NelliesMamma

Michael har åkt till jobbet för en stund sedan, han jobbar till 20:00 idag. Det är tomt hemma utan honom!
Men lillebror är ju här och gör mig sällskap och håller mig sysselsatt, så det är ju roligt i alla fall. Han kom kl. 08:00 imorse, Lil´Than och åker väl hem i eftermiddag.
Och imorgon är det samma visa igen, Michael jobbar från 09, lillebror kommer 08.

Jag får eventuellt kaffe-besök idag också, av en kär vän som jag inte träffat på ett bra tag. Vi får se om hon dyker upp, men det hoppas jag såklart!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sedan ska jag försöka få ordning på våran almanacka, det känns som att vi har så mycket planerat med saker och ting, men jag har det uppskrivet i mobilkalendern så risken är att det blir dubbelbokat om inte Michael kan se planeringen, eller att jag glömmer någonting om jag inte tittar på mobilkalendern varje dag.

Vi hade en mysig dag igår. Vi tog en sväng bort till fotbollsplanerna för att ta en liten titt på alla Gothia Cup spelare. Michael ville så gärna ta en titt, och jag hade ingenting emot det - så vi tog med oss lillebror och åkte bort en sväng. Var inte där så länge eftersom att vi inte hittade någon allt för intressant match att titta på, men lite folk fick man ju se och vi kom ut en stund.

Sedan åkte vi till Kungsmässan, magarna blev hungriga så vi tog och gottade till det på Buffé. Och det är ju aldrig dumt! Lillebror tyckte om det han också, och åt bra. Tacos och kycklingklubbor och hur mycket läsk som helst - det var paradiset för honom. Lite som All Inclusive resorna vi varit på, han fick gå och hämta och hämta och hämta mer, sånt tycker ju barn om.


Hungrig blev mätt!

Vi sov länge idag, lillebror och jag. Så snällt att han bjöd mig på en sovmorgon. Men det beror ju på att jag bjöd honom på natt-barnprogram inatt. Vi låg i soffan och tittade på Cartoon Network tills klockan närmade sig 01:30, då tyckte jag att det var dags att stänga av tv:n och gå och sova.

Det var inte heller lillebror som väckte mig imorse faktiskt, Michael ringde när han var på väg hem från jobbet efter 10:00 - och då vaknade vi. Han lät lite chockad Michael faktiskt när han hörde att vi fortfarande sov...
Vi låg kvar i sängen tills Michael kom hem, och då tyckte Jonathan att det var dags för oss att gå upp. Och jag kunde ju inte annat än att hålla med.

Nu har vi ätit frukost, jag och mina två favorit killar. Jag har precis satt på diskmaskinen och ska nu ta tag i lite annat här hemma. Bädda sängen, städa badrummet, plocka undan lite - behövs ju alltid.
Tänkte också att jag skulle ta fram dammsugaren och få ordning på golven...jag var för trött igår, och hade lite ont i magen - så den sista delen av det jag skulle gjort blev aldrig gjort, dammsugning och golvtvättning, men allt annat gjorde jag i alla fall.
Dags att sätta igång, och sedan får vi se vad resten av dagen har att erbjuda!

Jag fick kaffe besök såhär mitt i natten, inte alls fel med lite sällskap när jag varit ensam hela dagen. Mamma med sambo kom på en kopp kaffe innan dem åkte hem, och med sig hade dem mjölk - så med andra ord blev detta min första kopp kaffe idag. Lite fel tidpunkt kanske, men jag blir faktiskt inte pigg av kaffe - så utan problem kan jag somna ändå.

Jag ska passa lillebror ett par dagar denna veckan också, måndag-onsdag, och eftersom att klockan var så mycket nu så tyckte vi att han kunde stanna här, istället för att åka med mamma hem och sedan komma tidigt imorgon bitti.
Så nu ska jag sätta mig i soffan med honom och titta klart på avsnittet av "Johnny Bravo" på Cartoon Network, sedan ska vi krypa ner och sova.

Jag ska försöka få gjort lite här hemma idag, får se hur det går...men det måste göras, så jag får helt enkelt se till att ta mig själv i kragen och klara av de uppgifter jag har.

Jag ska vika ihop tvätten, det är en hel del nu som har hängt på tork och som ska in i garderoben. Jag ska dra över lägenheten med dammsugaren snabbt, och tvätta av golven igen. Och jag ska röja garderoben vi har på nedervåningen, vilket känns tungt - för där är så otroligt mycket skit. Men saker som måste göras måste göras, så jag får andas ut en stund nu och sedan sätta igång.
Frågan är bara vad jag ska börja med?! Känns ju givet att jag bör dammsuga och tvätta golven sist i alla fall.

Jag känner mig så hemskt hemskt trött idag...varför vet jag inte. Men jag känner mig helt slutkörd, verkligen - och ändå kan jag ju inte påstå att jag egentligen gjort någonting ansträngande eller så.
Men det känns som att allt jag gör idag, varje steg jag tar, går i slowmotion. Och huvudvärk har jag också... Och ja, oj oj oj så synd det är om mig!

Imorse vaknade jag, motvilligt, när klockan ringde 10:30. Ville inte alls gå upp, men hade inte så många val. Helst av allt hade jag velat ha en kopp kaffe, som varje morgon, men mjölk saknas i kylen så jag fick klara mig utan.

Nu har jag varit iväg och jobbat, är hemkommen för en liten stund sedan och har hunnit äta smörgåsar och avnjutit en kall cola.
Michael jobbar han också, lite längre än mig...stackaren, slutar inte förrän 10:00 imorgon bitti. 12:00-10:00...Vilka tider! Men han klarar det galant, för han är så dutti.

Dagen igår försvann, fanns ingen möjlighet att skriva någonting här.
Gick upp 03:30, kändes helt omänskligt och sjukt att ställa klockan mitt i natten - inte okej! Men det gick bra, trots att det bara blev tre timmars sömn.

Michael och jag blev upphämtade av Kjell (Michaels "pappa") och vår roadtrip började!
Tog en tripp till Tyskland över dagen, en trevlig tripp. Och roligt hade vi, fick oss ett och annat gott skratt - mestadels skrattade vi nog åt Michael som skrattade åt allt och ingenting alls, vi antog att det berodde på trötthet...så var det nog.

Vi var hemma strax innan 21-tiden, trötta men nöjda med vad dagen hade erbjudit.
La oss i soffan och kollade (för andra gången) på Snabba Cash, men stängde av strax innan den var slut...och gick och la oss, och somnade fortare än någonsin tror jag.

Jag tror att vi alla är bortskämda, den ena mer än den andra. Man tar saker och människor omkring sig förgivet, det är så det är och så tror man att det ska förbli - och livet är perfekt och jorden en vacker plats.
Men vad händer när allt mörknar, när allt försvinner?

Jag tänker sluta leva med säkerhet på att alltid ha vissa saker eller människor i mitt liv. Det är när man tar saker/folk för givet som det gör som ondast att mista det...

Med detta menar jag dock inte att man ska gå omkring och vara rädd och orolig varje dag för att förlora någonting/någon, för det är ju sjukligt - men man kanske ska ta till vara på vissa stunder lite mer och njuta av de kramar man får och vara rädda om varandra!

Jag måste kommentera två speciella stycken ur dikten jag publicerade i tidigare inlägg...

"Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft,
att ta del av den,
att falla till botten,
slå sig hårt och komma upp igen."
Visst är det så, visst stämmer det så bra. Det som händer kan man inte styra över, det är en högre makt än den jag har som bestämmer vad som ska ske och inte ske. Det är någonting hemskt och någonting djävligt som beslutar hur saker och ting ska bli och vad som ska hända härnäst. Jag kan inte gå emot denna kraft!
Man får acceptera det, trots att man egentligen inte kan, eller franförallt inte vill. För ingen vill väl acceptera hemskheter?! Men ibland måste man.
Och det är okej att i samma skede falla till botten, att bli fullständigt apatisk - känna maktlöshet och förtvivlan. Det gör ont, och det är tufft. Men därefter måste man upp igen!

"Att vara stark
Är att våga hoppas
när ens tro är som svagast."
Och visst har vi fått det bekräftat nu, av läkare, att farmors tid börjar rinna ut. Och det är sagt att vi har veckor-månader kvar med henne. Men vi kan ju inte ta ut sorgen nu, i förväg, och gräva ner oss över det? Vi måste fortsätta hoppas och tro, för saker kan förändras och precis som saker kan försämras kan de också förbättras - man måste tänka så!

Kanske tycker somliga att jag låter kall, eller att det låter som att jag döljer det jag egentligen känner. Och visst vill jag egentligen skriva ut att jag tycker livet är skit och att jag känner mig orklös, men hur hjälper det mig? Jag kan inte se på det så, även om jag känner så till viss del... Jag måste rycka mig själv i kragen och se till att livet fortsätter nu och göra det bästa av varje dag. Precis som jag sagt till farmor - man kan dö idag eller imorgon, om en månad eller om ett år, man kan leva i fem år eller tio år till - tiden spelar ingen roll - det handlar om vad man gör med tiden som finns kvar!

Den senaste tiden har mitt liv varit fyllt av glädje och lycka. Jag har insett att jag har det bra, så otroligt bra och jag kan inte komma på någonting jag saknar eller önskar, för jag har allt!
En fantastisk blandning av underbara människor omkring mig, kärleksfyllda och fantastiska personer som förgyller mina dagar. Jag behöver inte dra upp alla vid namn, för ni som borde känna känner att det är just er jag menar!

Dessutom har jag någonting helt obeskrivligt magiskt som jag ser fram emot, en älskad liten skatt som inom en tid finns i min famn. Ett litet kärleksbarn som jag så ömt ska vårda och skydda mot livets alla onda ting. Ett litet barn som jag ska älska till tidens slut.

Jag har det så bra, så oförskämt bra. Och kanske är det just därför jag känner mig extra svag idag...för att jag klandrar mig själv för att vara svag.
Jag vill inte gråta, jag vill inte grubbla, jag vill inte oroa mig för vad som komma ska. Jag vill bara njuta, av nu, av idag och ta morgon dagens problem då de uppstår. Man kan inte ta ut sorg och förtvivlan i förtid, det vore inte rätt - för då stoppar man ju de lyckliga stunderna.

Beskedet kom igår, beskedet om min älskade farmor. Och där brast det för mig... Och idag känner jag mig bara tom. Beskedet om att vi inte längre talar om år, vi talar om veckor eller månader...sedan tar det slut. Hur kan det vara så, hur kan man förutspå det som man förutspår morgondagens väder? Jag hoppas att läkaren har lika fel som väderprgnossättarna brukar ha...men jag är rädd för att han vet vad han pratar om, allt för väl.

Jag tror att jag får acceptera att jag inte kan vara stark varje dag, att jag inte alltid kan se det ljusa jag har omkring mig - för ibland känns det mörka och tunga som dyker upp så dominerande, och allt vackert försvinner liksom, det glöms bort, läggs åt sidan.

Jag har pratat med farmor i telefon idag och jag ryser i hela kroppen och kämpar så det gör ont för att låta bli att börja gråta igen när hon säger "Jag ber varje kväll, Caroline, för att jag ska klara mig ett tag, såpass länge så att jag hinner träffa din bebis".
Pang, där gick det inte längre...nu kunde jag inte stänga av tårkanalerna. Det forsar, vattenfall - översvämning. Total katastrof och det smärtar så i mig!

Att farmor skulle få träffa min skatt hade jag ju tagit för givet, jag har inte ens tänkt tanken på att hon kanske inte "hinner". Men nu är det ett faktum att det vore en bonus om tiden räckte till dess!
Och vad händer om tiden inte räcker till? Ja, det låter hemskt att säga - men en stor del av mig dör med henne, för hon är en stor livglädjestråle i mitt liv!

Man tar saker och ting för givet och intalar sig själv att "så blir det", men man har ingen aning om vad som lurar bakom och vad som plötsligt kan ske och förändra allt.

Och såhär tuff är man när man låtsas vara rockstjärna!



Alltid lika stolt när Michael tar sig tid att fixa till hans frisyr.

Måste berätta - vi tog en sväng till Kungsmässan igår. Michael, jag & Jonathan. I brist på annat, vi ville bara komma ut lite så vi tog en promenad ner...



Inne på leksaksaffären hittade jag en 20-lapp som jag snabbt viskade till lillebror att han skulle plocka upp - så glad han blev när han kunde köpa nya gogos.
(Hoppas nu inte att någon som tappade en 20-lapp läser här idag och blir ledsen)


Måste berätta det bästa av allt som hände på vår tur på K-mäss.
Där såg vi ett bekant ansikte - Tobias Hysén var på shoppingtur.
Man blev bra sugen på att gå fram och be om autograf eller få ta ett kort, men jag kände mig lite blygsam och har den inställningen att även kändisar bör få gå och shoppa ifred utan att folk springer efter!

Låt oss se vart detta leder...

Qarolinees frågestund

Jag läste precis en artikel på Aftonbladet som gjorde mig glatt överraskad.

Det stod om Åke Truedsson från Vellinge som odlat fram vita jordgubbar. Och det bästa med dessa är att de sägs vara okej för allergiker!
Jag är allergisk mot jordgubbar och det är faktiskt riktigt tråkigt och jobbigt att sitta och fika bland folk under sommardagar som njuter av läckra jordgubbar och glass - jag vill ju också!

Det har hänt att jag har chansat ibland, ätit 2-3 stycken och vissa gånger har det gått bra, andra inte. Men dessa vita vore ju nu en härlig lösning för mig, och andra allergiker!
Får väl se om man kan få tag på sådana snart...


Denna jordgubb är alltså mogen, och sägs vara god!

Nu sitter jag och äter frukost, yoghurt och kaffe. Alldeles lagom frukost!
Lillebror kom för en timma sedan ungefär, han sitter och bygger med sitt lego. Han ska sova här inatt, mysigt!

Michael sover fortfarande, och vi tycker att han ska få sova tills han vaknar själv, så vi har bestämt oss för att smyga lite här på morgonen. Men man kan ju inte tassa på tå hur länge som helst, men fram till 12 har jag i alla fall sagt till Lil´Than att vi kan vara lite tysta.

Lite besviken över vädret känner jag mig idag. Jag sa till lillebror att ta med sig badkläder, så att vi kunde åka och bada idag. Men det ser ju inte lovande ut. I och för sig var det ju ungefär såhär igår också, men blev ju kanon under dagen. Kanske idag också?! Vi får väl se.

Igår åt vi gott, åt gott och åt gott...
Först middag, köttfärssås och makaroner, jag tycker det är godare med makaroner till än spagetti - så så blir det här för det mesta.
Till efterrätt gjorde jag milkshake - inte helt dumt. Den satt jag och njöt av på balkongen - mums!



Mamma kom strax efter att Michael hade börjat jobba igen, strax efter 15-tiden. Hämtade mig och lillebror och vi åkte hem till dem... Men innan vi åkte tog vi en kopp kaffe och åt chokladpudding som jag hade gjort - smaskens! Sedan till mammsi och umgicks, badade i poolen och sedan grillade vi. Storebror med flickvän kom också, trevligt.

Där blev jag sedan kvar, Michael kom när han slutade runt 22-tiden. Vi stannade till strax innan 23:30. Satt ute och pratade och hade en trevlig onsdags kväll helt enkelt!

På Svensk fastighetsförmedlingens skärm i skyltfönster i Falun hände någonting roligt. I söndags natt visades där annat än bostadsannonser...
Där rullade istället en film med sexuellt innehåll. Undrar genast hur många små grabbar som stod och hängde vid fönstret?