NelliesMamma

Michael hade massagetid inbokad idag, och oj så skönt han tyckte att det var.
Under tiden som han var och njöt var jag hemma hos mamma, eller mamma var iväg på brottning med lillebror så jag var hemma hos Kent helt enkelt. Vi tjötade och lagade mat, eller för att rätta till det - jag tjötade och han lagade mat.
Sedan kom Michael och vi åt middag. Han var nöjd med massagen minsann...
När mamma och lillebror kom hem blev det kaffe och mer tjöt. Och sedan dags att åka hem för att fixa och dona eller inte göra någonting alls.

Just nu sitter jag med massa brunt klet i huvudet...hårfärgning pågår. Behövde verkligen göra någonting åt det nu, får hoppas detta blir bra. Det återstår att se, och blir det för hemskt är det ju nästan såpass kallt ute så man kan ta på sig en mössa för att dölja den dåliga färgningen i sådana fall.

Imorgon är det begravning ja...och jag har ingen aning alls om vad jag ska ha på mig. Men det får bli morgondagens bekymmer, jag orkar faktiskt inte vara så ordningsam och ordna allt sådant i förväg, det finns det inte ork till - jag gräver fram någonting imorgon innan vi beger oss.

Idag mår jag sådär kan jag väl halv ynkligt meddela...förkylningen känns sämre, och jag känner mig ganska matt av att göra ingenting alls.
Jag trodde jag var på bättringsvägar, men icke. Men att klaga hjälper ju inte, det är väl som den valda rubriken säger "What doesnt kill you makes you stronger".

Blir inget längre inlägg än såhär just nu, finns inte mycket vettigt att skriva så istället för att skriva om ingenting alls väljer jag att inte skriva alls.

Vilken härlig eftermiddag och kväll det visade sig bli igår.
Fick ett samtal från Michael, han ringde nerifrån parkeringen efter skolan och frågade "Är du klar?" Klar för vadå, tänkte jag...var absolut inte klar då jag satt här med myskläder, snuvig näsa, hostig hals och såg ut som att jag inte sovit på tre veckor eller borstat håret på ett halvår.
Vi skulle ut och äta, hade han spontant bestämt. Och inte kan man ju tacka nej till en sådan överraskning...så jag gjorde mig i ordning och vi begav oss till Buffé och åt gott.

Mätta och belåtna åkte vi sedan till Fjärås och drack kaffe med mamma & Kent. Där fastnade vi som vanligt ett litet tag extra än vi tänkt, men det blir ju lätt så när man har trevligt.

Sedan hem och över och knacka på hos grannen...där vi fick titta på massa bebis grejer hon ska göra sig av med. Nu måste vi bara bestämma oss för vad vi vill/behöver ha.

På fredag är det begravning, då ska min älskade farmor begravas och det känns tungt såklart. På något sätt har jag lyckats hålla mig på en bra nivå i sorgarbetet, jag har liksom inte sjunkt riktigt så lågt i sorgen som jag befarade - och jag tror att jag har bebisen att tacka för det.
Jag tänker hela tiden på hur mina känslor övergår till bebisen, och därför försöker jag vara så lugn som möjligt - varken arg eller ledsen.
Visst är jag ledsen, och för jävla förbannad, emellanåt...över det orättvisa som hänt. Men att jag gråter mig förstörd och i samma stund stressar upp bebisen gör ju faktiskt ingenting bättre - det är så jag försöker tänka, och det är nog klokt.
Dock kan det kanske ses utifrån som att jag antingen stängt av känslorna helt eller att jag helt enkelt inte har några känslor för det som hänt, så är inte fallet...jag måste helt enkelt bara tänka efter hela tiden.
Kan jag förändra situationen? Nej, jag kan ju inte det!
Alla har väl rätt att sörja och bearbeta på sitt sätt - och såhär gör jag just nu...

På lördag är det den årliga kräftskivan som står på schemat, hemma hos mamma. Det ska bli trevligt, såklart. Och som alltid gott med skaldjur!
Vi blir en hel del folk vad jag förstått det som, så det kommer minsann bli en fest som heter duga. Och dagen efter är det jag och lillebror som mår bäst av alla festdeltagare - det ser vi såklart fram emot extra mycket!

Jag är vaken och på benen, förkylningstillståndet är sig likt - har gått åt varken det bättre eller sämre hållet, men så länge det inte blir sämre bör man väl inte klaga...då vet man ju på något sätt att det trots allt, fast man inte känner det just nu, bör gå åt rätt håll sakta men säkert. Och jag är säkert frisk snart igen!

Eftersom att helgen är ganska fylld av det ena och det andra är det viktigt att jag kurerar mig nu de två sista dagarna, idag och på torsdag. Så det får bli lugna och stillsamma dagar för min del.

Michael har precis åkt iväg till skolan, han har terminsstart idag.
Eftersom att jag ska gå hemma hela dagen hade jag velat se till att här är tipp topp när han kommer hem, jag hade velat ta hand om tvättkorgen som börjar bli fylld, jag hade velat damma, dammsuga, tvätta golv och så mycket mer. Men jag borde kanske ta det lite lugnare än så, och hoppas att han har förståelse för detta - men det har han väl såklart.

Kvällsmys bestående av ett stort glas kaffe och goda negerbollar som Michael gjort. Mums så gott!

Kryper ner i soffan, tycker synd om mig själv som inte mår bra...men vilken tur att man har världens bästa pojkvän hemma!

I förrgår började jag känna lite skav i halsen, trodde det skulle gå över och bara var tillfälligt kvällsont...men igår när jag vaknade var det faktiskt värre och jag kände fler förkylningssymtom.
Senare fram emot kvällen igår, när min käraste vän Linn var här på besök, blev jag bara sämre och sämre - mer hängig liksom. Slutade med att jag satt invirad i mitt täcke i soffan...trevligt sällskap? Nja, sådär...men det fick gå.

Jag har sovit gott inatt, men känner mig tyvärr snarare sämre än bättre idag. Inte roligt...men alla runt omkring mig har haft denna skit nu (förkylning och feber) så det är väl min tur nu helt enkelt.
I eftermiddag/ikväll skulle vi egentligen iväg på Familjegrupp-trätt, men jag känner faktiskt inte alls för att sitta där och snora och hosta och smitta ner andra blivande föräldrar. Vi får hoppa över denna gång helt enkelt och hoppas på bättre lycka till nästa träff.

Michael är i Varberg och besöker sin mamma. Jag önskade verkligen att jag kunde åkt med honom...för jag vill ju såklart också hälsa på svärmor och visa att jag bryr mig. Men jag vågade helt enkelt inte nu, och Michael höll med om att det vore en dålig ide om jag följde med...eftersom att hon troligtvis är mer mottaglig för att bli smittad och så just nu, dumt om hon skulle dra på sig en förkylning också. Nu får det räcka - och vi hoppas hon snart blir frisk och kry och får komma hem igen!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, krypa ner under mitt täcke i soffan och titta på en film...

Igår var vi på MVC, tog lite provet, mätte magen och lyssnade på bebisens hjärtljud. Som vanligt var allt bra, ingenting att oroa sig över.
Eller, mitt HB (blodvärde) visade sig vara lite lågt, så jag fick order om att äta två järntabletter om dagen istället för en, men det är ju ingenting jätte allvarligt om jag kan lyckas få upp värdet med hjälp av järntabletter - och det ska nog gå.
Men huvudsaken är alltid såklart att få höra att bebisen mår bra, och det känner jag i och för sig flera gånger om dagen att den gör - det är minst sagt ett mycket mycket livligt litet liv som växer inom mig.
Efter MVC besöket lunchade vi, Michael och jag. Igår fick det bli pizza till lunch - gott gotti gott gott!

Sedan kom min kära vän Linn hit strax efter 14-tiden. Jag hade väntat mig ett vanligt fikabesök på några timmar, men det blev en hel del timmar faktiskt. Absolut ingenting fel i det, jag klagar inte - för det var jätte mysigt och trevligt att ha henne här! Vi satt och myste, drack kaffe och pratade om allt och ingenting, om livets härligheter och om livets problem...
Michael jobbade igår ett par timmar också, mellan 15:20. Sedan kom han hem och fick delta i våran lilla pratstund ytterligare ett par timmar innan vi körde hem Linn runt 23-tiden.

Jaha, då var plötsligt söndagen snart förbi, helgen över och en ny vecka att påbörja.
Åkte och lämnade Jimmy hos storebror förut, tog en kopp kaffe och umgicks där en stund. Sedan åkte vi till Anneberg och blev bjudna på middag av svärfar Kjell - mycket gott!

Har nu suttit och tittat på matchen mellan AIK - IFK, som slutade 1-2 till IFK för dig som är intresserad...
Storebror, Camilla & Jimmy kom förbi en stund och såg slutet med oss också, efter att dem varit på bio. Toy Story 3D var tydligen inte riktigt så bra som förväntningarna hade trott...

Nu väntar vi på att mamma, Kent & lillebror ska komma hem efter deras "helgsemester". Vi ska åka dit och ta en kvällsfika och säga hej.
Det blev en social-dag det här...

Uppe med tuppen är ju ett uttryck man brukar använda sig av när man går upp tidigt, och idag gick jag upp ganska tidigt i jämförelse med vad jag brukar.
Vaknade 07:30 av att det stod en söt nyvaken, men pigg, liten kille i sovrumsdörren och sa "Nu ska jag gå och bajsa".

Sedan dess har vi tittat på Pokémon-filmer som han blivit tokig i här, nu har vi bytt och det är nu Monsters Inc som gäller och rullar på tv:n.
Mysig morgon!

Dagen har verkligen sprungit iväg, ja plötsligt är det ju kväll och jag har ingen aning om vart all tid har tagit vägen. Eller jo visst, vi har fått gjort en del idag i och för sig, men att tiden skulle gå så snabbt för det och att klockan skulle ticka iväg i sådan blixtfart hade jag inte räknat med.

Jag har jobbat ett par timmar, under mitt arbetspass åkte Michael och hälsade på sin mamma som ligger på Varbergs sjukhus. Skönt för henne att få sällskap och få dit lite saker hon behövde ha.
När jag var klar på jobbet hämtade Michael mig och vi åkte och hämtade min söta lilla brorson Jimmy som hade varit på kalas.
Tog en sväng till Maxi för att handla hem lite av allt möjligt, det var en del som fattades hemma så det blev lite påfyllning bara.

Jimmy ska sova här inatt, så kvällen ska väl spenderas med chips och gotta framför tecknade filmer i soffan tills lillsöt somnar.
En härlig och stillsam lördag, myspys!

Vilken morgon, oj oj oj.
För det första är jag idag tröttare än tröttast, eftersom att jag inte sovit bra alls inatt. Total antal timmar sömn är lätträknade, ungefär 3,5. Gäsp!
Klockan ringde 06:45 imorse, dags att gå upp för att ta emot smågrabbarna som skulle komma. Eftersom dagis är stängt skulle jag passa brorsonen idag, och lillebror har blivit sjuk (förkyld och feber) så jag sa till mamma att han kunde vara här, så behövde inte hon vara hemma ifrån jobbet.

Tyvärr blev lilla Jimmy sjuk, alldeles precis när han kom fram hit kan man väl säga. Hade det varit en mildare "sjukdom" hade jag givetvis tagit honom ändå, jag har ju lillebror för att han är sjuk.
Men skillnaden mellan maginfluensa och förkyldning är ganska stor, och jag vågar inte riskera någonting alls eftersom att det värsta jag vet är att kräkas.

Så, nu är det bara lillebror och jag här. Och vi sitter och tittar på "Scooby Doo´s kusliga historier", tror jag den hette. Spännande med spöken och monster såhär på morgonkvisten...

Stackars Michael är också superförkyld och var inte alls allt för bra igår kväll. Han sover fortfarande, vi smyger omkring för att låta honom sova så länge han kan.
Han har massage tid idag, 14:30, får väl se hur han känner inför det när han vaknar. Om han är sämre idag får vi väl verkligen hoppas att det går att snällt be dem skjuta fram tiden, i vanliga fall står det att man blir debiterad 100% vid ändringar samma dag...men det låter ju lite konstigt, avbokning kan jag förstå - men ändring? Att man blir sjuk kan man ju inte hjälpa, och det kan ju faktiskt komma från ena dagen till den andra. Jaja, vi får väl se hur det går med det hela sedan.

Imorgon ska jag passa min kära brorson Jimmy. Ja - han kommer hit och väcker mig tidigt imorgon bitti... Dagis är tydligen stängt, så han ska tillbringa dagen här, passar ju bra när jag ändå är hemma - och han är så lätt att ha så det ska bara bli roligt, såklart!

Eftermiddagen ska Michael och jag spendera på varsitt håll. Michael ska åka till en kompis och äta Tacos, vilket jag inte tycker om längre...så jag passar på att åka till mamma och äta middag, vad det bjuds på där idag vet jag inte - men säkerligen någonting smaskigare än Tacos.

Dagen har hittills, sedan jag gick upp alltså, haft ett mycket behagligt tempo. Jag har spenderat tid i soffan där jag läst lite tidningar, "Föräldrar & Barn" och "Mama". Man får en del vettig information faktiskt, och ett och annat råd man kanske har nytta av en dag.

Läste precis en artikel om en trebarnsfamilj som gick i väntan och längtan efter sitt fjräde barn, lille Melker. 6 dagar innan beräknat förlossningsdatum kände mamman oro över att sparkarna avtog, och trots att hon klappade, tryckte och puttade på magen fick hon ingen respons inifrån.
Det visade sig vid undersökningen på Varbergs förlossningsavdelning samma eftermiddag/kväll att Melker hade dött i magen. 6 dagar innan beräknad födsel...fy, det är ju verkligen en tid då man tar för givet att allt ska gå bra.
Det värsta av allt måste nog ha varit att strax därpå startade värkarna, vilket inte gav kvinnan något annat alternativ än att föda fram den lilla varelsen.
Hemsk läsning, men vacker berättelse av två otroligt starka föräldrar - som faktiskt nu fått ytterligare en liten bebis.

Jag har också läst ett stort repotage om amning. Jag är ju lite delad i det ämnet och vet inte riktigt vad jag vill... Var lite spännande, och faktiskt kanske bra, att läsa det repotaget. Där togs myter upp, vad är egentligen sant och falskt gällande amning? Och är man en sämre förälder om man avstår från att amma sitt barn? Jag vet att många tycker och tänker starkt kring detta, därför tänker jag inte dra igång någon debatt här.
Jag tycker ingenting om saken - bara att det är upp till var och en!

Jag har haft en lugn och skön morgon, och fick mig en ordentlig sovmorgon. Michael väckte mig kl. 13:00 och tyckte att det var dags för mig att vakna då, jag ville egentligen inte hålla med honom utan sova ännu längre, men när han berättade vad klockan var kändes det dumt att somna om...det var bara att kliva upp-
Och kaffe gjorde han till mig, älsklingen är den bästa!

Med tanken på vädret känns det inte dumt på något sätt att ha sovit bort halva dagen, för vad skulle jag gjort vaken? Det är ju höst idag också...fy.
Och jag som har fått för mig att augusti och september brukar bjuda på fina dagar, och september brukar väl vara en ganska härlig sensommarmånad som bjuder på fina dagar och kvällar, eller har jag drömt det? Vi år väl se, vi har ju ännu inte riktigt gått in i september.
Och jag tycker ingen ska gnälla över att jag sover länge...alla säger ju alltid "Passa på att sov nu, för sedan blir det inte mycket sömn!" Jag lyssnar med andra ord på det goda rådet och tar ut många sömntimmar nu, i förebyggande syfte liksom, så är jag kanske pigg sedan.

Och dessutom behöver min kropp uppenbarligen mycket sömn just nu...och konstigt nog är det inte så att vi går och lägger oss allt för sent heller, vi kommer faktiskt i säng runt 12-tiden nästan varje kväll, kanske en timma senare igår i och för sig.

Michael och jag tog en promenad till Tinbergsvallen förut, för att hålla mamma sällskap och titta på Jonathans första judo-träning. Det var ju spännande, kul att se...litre gympa blandat med brottning tyckte jag att det liknade mest, men kanske blir det mer judoliknande framöver.
Kul att titta i alla fall, får väl se hur han väljer efter ett tag när han provat på både judo och brottning ett par gånger.

Handla behöver man ju tydligen göra emellanåt också kom vi på idag, det ekadenästan i kylskåpet - inte fyllt nu heller i och för sig, men lite halvt påfyllt med behövligheter som bröd, pålägg och mjölk. Blir bättre påfyllt i slutet av veckan då kontokorten blivit påfyllda...

Fy vilket väder vi haft idag då...riktig höst ute. Regn varannan minut, och emellanåt ordentliga skurar. Och blåsten ska vi inte tala om, det är verkligen höststorm ute. Jag tycker inte alls om det...men å andra sidan känns det på något sätt som att jag längtar till höst och vinter - det har aldrig hänt förut. Anledningen till att jag längtar vet väl alla - beeebiiis!

Idag har jag ringt och anmält oss till fikat som är efter begravningen, farmors begravning den 3:e. Egentligen har jag inbte alls någon lust att gå, om jag ska vara helt ärlig.
Eller alltså - på begravningen vill jag såklart gå, men jag är inte alls sugen på fikat efteråt.

I mitt huvud känns det helt fel, jag får inte ihop det...
Jag ser ingen anledning att sitta och dricka kaffe, äta tårta eller kaka eller vad det bjuds på, skratta och prata med folk efteråt. Det känns helt förvridet!
Men det hade väl sett konstigt ut om jag bara försvann efter ceremonin kanske.

Vi får helt enkelt gå dit en stund...ingen kan ju hålla kvar mig längre än vad jag själv vill.

Igår hade vi en liten fika dag kan man väl säga.
Först kom Jesfin och hennes gullunge Theo hit och drack kaffe och umgicks en stund. Därefter åkte vi till Annika & Niklas och drack ytterligare en kopp kaffe. Kaffe, kaffe, kaffe och trevligt sällskap bestod dagen av, med andra ord.

Sedan följde vi med mamma & lillebror ut i skogen för att leta svamp, och vi hittade en och annan kantarell. Kanske inte så mycket som vi hade hoppats på, men vi var inte ute på jakt allt för länge - så vi kunde faktiskt inte kräva mer.
Men det räckte till att dela upp svamparna på två i alla fall, vi fick med oss lite hem och mamma & lillebror fick lite dem med. Alldeles lagom, med andra ord.

Jag uppfattas nog egentligen inte som någon skogs-människa, men jag tycker faktiskt om att gå omkring i skogen och exempelvis plocka svamp. På något sätt stänger man liksom av allt annat då, under den stunden existerar bara jag, skogen och letandet efter kantareller. Det går knappt att prata med mig när jag går omkring där med jaktinstikten...

Efter svampplockandet åkte vi hem till mamma och åt middag, vi hade ju inte förberett för någonting hemma och mamma frågade om vi ville äta med dem - så det passade ju suveränt.

Kvällen spenderades sedan hemma i soffan, där vi tittade på "Fångarna på fortet" följt av "Time out". Ja, som ni hör - en alldeles utmärkt lyckad dag och kväll! Måndagar kan med andra ord vara härliga ibland...men den känslan kanske vi känner av som är lediga, men dagarna blir vad man gör dem till - anser jag.