Paus
Trött, trött, trött - trött, tröttare, tröttast.
Och tiden står still...
Jag pausar, men hade velat spola.
Och tiden står still...
Jag pausar, men hade velat spola.
Jag börjar få städabstinens!
Jag har nu fått hemskt stränga order från läkare att ta det lugnt och hålla mig så still som möjligt. Det är inte mycket jag får göra just nu och det känns hemskt tråkigt faktiskt. Jag blir nästan stressad av rastlösheten!
Michael jobbar idag, jobbat sedan 15:00 och slutar 20:00. I vanliga fall brukar jag de kvällar han jobbar se till att ta tag i hemmet ordentligt, städa och fixa och dona. Dammsuga, tvätta golv mm. Men jag "får" ju inte göra sådant nu, och eftersom att sammandragningar började kännas efter att jag bäddade sängen nu för en liten stund sedan är det kanske lika bra att jag sitter still här.
Tråkigt, men vad gör man väl inte för att söta skatten ska ha det bra och lugna ner sig?!
Men jag hoppas att denna period snart är över i alla fall, alltså att jag snart ska kunna leva normalt igen. Jag kan väl inte behöva sitta still i 7 veckor till? Det vore ju omänskligt!
Förhoppningsvis räcker dessa två veckor (som jag blivit tillsagd om till en början) att lugna ner allt...och sedan ska jag STÄDA!
Michael jobbar idag, jobbat sedan 15:00 och slutar 20:00. I vanliga fall brukar jag de kvällar han jobbar se till att ta tag i hemmet ordentligt, städa och fixa och dona. Dammsuga, tvätta golv mm. Men jag "får" ju inte göra sådant nu, och eftersom att sammandragningar började kännas efter att jag bäddade sängen nu för en liten stund sedan är det kanske lika bra att jag sitter still här.
Tråkigt, men vad gör man väl inte för att söta skatten ska ha det bra och lugna ner sig?!
Men jag hoppas att denna period snart är över i alla fall, alltså att jag snart ska kunna leva normalt igen. Jag kan väl inte behöva sitta still i 7 veckor till? Det vore ju omänskligt!
Förhoppningsvis räcker dessa två veckor (som jag blivit tillsagd om till en början) att lugna ner allt...och sedan ska jag STÄDA!
Stamgäster på förlossningen i Varberg
I söndags fick vi bege oss till förlossningen i Varberg igen. Ja, nu kan man minst sagt säga att vi inte kommer ha några svårigheter med att hitta dit när det väl är dags i alla fall!
Sammandragningarna startade här hemma igen, och under en period kom de väldigt tätt.
Jag ringde till förlossningen för att rådfråga och blev då tillsagd av barnmorskan jag pratade med att komma ner. Detta trots att jag sa att jag gärna stannar hemma tills det är outhärdligt, men med tanken på det senaste besöket (natten mellan torsdag och fredag) och komplikationerna (med livmodertapp och så) tyckte hon absolut att vi borde komma ner i alla fall.
Samma saker gjordes denna gång. CTG övervakning och därefter undersökning av läkare... Men det gick bättre denna gång, vi fick åka hem efter undersökningen.
Jag fick med mig Bricanyl hem, som jag ska ta när det startar igen nästa gång. Om inte Bricanylen då hjälper får vi återigen ta en roadtrip till Varberg, men nu hoppas hoppas hoppas jag att bebis vill lugna ner sig lite och stanna tiden ut.
Sammandragningarna startade här hemma igen, och under en period kom de väldigt tätt.
Jag ringde till förlossningen för att rådfråga och blev då tillsagd av barnmorskan jag pratade med att komma ner. Detta trots att jag sa att jag gärna stannar hemma tills det är outhärdligt, men med tanken på det senaste besöket (natten mellan torsdag och fredag) och komplikationerna (med livmodertapp och så) tyckte hon absolut att vi borde komma ner i alla fall.
Samma saker gjordes denna gång. CTG övervakning och därefter undersökning av läkare... Men det gick bättre denna gång, vi fick åka hem efter undersökningen.
Jag fick med mig Bricanyl hem, som jag ska ta när det startar igen nästa gång. Om inte Bricanylen då hjälper får vi återigen ta en roadtrip till Varberg, men nu hoppas hoppas hoppas jag att bebis vill lugna ner sig lite och stanna tiden ut.
3/10, 2 års förlovning
Idag är en speciell dag, Michael och jag firar 2 års förlovning.
Firandet startade med frukost på IKEA, hur romantiskt tycker ni inte att det låter? Sedan tog vi en sväng på Chili och köpte en mysegose filt - som kommer älskas av både mig, Michael och garanterat bebis, så vi får nog önska oss en till i julklapp.
Förlovningsmiddagen idag bestod av korv med bröd, och för att lyxa till det lite gjorde jag chokladpudding som jag bjöd på till efterrätt.
Ett alldeles lagom och fint firande tycker jag...det måste inte alltid bli så väldigt stort, det är det lilla som räknas!
Jag älskar dig, Michael!
♥
Firandet startade med frukost på IKEA, hur romantiskt tycker ni inte att det låter? Sedan tog vi en sväng på Chili och köpte en mysegose filt - som kommer älskas av både mig, Michael och garanterat bebis, så vi får nog önska oss en till i julklapp.
Förlovningsmiddagen idag bestod av korv med bröd, och för att lyxa till det lite gjorde jag chokladpudding som jag bjöd på till efterrätt.
Ett alldeles lagom och fint firande tycker jag...det måste inte alltid bli så väldigt stort, det är det lilla som räknas!
Jag älskar dig, Michael!
♥
Sammandragningar och förkortad livmodertapp
I torsdags kände jag små sammandragningar sedan jag klev upp ur sängen runt 11-tiden, dessa höll i sig under hela dagen och fram emot kvällen kom de med tätare mellanrum.
För att vara på den säkra sidan ringde jag förlossningen i Varberg runt 22-tiden på kvällen, då höll sammandragningarna fortfarande i sig med tätt mellanrum, för att rådfråga om hur länge jag kunde avvakta. Barnmorskan jag pratade med rekommenderade att vi kom in för att undersöka så att allt var bra - så det var bara att hoppa in i bilen och ta en kvällstur ner till Varberg.
Jag var säker på att det inte skulle ta många timmar förrän vi var hemma igen, men det dröjde längre än vi anade.
På förlossningen gjordes CTG övervakning, för att kontrollera bebisens hjärtslag och sammandragningarnas styrka. Sammandragningarna i sig var egentligen inte så farliga, de var inte smärtsamma men ändå obehagliga liksom. En stark tryckande känsla och magen spändes och blev hård som sten...i vissa "tryckningar" trodde jag faktiskt att bebisen skulle "trilla ut".
Efter ett tag fick vi träffa en läkare för att undersöka allt lite närmare, hon ville undersöka livmodern för att se hur den hade påverkats av sammandragningarna och det visade sig att livmodertappen var förkortad. I "normala fall" bör livmoder tappen vara omkring 4 cm sa hon, min var förkrympt till 2 cm.
Det gjordes ett VUL och därefter ett UL för att uppskatta bebisens vikt. Det visade sig att vår skatt inte alls är så liten som vi, och alla andra, har trott - den väger just nu strax över 2 kg och kommer garanterat (om den stannar kvar) komma upp till en normalvikt innan födseln. Lugnande och tryggt att få höra det, tyckte jag.
Läkaren undersökte livmodertappen lite närmare och efter ett tag bestämde hon sig för att hon ville att vi skulle stanna kvar på förlossningen över natten. Så fick det alltså bli...
En barnmorska kom och gav mig en spruta, satte den i låret - som gjorde ont som fan faktiskt, för att sammandragningarna skulle avta lite.
Nu är jag sjukskriven i två veckor framöver, och har förbud att göra vissa saker. Jag ska hålla mig så lugn och stillsam som möjligt, men det vet väl alla att jag inte klarar av. Men jag får lyssna så gott jag kan till de råd jag fick i alla fall, och har ordnat så att jag inte behövde arbeta denna och nästkommande helg.
Efter detta har det gått bra...jag har känt en och annan sammandragning idag, men det har lugnat ner sig ganska snabbt ändå. Tog ett bad för en stund sedan, och det gjorde faktiskt nytta och lugnade ner bebis och magen.
De order jag fått, om det skulle bli värre igen, är att gå och lägga mig och vila om jag känner av kraftigare sammandragningar - om detta inte hjälper bör vi åka in till förlossningen igen.
Nu hoppas vi att bebis vill stanna, det är ju ett tag kvar och den behöver mer tid där inne - och jag mer tid att förbereda mig!
För att vara på den säkra sidan ringde jag förlossningen i Varberg runt 22-tiden på kvällen, då höll sammandragningarna fortfarande i sig med tätt mellanrum, för att rådfråga om hur länge jag kunde avvakta. Barnmorskan jag pratade med rekommenderade att vi kom in för att undersöka så att allt var bra - så det var bara att hoppa in i bilen och ta en kvällstur ner till Varberg.
Jag var säker på att det inte skulle ta många timmar förrän vi var hemma igen, men det dröjde längre än vi anade.
På förlossningen gjordes CTG övervakning, för att kontrollera bebisens hjärtslag och sammandragningarnas styrka. Sammandragningarna i sig var egentligen inte så farliga, de var inte smärtsamma men ändå obehagliga liksom. En stark tryckande känsla och magen spändes och blev hård som sten...i vissa "tryckningar" trodde jag faktiskt att bebisen skulle "trilla ut".
Efter ett tag fick vi träffa en läkare för att undersöka allt lite närmare, hon ville undersöka livmodern för att se hur den hade påverkats av sammandragningarna och det visade sig att livmodertappen var förkortad. I "normala fall" bör livmoder tappen vara omkring 4 cm sa hon, min var förkrympt till 2 cm.
Det gjordes ett VUL och därefter ett UL för att uppskatta bebisens vikt. Det visade sig att vår skatt inte alls är så liten som vi, och alla andra, har trott - den väger just nu strax över 2 kg och kommer garanterat (om den stannar kvar) komma upp till en normalvikt innan födseln. Lugnande och tryggt att få höra det, tyckte jag.
Läkaren undersökte livmodertappen lite närmare och efter ett tag bestämde hon sig för att hon ville att vi skulle stanna kvar på förlossningen över natten. Så fick det alltså bli...
En barnmorska kom och gav mig en spruta, satte den i låret - som gjorde ont som fan faktiskt, för att sammandragningarna skulle avta lite.
Nu är jag sjukskriven i två veckor framöver, och har förbud att göra vissa saker. Jag ska hålla mig så lugn och stillsam som möjligt, men det vet väl alla att jag inte klarar av. Men jag får lyssna så gott jag kan till de råd jag fick i alla fall, och har ordnat så att jag inte behövde arbeta denna och nästkommande helg.
Efter detta har det gått bra...jag har känt en och annan sammandragning idag, men det har lugnat ner sig ganska snabbt ändå. Tog ett bad för en stund sedan, och det gjorde faktiskt nytta och lugnade ner bebis och magen.
De order jag fått, om det skulle bli värre igen, är att gå och lägga mig och vila om jag känner av kraftigare sammandragningar - om detta inte hjälper bör vi åka in till förlossningen igen.
Nu hoppas vi att bebis vill stanna, det är ju ett tag kvar och den behöver mer tid där inne - och jag mer tid att förbereda mig!
