Middag hos mammsi. Och jag är tröttast i världen...

Det blev en mysig stund hos mamma & Kent. Och jag fick kramas med lillebror också - underbart!
Och god middag med tillbehör blev vi bjudna på. Potatis, fläskfilé, kantarellsås, mormors gelé och broccoli. Och mätt blev jag vill jag lova... I samma sekund som jag säger att jag är proppmätt, och nästan känner mig illamående, tar jag en portion till - så typiskt mig.

När vi kom hem var jag trött, men det var jag ju egentligen redan innan vi åkte, som jag skrev. Ja, tröttheten kommer då och då och dyker på mig från ingenstans och pang så vill jag bara sova.
Men oftast känner jag mig inte så trött faktiskt, så jag ska inte klaga alls. Eller, är det kanske så att tröttheten kommer tillbaka för att stanna nu? Shit - jag vet inte. Vi får se.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0