NelliesMamma

Det är helt otroligt, jag är faktiskt förvånad över mig själv och jag måste få känna mig lite stolt och vara lite skrytsam. Det förtjänar man ibland, och jag förtjänar det nu!
Jag hann faktiskt med allt...det trodde jag aldrig. Det blev lite stressigt här nu i slutet, men nu är jag klar...och genom svettig minst sagt! Hade verkligen verkligen behövt ta en dusch, men tiden räcker inte alltid till...jag får skjuta upp det och ta hand om den biten när jag kommer hem istället.

Har nu bara mig själv kvar som ska fixas, och jag har 15 minuter på mig att göra detta. Hinner jag? Nja - jag tror inte det...och speciellt inte eftersom att jag tar 5 minuter åt att sitta här. Helt dumt tänkt, men så blir det ju ibland.
Allt är skinande rent och luktar gott här hemma, ja allt utan jag...hade som jag nämnde behövt både en dusch och en massa smink, men idag får jag vara naturlig och tar en snabb dusch i parfym istället. Resten får fixas när jag återkommer hem ikväll.

Nu står bakverken i ugnen...känns lite spännande det här. Och jag är faktiskt nervös får jag nog våga erkänna... Tänk om det nu visar sig att problemet inte låg i vår gamla ugn, utan att det helt enkelt är så att jag är en usel bakare? Ja - blir det fel på detta så får jag väl erkänna att jag helt enkelt inte ska slösa mer ingredienser på dåligt bakeri.

Hittade ett recept som lät gott, kladdiga chokladmuffins. Hoppas nu de blir så goda som bilden på receptet visade. Om inte får jag bara acceptera min okunnighet och ge fan i att försöka igen.
Det är ju lite som folk som söker till Idol men inte kan sjunga, de får kritik och förhoppningsvis inser dem att sångkarriären inte passar dem.

Bara resten kvar att göra, i ständings väg...men av någon anledning fastnar jag i stolen här. Men nu får jag dra mig härifrån - igen.

Har varit iväg med mamma hela dagen, och det har jag ju aldrig någonting emot. Mysigt som alltid att umgås med henne, och det händer ju inte allt för ofta att vi är bara hon och jag, så man får ta till vara på de stunder vi får - för de lär väl bli färre om ett tag när jag har en liten snutt att bära med mig överallt.

Nu har Michael åkt iväg för att jobba, han slutar 20:00 ikväll så det är inte jätte många timmar. Lagom arbetspass en fredag kväll kan man väl tycka.
Och när han kommer hem blir det en kväll framför tv:n som gäller - titta på matchen mellan Timrå - Frölunda och hoppas på vinst för rätt lag (Frölunda).

Själv ska jag ta hand om allt som behöver göras här hemma; disken, tvätten, damma, dammsuga och tvätta golven. Det är ju så otroligt härligt när allt sådant är klart och man kan koppla av och bara njuta av att det är rent och fint runt omkring!
Just det ja - jag ska baka också...jag får fikasällskap lite senare av mamma & Kent och dem tar för givet att jag har bakat till dess för att visa att den nya ugnen är bättre än den gamla - så det måste ju bevisas! Hoppas jag har alltjag behöver hemma bara, för i detta schizofrena vädret (regn varannan minut därefter sol och sedan höststorm) har jag ingen större lust att promenera till Ica.

Lillebror ska på barnkalas ikväll, på Djungelrummet på Freeport så då ska jag passa på att umgås mer med mammsi. Mamma, Kent & jag ska kika omkring i affärer under tiden, får väl se om man hittar någonting spännande - men jag är ju så duktig på att hålla i pengarna så som vanligt köper jag väl ingenting. Och efter den lilla shoppingrundan vi planerat ska de som sagt var komma hit och fika, för att smaka nybakat från ny ugn, och titta på den nya fina vagnen.

Nu måste jag sätta fart här om jag ska hinna med allt jag har nämnt att jag ska göra. Blir hämtad om ungefär två timmar, och på den tiden är det mycket som ska hinnas med - men det ska nog gå bra.

Efter att vi var iväg och köpt vagn åkte vi hem en stund, för att koppla av en liten stund innan vi skulle iväg igen. Under denna "koppla av"-stunden sattes vår nya ugn in. Så nu ser det ut som att vi (nästan) har fått ett helt nytt kök. Spisen är superfin, verkligen. Och just nu står den och "brinner", man ska ju tydligen fixa på så sätt innan den används - och nu när jag känner doften den utger i hela lägenheten förstår jag varför - maten hade nog annars inte smakat bra.

Åkte sedan iväg hem till mamma & Kent där det idag bjöds på mammas supergoda köttgryta, somjag längtat riktigt mycket efter! Efter maten en snabb kopp kaffe innan nästa ställe kallade oss...
Iväg till lillebrors skola för att titta på lite lotterier och annat kul som där var ikväll. Kul, men så hemskt kallt - så vi stannade inte länge alls.

Och dagen? Ja, denna onsdag har sprungit iväg precis som alla andra dagar i veckan.
Jag hann knappt kliva upp ur sängen imorse innan Michael frågade "Vad ska vi göra?" Jag hade helt enkelt inte tid att slå upp ögonen innan sminket skulle på och vi skulle iväg. Men jag gnäller inte, tycker det är ganska kul att det händer saker såklart.

Ner till Kungsmässan begav vi oss, men hade inget större ärende där egentligen. Jag tittade på en kofta som jag flörtade lite med häromdagen när vi var där och som jag drömde om natten till idag, men jag är så diciplinerad så trots att den passade perfekt och såg jätte bra ut så nöjde jag mig faktiskt med att bara prova den. Återigen ett besök på Kungsmässan utan minus på kontot!
Därefter tog vi en tur till ICA Maxi, och där försvinner som alltid några hundralappar, men det känns mer okej att lägga pengarna där eftersom att det fyller på frys och kyl istället för garderoben som faktiskt redan är överfylld.

Innan middagen idag var vi en sväng på Kungsmässan. Inte för att shoppa, utan mest för att titta... Jag är nog en ganska bra flickvän på just det sättet ändå, jag kan gå igenom flera affärer utan att jag måste ha en påse med mig därifrån.

Igår shoppade jag i och för sig, men det var snarare för att Michael nästan tvingade mig. Jag har länge länge länge pratat om att jag skulle vilja ha en skinnjacka, igår hittade jag en supersnygg som jag blev smått förälskad i - och Michael tyckte minsann att jag skulle ha med mig den hem - eftersom att priset var ungefär det halva i jämförelse med de andra jackorna jag tittat på.

Kom hem för en liten stund sedan efter en supergod och som vanligt mysig middag hos svärföräldrarna. Det bjöds på fläskfilé i smaskig sås, goda ugnsstekta grönsaker och pressad potatis.
Därefter kaffe och wienerbröd - gott gotti gott gott!

Nu ska Michael och jag krypa ner i soffan och titta på kvällens avsnitt av "Uppdrag granskning" som idag handlar om fildelning. Hett ämne nu för tiden minsann.
Michael berättade precis att Aftonbladet hade gjort en jämförelse mellan fildelning och terrorism - att det tydligen är lika svårt att stoppa, intressant tanke där får man väl säga.

Dålig uppdatering, det händer titt som tätt.
Försöker starta om imorgon!

"Att göra"-listan är nu tom. Jag har fått gjort det jag hade planerat idag, trodde inte jag skulle orka eftersom att bebisen bråkar lite med mig idag. Den trycker och har sig, lätta tidiga sammandragningar kallas det tydligen... Ingenting emot vad som kommer att komma såklart, men jag klagar inte heller - menar bara att jag trodde att jag skulle sitta stilla här, eftersom att det känns bra och är lugnt när jag sitter i stillsamhet.
Men jag tog mig i kragen och tog tag i allt ändå.

Fixat med tvätten, ska snart hänga upp den andra maskinen som är klar vilken minut som helst.
Har också tagit en liten kort promenad och hälsat på storebror på jobbet, var mest där och sa hej och kollade läget och sedan hem igen.
Plockat undan, fixat och donat som alltid behöver göras. Bland annat fick jag mig ett ryck och planterade om tre små kaktusar som jag tyckte stod lite tråkigt i sina små brukor, planterade istället ut dem i ett "fat/skål" och smyckade planteringen med stenar och värmeljus - mycket läckert får jag nog själv säga!
Dammsugit och tvättat golven, ja nu doftar här så där gott av smultron eller vad det nu är för doft Ajaxen ger.
Ibland är man bra duktig!

Det positiva med höstens närmande är alla tv-prpgram som startar och som underhåller till max. Igår var en riktigt underhållande kväll måste jag säga.
Först Idol, sedan Skånefruar och därefter Kungarna av Tylösand. Och det sistnämnda programmet har fått mycket kritik har jag sett - men oj va jag tyckte om det! Intriger, intriger, intriger i en härlig blandning av fulla knullande människor - det är sådant som säljer, great!

Nu ska jag göra lite nytta här under dagen, har satt igång en maskin tvätt och ska nu plocka undan och fixa lite här hemma. Ska också ta kraft till mig och dammsuga och tvätta golven idag, det behövs.
Så när Michael kommer hem är här skinande rent och allt i toppform - det är så det ska va.

Och hur har denna shoppingdag sett ut?

Jo, som jag tidigare skrev åkte vi till Ikea, för att köpa någonting men visste inte vad.
Vad fick vi egentligen köpt? Jag vet inte faktiskt. Vi köpte en ny palm, eftersom att den vi har här hemma har varit nära döden allt för många gånger och nu tröttnat på våra återupplivningsförsök. Köpte också en kaktus, eftersom att det blivit tomt här hemma då jag kastade en blomma som gav upp hoppet om liv igår. Och så vitt jag vet ska kaktusar vara svåra att ta livet av, så den passar nog bra här hos oss. Jag vattnar för sällan och Michael för ofta, ingen bra kombination. När jag låter bli att vattna (eller glömmer/struntar i det) skäller Michael på mig och vattnar ofta under en period (och mycket) och jag får gå och hälla av illaluktande vatten som står i alla krukor.

Ikeas övervåning hoppade vi över idag, vi höll oss på nedre plan. Och det var väl lika bra det, för det dyrare tingen finns ju där uppe, så risken hade ju varit att vi kom hem med både spjälsäng och skötbord...och jag tror att vi ska lugna oss ett litet tag till för att se om vi eventuellt kan få tag på det begagnat och snyggt istället.

Efter Ikea-turen åkte vi hem till Michaels syster och fikade och umgicks en liten stund. Mycket trevligt, som alltid såklart!

Sedan fortsatte shoppingrundan till Baby Proffsen där vi tittade på vagn och hittade en relativt billig riktigt snygg som vi båda blev störtförälskade i. Vi får väl se vad vi bestämmer oss för.
Sedan en tur på Kungsmässan - men där tittade vi faktiskt bara. Visst såg vi massor massor som vi ville ha och köpa, till Michael och till bebis. Men vi höll oss coola och gick därifrån nöjda med en titt.

Summa av vår shopping dag: 104 (tror jag att det blev) kronor gick det på totalt, på Ikea alltså (som var det enda stället vi lämnade med påsar).

Jag gick upp tidigt imorse, skadar väl inte eftersom att det inte sker allt för ofta.
Väckarklockan ringde 08:30, dags att gå upp för att vakna till liv och invänta härligt sällskap. Linn kom och fikade, med sig hade hon sin bror. Blev kaffe och tjöt, tjöt, tjöt - sånt som jag gillar.
Hoppas hon kommer snart igen!

Nu ska Michael och jag åka iväg till Ikea, egentligen vet vi inte vad vi ska göra där - men det är väl ett roligt sätt att fördriva dagen på. Lite farligt är det kanske, nästan som att gå in på Gekås tycker jag - man går in och vet inte vad man behöver men går ut och har en och annan påse med sig. Packar upp när man kommit hem och undrar "Vad ska jag med denna till?".

♥

Nu har jag städat och fixat och donat här hemma hela dagen, sedan jag gick upp faktiskt. Vikt tvätt, dammat, plockat och fixat, städat badrummet och så vidare.
Bara dammsugning och golvtvättande kvar för att kunna säga att här är rent och fint och tipp topp. Men det tror jag inte att jag orkar idag, men det hinns nog med imorgon.

Sitter nu och väntar på att mamma ska höra av sig...hon är på läkarbesök med lillebror och nu vill jag höra hur det gått. Och vill såklart att dem kommer hit och fikar, får väl se om dem hinner det eftersom att dem har en del att göra idag. Jag får vänta och se vad hon säger när hon hör av sig.

Igår var vi i Varberg, Michael och jag. Och nej - det var ingenting med bebis, som folk kanske plötsligt tror om man nämner Varberg nu för tiden.
Vi var där och hälsade på Michaels mamma, min svärmor och skattens farmor - oj så många kallelser, eller vad man nu kallar det.

Var skönt att se att hon var pigg och mådde bra, trots allt. Och kändes bra att jag kunde följa med denna gången, för det kunde jag ju inte sist Michael åkte eftersom att jag då var dunder förkyld. Förkylningen kvarstår dock, men inte riktigt illa...

Sedan åkte vi ut till skogen på eftermiddagen för att plocka olika växt sorter till ett skolarbete Michael har. Mysigt tycker jag att det var, nördigt tror jag Michael nämnde det som.
Och därefter hem till mamma & Kent som bjöd oss på middag - och vi blir lika tacksamma varje gång det sker...för jag hatar att laga mat, och Michael tycker inte att det är roligare.

Jag tror att om pris hade utdelats till världens sämsta bloggare så hade jag garanterat vunnit - grattis till mig! Kanske kan någon införa ett sådant pris?! Varför är det bara duktiga, flitiga och bra bloggare som får ta emot pris och blir omskrivna? Kan inte den sämsta få lite lite uppmärksamhet?

Helgen har varit fullspäckad kan man väl säga, eller i alla fall större delen utav den.
Den återkommande kräftskivan i lördags, hos mamma & Kent. Och det var lika trevligt som förra året, den enda skillnaden var att jag var nykter i år - men det mådde jag ju bra av dagen efter, så det är absolut inget klagande över det.
Söndagen spenderades i lugn och ro, det blev en dag/kväll på soffan till största del. Michael hade liksom inte orken att göra någonting mer avancerat än så dagen efter, och det får man ju förstå.
Under kräftskivan nästa år får vi vara inställda på att ta det lite lugnare, båda två trots att jag då också kan partaja lite...för då har vi ju en extra stol vid långbordet där skatten sitter och förgyller vårt liv!

Nu har vi tagit farväl, det blir ju lite så att det riktiga farvälet tas vid begravningen, och så känns det nog trots att jag faktiskt var på sjukhuset och klappade och kramade henne efter att hon hade gått bort.
En vacker begravning får jag säga att det var, och jag beundrade den vackra kistan - det kunde inte blivit finare - och det var precis vad hon förtjänade - superfint!

Givetvis var det jobbigt, men jag tryckte allt inom mig faktiskt. Jag är förvånad över att jag klarade av det, men jag stängde av totalt om jag ska vara ärlig.
Största delen satt jag och klämde hårt i Michaels hand, bet mig själv i läpp och tunga och stirrade in i väggen och försökte helt enkelt vara någon helt annan stans än just där och då.
När prästen började prata om farmor som person, om hemskheter hon fått genomlida men styrka som hållt henne uppe brast det för en stund...tio droppar forsade snabbt, men jag stängde av kanalerna lika fort som de öppnades.

Varför jag väljer detta sätt vet jag inte, för egentligen är det väl det sämsta att göra - trycka allt inombords - men på något sätt är det enklast att göra så. Det är för övrigt inte alls likt mig, jag brukar inte klara av sådant - jag är i vanliga fall hemskt känslig...men detta har väl tagit så hårt på mig att jag på något sätt inte vill veta av sanningen än, jag klarar nog inte av det riktigt. Och av den anledningen reagerar och uttrycker jag mig genom att "bara vara" och bita ihop. Vi får väl se hur länge det varar.

Ja, då var man redo att bege sig iväg på begravning. Ursäkta fel uttryck, redo är man ju inte direkt...och man säger väl inte så, och redo känner jag mig absolut inte. Helst hade man ju velat slippa denna dag, men den kommer ju för alla - förr eller senare.

På något sätt känns det nu som att börja om i sorgarbetet, i bearbetningen... På söndag har det gått en månad sedan min bästa älskade farmor gick bort, och på något sätt har jag lyckats relativt (förvånadsvärt) bra sedan dess. Jag har hållt mig ovanför ytan och jag har klarat av att sörja på mitt eget sätt.
Nu känns det som sagt var som att man efter denna dagen startar om på nytt, från dag ett och återigen ska gå igenom allt. Men det är nog så, Michael & jag pratade om det igår, att man börjar kanske inte den riktiga bearbetningen förrän efter begravningen.

Men givetvis klarar jag tiden efter denna dagen också. Jag har så mycket människor omkring mig som betyder så mycket och som stöttar och förstår.
Och lilla skatten i magen, som måste få må bra!
Det är på så vis jag klarar mig så bra som jag gjort/gör, jag trodde att det skulle bli värre än det varit - ärligt talat, men tack vare allt stöd och mitt tänkande att "jag måste må bra för bebis skull" har jag kunnat sörja, sakna och längta på en bra nivå.
Tack till alla som funnits vid min sida, och tack till er som fortsätter göra det. Vad vore jag idag utan er?