NelliesMamma

På fredag är det begravning, då ska min älskade farmor begravas och det känns tungt såklart. På något sätt har jag lyckats hålla mig på en bra nivå i sorgarbetet, jag har liksom inte sjunkt riktigt så lågt i sorgen som jag befarade - och jag tror att jag har bebisen att tacka för det.
Jag tänker hela tiden på hur mina känslor övergår till bebisen, och därför försöker jag vara så lugn som möjligt - varken arg eller ledsen.
Visst är jag ledsen, och för jävla förbannad, emellanåt...över det orättvisa som hänt. Men att jag gråter mig förstörd och i samma stund stressar upp bebisen gör ju faktiskt ingenting bättre - det är så jag försöker tänka, och det är nog klokt.
Dock kan det kanske ses utifrån som att jag antingen stängt av känslorna helt eller att jag helt enkelt inte har några känslor för det som hänt, så är inte fallet...jag måste helt enkelt bara tänka efter hela tiden.
Kan jag förändra situationen? Nej, jag kan ju inte det!
Alla har väl rätt att sörja och bearbeta på sitt sätt - och såhär gör jag just nu...

På lördag är det den årliga kräftskivan som står på schemat, hemma hos mamma. Det ska bli trevligt, såklart. Och som alltid gott med skaldjur!
Vi blir en hel del folk vad jag förstått det som, så det kommer minsann bli en fest som heter duga. Och dagen efter är det jag och lillebror som mår bäst av alla festdeltagare - det ser vi såklart fram emot extra mycket!