med min lilla dotter, Nellie Chanelle, tätt intill mig och en underbar nybliven pappa, Michael, vid min sida och i den stunden insåg jag att livet inte kunde bli bättre - jag kan omöjligt bli lyckligare!

Natten till den 18:e november drömde jag att lilla skatten kom till världen just den 18:e, en månad innan min och Michaels 4 års dag. Och så blev det nästan...

Vaknade på morgonen den 18:e november, ovanligt och hemskt tidigt och kände att någonting var på gång, kunde inte sätta fingret på vad det var - men någonting kändes annorlunda.
Omkring 09 tiden började jag ana värkar, inte smärtsamma men visst kändes det. Gjorde ingen större affär av saken, antog att det var kraftigare sammandragningar - och sammandragningar hade jag ju haft titt som tätt under den sista tiden.

Michael åkte och jobbade som bestämt, jag kände inte att jag kunde hålla honom hemma ifall att - för jag antog att det bara skulle fortsätta i den grad det var, räknade inte med att det skulle bli värre eller hända mer.
Men det blev värre, ringde förlossningen för att rådfråga och fick tips om vad jag kunde göra hemma för att det skulle avta. Jag vilade med varm vetekudde, tog panodil, jag badade - gjorde dock ingen skillnad alls. och ingenting jag gjorde hjälpte som smärtlindring.

Efter alla försök ringde jag till förlossningen igen och dem bad mig komma in för kontroll. Strax innan 14 tiden fick jag ringa Michael och be honom komma hem från jobbet och vi begav oss till Varberg. Värkarna blev allt starkare och jag förstod att "Det är nu det är dags".

Väl inne på förlossningen konstaterades, med CTG-övervakning, att värkarna var starka - men förlossningen var ändå inte igång. Efter ett flertal perioder med CTG-övervakning och undersökningar tyckte dem att vi skulle åka hem - men jag var fullt bestämd på att absolut inte lämna Varberg. Jag hade ingen lust att åka hem, ca 30 minuters körväg i dåligt väder, för att senare eventuellt behöva åka tillbaka. Jag stod på mig och fick dem att förstå att jag var där för att stanna...
Vi blev tillsagda att ta en promenad nere på stan - och hur stor lust tror ni att jag hade att promenera? Fy va jag inte ville, men å andra sidan - var det vad som behövdes för att sätta igång det hela lite extra och hoppas på att slippa bli hemskickade så fick jag helt enkelt bita ihop.
Vi åkte och åt, för vi kom på att vi inte hade ätit någon middag. Blev pizza på pizzerian Campino i Varberg, fick väl i mig en bit eller två - var varken hungrig eller sugen och kunde faktiskt inte koncentrera mig på att skära pizzan och tugga den med smärtan som kom och gick. En liten promenad tog vi också, även om det inte var många steg jag orkade så kämpade vi oss igenom det...

Efter några timmar var vi tillbaka på förlossningen och det konstaterades att det hade blivit någon förändring men inte tillräckligt för att det skulle ses som att förlossningen var igång.
Men tack och lov bestämde dem sig för att låta oss stanna över natten! Och det blev ingen rolig natt kan jag lova... Värkarna förvärrades och jag visste till slut inte vart jag skulle ta vägen. Två morfin sprutor, en spruta bricanyl, sömntabletter - ingenting hjälpte...jag sov ungefär en timma under den natten.

Bloggen har legat nerlagd ett tag, den sista tiden av graviditeten var så hemskt seg... I och för sig kan man väl tycka att jag då borde haft nytta av bloggen för att fördriva tiden, men så var det inte. Jag hade helt enkelt ingenting vettigt att skriva om, dagarna bestod inte av så mycket mer än väntan och längtan.

Kan nu, med största glädjen, meddela att dagarna består av väldigt mycket fantastiska saker;
19/11 -10 föddes prinsessan Nellie Chanelle
kl. 16:48.
48 cm 3160 g



Nu återstår det att se om jag kan och hinner hålla bloggen vid liv, men jag ska försöka så gott jag kan.