Vad som är viktigt numera...
Det är verkligen fantastiskt hur saker och ting kan förändras...
Innan jag blev mamma var det värsta tänkbara att jag inte skulle hinna sminka mig. Om jag försov mig en skoldag stannade jag hellre hemma istället för att stressa dit osminkad, det skulle tidigare aldrig falla mig in i min vildaste fantasi att gå ut på promenad, eller allra sist besöka Statoil, Ica eller någon annan affär utan smink och nyborstat hår.
Idag är det värsta tänkbaka att inte räcka till som mamma, att inte kunna ge Nellie det hon vill ha och behöver.
Och det värsta tänkbara har inte bara förblivit en tanke, utan nu också en känsla... Jag har känt mig helt jävla amatörmässig, fullständigt värdelös och totalt misslyckad som mamma.
Det värsta som finns är att känna att man inte räcker till!
Och jag har inte räckt till...tyvärr. Jag har inte kunnat göra mer än det jag gjort, och det har inte varit bra nog. Men jag har gjort allt som stått i min makt för att Nellie ska må bra, och jag ska träna och träna och träna på att bli bättre och bättre och bättre och så bra som bara möjligt är!
Jag antar att det är en mycket vanligt känsla, för många mammor, när ens lilla bebis är sjuk och man står som förlamad och kan bara titta på. (Ta det inte ordagrant!)
Man försöker på alla tänkbara sätt, hon får stå, hon får sitta, hon får ligga. Jag bär på olika sätt, på alla tänkbara vis. Jag torkar snor, jag ger mat, jag byter blöja, jag ger Alvedon, jag pussar och jag snuttar, jag försöker busa och leka, jag går och jag går och jag går omkring och viskar ömt "schh"...
Jag gör precis allt jag kan för att hon ska ha det så bra som bara möjligt är!
Innan jag blev mamma var det värsta tänkbara att jag inte skulle hinna sminka mig. Om jag försov mig en skoldag stannade jag hellre hemma istället för att stressa dit osminkad, det skulle tidigare aldrig falla mig in i min vildaste fantasi att gå ut på promenad, eller allra sist besöka Statoil, Ica eller någon annan affär utan smink och nyborstat hår.
Idag är det värsta tänkbaka att inte räcka till som mamma, att inte kunna ge Nellie det hon vill ha och behöver.
Och det värsta tänkbara har inte bara förblivit en tanke, utan nu också en känsla... Jag har känt mig helt jävla amatörmässig, fullständigt värdelös och totalt misslyckad som mamma.
Det värsta som finns är att känna att man inte räcker till!
Och jag har inte räckt till...tyvärr. Jag har inte kunnat göra mer än det jag gjort, och det har inte varit bra nog. Men jag har gjort allt som stått i min makt för att Nellie ska må bra, och jag ska träna och träna och träna på att bli bättre och bättre och bättre och så bra som bara möjligt är!
Jag antar att det är en mycket vanligt känsla, för många mammor, när ens lilla bebis är sjuk och man står som förlamad och kan bara titta på. (Ta det inte ordagrant!)
Man försöker på alla tänkbara sätt, hon får stå, hon får sitta, hon får ligga. Jag bär på olika sätt, på alla tänkbara vis. Jag torkar snor, jag ger mat, jag byter blöja, jag ger Alvedon, jag pussar och jag snuttar, jag försöker busa och leka, jag går och jag går och jag går omkring och viskar ömt "schh"...
Jag gör precis allt jag kan för att hon ska ha det så bra som bara möjligt är!
Kommentarer
Postat av: Charlotte
som du säger, man gör allt i sin makt, o d e d som gör en till en bra mamma! Man e inte mer än människa, även om man ibland önskar att man kunde ha nån enstaka superkraft ;) Man är o kommer aldrig att bli perfekt, men d e likadant som när man säger att man lär sig av sina misstag, samma sak gäller ens barn, dom formas även dom utifrån våra misstag och våra fullträffar! Och OFTAST brukar d bli ett väldigt bra slutresultat =) Man får helt enkelt acceptera att man är bara människa och att man lär tills man dör! Kram
Trackback
