Huvudsaken är ju att skatten mår bra!
Och hur har det nu gått med graviditeten sedan sist jag skrev? Hmm, jo - det händer en hel del faktiskt...oroligheter dyker upp, men man får försöka ta allt med ro - det kunde ju varit värre, det är väl så man får se det. Huvudsaken är att vi vet att bebisen mår bra, och det tar jag för givet med all den kraft h*n har i sina ben!
I förrgår var vi inne i Göteborg och tittade på ett uppträdande, inte vilket uppträdande som helst; Hardcore Superstar spelade på Kulturkalaset. Och ja - lika grymt som vanligt!
Grymt tyckte även bebis att det var, oj vad h*n sparkar och lever omkring såfort musik är igång - likadant här hemma när vi höjer volymen på stereon - roligt!
Tyvärr klarade jag inte av att stå i folkmassan under hela uppträdandet, fram emot slutet var jag tvungen att gå åt sidan...kände hur det började snurra i huvudet och hur jag tappade fokus på allt runt omkring - och tilläggas bör att jag hade vattenflaska med mig och drack ordentligt hela tiden, så man kan inte skylla på det. Ställde mig en bit bort och efter ett tag kände jag hur benen började domna och jag såg allt i slowmotion, jag var liksom inte vid medvetande. Killen som stod bakom mig tog tag i min axel när han såg hur jag började vingla "Hur mår du?" Det tog ett tag innan jag svarade "Jag mår bra..." och återvände till Michael för att få med honom ännu längre bak. Blev genast bättre när vi kom därifrån och jag fick sätta mig ner...
Igår eftermiddag kom ytterligare ett svimanfall. Jag var på väg att svimma, trillade in i bokhyllan och välte ner massa saker...krasch, glassplitter över hela vardagsrumsgolvet. Hmm...men det gick bra med mig, och därefter mådde jag bra.
Skumma anfall jag får!
Och jag har fortfarande, vad jag vet, inte gått upp ett kg. Känns lite oroande, men barnmorskan har ju sagt åt mig att jag absolut inte behöver tänka på det - och inte ska oroa mig.
För bebisens skull är det absolut ingen fara, det är för mig det kan bli jobbigt fram emot slutet bara...men det ska jag nog klara ändå, som jag alltid tänker nu för tiden; Huvudsaken är ju att skatten mår bra!
I förrgår var vi inne i Göteborg och tittade på ett uppträdande, inte vilket uppträdande som helst; Hardcore Superstar spelade på Kulturkalaset. Och ja - lika grymt som vanligt!
Grymt tyckte även bebis att det var, oj vad h*n sparkar och lever omkring såfort musik är igång - likadant här hemma när vi höjer volymen på stereon - roligt!
Tyvärr klarade jag inte av att stå i folkmassan under hela uppträdandet, fram emot slutet var jag tvungen att gå åt sidan...kände hur det började snurra i huvudet och hur jag tappade fokus på allt runt omkring - och tilläggas bör att jag hade vattenflaska med mig och drack ordentligt hela tiden, så man kan inte skylla på det. Ställde mig en bit bort och efter ett tag kände jag hur benen började domna och jag såg allt i slowmotion, jag var liksom inte vid medvetande. Killen som stod bakom mig tog tag i min axel när han såg hur jag började vingla "Hur mår du?" Det tog ett tag innan jag svarade "Jag mår bra..." och återvände till Michael för att få med honom ännu längre bak. Blev genast bättre när vi kom därifrån och jag fick sätta mig ner...
Igår eftermiddag kom ytterligare ett svimanfall. Jag var på väg att svimma, trillade in i bokhyllan och välte ner massa saker...krasch, glassplitter över hela vardagsrumsgolvet. Hmm...men det gick bra med mig, och därefter mådde jag bra.
Skumma anfall jag får!
Och jag har fortfarande, vad jag vet, inte gått upp ett kg. Känns lite oroande, men barnmorskan har ju sagt åt mig att jag absolut inte behöver tänka på det - och inte ska oroa mig.
För bebisens skull är det absolut ingen fara, det är för mig det kan bli jobbigt fram emot slutet bara...men det ska jag nog klara ändå, som jag alltid tänker nu för tiden; Huvudsaken är ju att skatten mår bra!
Kommentarer
Trackback
