Sammandragningar och förkortad livmodertapp
I torsdags kände jag små sammandragningar sedan jag klev upp ur sängen runt 11-tiden, dessa höll i sig under hela dagen och fram emot kvällen kom de med tätare mellanrum.
För att vara på den säkra sidan ringde jag förlossningen i Varberg runt 22-tiden på kvällen, då höll sammandragningarna fortfarande i sig med tätt mellanrum, för att rådfråga om hur länge jag kunde avvakta. Barnmorskan jag pratade med rekommenderade att vi kom in för att undersöka så att allt var bra - så det var bara att hoppa in i bilen och ta en kvällstur ner till Varberg.
Jag var säker på att det inte skulle ta många timmar förrän vi var hemma igen, men det dröjde längre än vi anade.
På förlossningen gjordes CTG övervakning, för att kontrollera bebisens hjärtslag och sammandragningarnas styrka. Sammandragningarna i sig var egentligen inte så farliga, de var inte smärtsamma men ändå obehagliga liksom. En stark tryckande känsla och magen spändes och blev hård som sten...i vissa "tryckningar" trodde jag faktiskt att bebisen skulle "trilla ut".
Efter ett tag fick vi träffa en läkare för att undersöka allt lite närmare, hon ville undersöka livmodern för att se hur den hade påverkats av sammandragningarna och det visade sig att livmodertappen var förkortad. I "normala fall" bör livmoder tappen vara omkring 4 cm sa hon, min var förkrympt till 2 cm.
Det gjordes ett VUL och därefter ett UL för att uppskatta bebisens vikt. Det visade sig att vår skatt inte alls är så liten som vi, och alla andra, har trott - den väger just nu strax över 2 kg och kommer garanterat (om den stannar kvar) komma upp till en normalvikt innan födseln. Lugnande och tryggt att få höra det, tyckte jag.
Läkaren undersökte livmodertappen lite närmare och efter ett tag bestämde hon sig för att hon ville att vi skulle stanna kvar på förlossningen över natten. Så fick det alltså bli...
En barnmorska kom och gav mig en spruta, satte den i låret - som gjorde ont som fan faktiskt, för att sammandragningarna skulle avta lite.
Nu är jag sjukskriven i två veckor framöver, och har förbud att göra vissa saker. Jag ska hålla mig så lugn och stillsam som möjligt, men det vet väl alla att jag inte klarar av. Men jag får lyssna så gott jag kan till de råd jag fick i alla fall, och har ordnat så att jag inte behövde arbeta denna och nästkommande helg.
Efter detta har det gått bra...jag har känt en och annan sammandragning idag, men det har lugnat ner sig ganska snabbt ändå. Tog ett bad för en stund sedan, och det gjorde faktiskt nytta och lugnade ner bebis och magen.
De order jag fått, om det skulle bli värre igen, är att gå och lägga mig och vila om jag känner av kraftigare sammandragningar - om detta inte hjälper bör vi åka in till förlossningen igen.
Nu hoppas vi att bebis vill stanna, det är ju ett tag kvar och den behöver mer tid där inne - och jag mer tid att förbereda mig!
För att vara på den säkra sidan ringde jag förlossningen i Varberg runt 22-tiden på kvällen, då höll sammandragningarna fortfarande i sig med tätt mellanrum, för att rådfråga om hur länge jag kunde avvakta. Barnmorskan jag pratade med rekommenderade att vi kom in för att undersöka så att allt var bra - så det var bara att hoppa in i bilen och ta en kvällstur ner till Varberg.
Jag var säker på att det inte skulle ta många timmar förrän vi var hemma igen, men det dröjde längre än vi anade.
På förlossningen gjordes CTG övervakning, för att kontrollera bebisens hjärtslag och sammandragningarnas styrka. Sammandragningarna i sig var egentligen inte så farliga, de var inte smärtsamma men ändå obehagliga liksom. En stark tryckande känsla och magen spändes och blev hård som sten...i vissa "tryckningar" trodde jag faktiskt att bebisen skulle "trilla ut".
Efter ett tag fick vi träffa en läkare för att undersöka allt lite närmare, hon ville undersöka livmodern för att se hur den hade påverkats av sammandragningarna och det visade sig att livmodertappen var förkortad. I "normala fall" bör livmoder tappen vara omkring 4 cm sa hon, min var förkrympt till 2 cm.
Det gjordes ett VUL och därefter ett UL för att uppskatta bebisens vikt. Det visade sig att vår skatt inte alls är så liten som vi, och alla andra, har trott - den väger just nu strax över 2 kg och kommer garanterat (om den stannar kvar) komma upp till en normalvikt innan födseln. Lugnande och tryggt att få höra det, tyckte jag.
Läkaren undersökte livmodertappen lite närmare och efter ett tag bestämde hon sig för att hon ville att vi skulle stanna kvar på förlossningen över natten. Så fick det alltså bli...
En barnmorska kom och gav mig en spruta, satte den i låret - som gjorde ont som fan faktiskt, för att sammandragningarna skulle avta lite.
Nu är jag sjukskriven i två veckor framöver, och har förbud att göra vissa saker. Jag ska hålla mig så lugn och stillsam som möjligt, men det vet väl alla att jag inte klarar av. Men jag får lyssna så gott jag kan till de råd jag fick i alla fall, och har ordnat så att jag inte behövde arbeta denna och nästkommande helg.
Efter detta har det gått bra...jag har känt en och annan sammandragning idag, men det har lugnat ner sig ganska snabbt ändå. Tog ett bad för en stund sedan, och det gjorde faktiskt nytta och lugnade ner bebis och magen.
De order jag fått, om det skulle bli värre igen, är att gå och lägga mig och vila om jag känner av kraftigare sammandragningar - om detta inte hjälper bör vi åka in till förlossningen igen.
Nu hoppas vi att bebis vill stanna, det är ju ett tag kvar och den behöver mer tid där inne - och jag mer tid att förbereda mig!
Kommentarer
Trackback
