NelliesMamma

Dagen börjar med kaffe såklart, som alla andra dagar. Kaffe behöver man, kaffe mår man bra av - för kaffe är ju så otroligt gott.

Nellie har sovit bra inatt. 3 timmar mellan mat stunderna - härligt.
Mat och blöjbyte kl 02, samma kl 05 och sedan vaknade hon 08:15 för samma rutin. Sedan dess har hon varit vaken fram till nu för en liten stund sedan...nu sover hon gott igen, men jag sitter och väntar på att hon ska vakna - för det är matdags snart gissar jag på, så hon tar sig nog bara en liten powernap.

Vi har redan hunnit med besök, två stycken faktiskt. Trevligt att börja dagen så!
Niklas & lilla Thea kom på morgonkaffe besök.
Strax därefter kom Michaels mamma, med färska frallor att äta till frukost.
Vilken härlig start på dagen!

Ja, numera består dagarna av mycket mys. Det är så hemskt kallt ute så det blir inga promenader tyvärr, hade varit mysigt att komma ut och gå med Nellie i vagnen lite oftare - men jag tror att hon mår bättre och trivs mer inne i värmen dessa kalla dagar.
Därför blir det en hel del fika och mys i olika soffor.

Igår spenderades hela dagen i stort sett i soffan med goa Linn som kom på besök. Tiden sprang iväg som vanligt och flera timmar fick vi njuta av hennes sällskap. Det blev en hel del kaffe och en och annan pepparkaka.

Idag blev det också en fika dag. Niklas, Annika och lilla (numera stor) Thea kom på besök imorse, kaffe och bullar blev frukosten.
Sedan tror jag knappt Niklas hann komma innanför dörren innan vi fick ett Sms där han frågade om vi ville komma på fika - hihi. Annika hade åkt iväg till jobbet, så han och Thea var i behov av sällskap... Så det var bara att bege sig dit för ytterligare lite kaffe och där bjöds det på kakor. Det bästa av allt var nog ändå att han också bjöd på middag, det passade ju alldeles utmärkt eftersom att vi (som vanligt) inte hade planerat middagsmat för idag.

Efter besöket hos Niklas och Thea åkte vi och hämtade lillebror på fritids och begav oss hem till mamma och Kent.
Ytterligare en, två, tre kaffe koppar och smörgåsar - mums.

Kaffe är gott och i trevligt sällskap smakar det extra bra!

Trött, trött, trött - trött, tröttare, tröttast.
Och tiden står still...

Jag pausar, men hade velat spola.

Jag har nu fått hemskt stränga order från läkare att ta det lugnt och hålla mig så still som möjligt. Det är inte mycket jag får göra just nu och det känns hemskt tråkigt faktiskt. Jag blir nästan stressad av rastlösheten!

Michael jobbar idag, jobbat sedan 15:00 och slutar 20:00. I vanliga fall brukar jag de kvällar han jobbar se till att ta tag i hemmet ordentligt, städa och fixa och dona. Dammsuga, tvätta golv mm. Men jag "får" ju inte göra sådant nu, och eftersom att sammandragningar började kännas efter att jag bäddade sängen nu för en liten stund sedan är det kanske lika bra att jag sitter still här.
Tråkigt, men vad gör man väl inte för att söta skatten ska ha det bra och lugna ner sig?!

Men jag hoppas att denna period snart är över i alla fall, alltså att jag snart ska kunna leva normalt igen. Jag kan väl inte behöva sitta still i 7 veckor till? Det vore ju omänskligt!
Förhoppningsvis räcker dessa två veckor (som jag blivit tillsagd om till en början) att lugna ner allt...och sedan ska jag STÄDA!

Idag är en speciell dag, Michael och jag firar 2 års förlovning.
Firandet startade med frukost på IKEA, hur romantiskt tycker ni inte att det låter? Sedan tog vi en sväng på Chili och köpte en mysegose filt - som kommer älskas av både mig, Michael och garanterat bebis, så vi får nog önska oss en till i julklapp.

Förlovningsmiddagen idag bestod av korv med bröd, och för att lyxa till det lite gjorde jag chokladpudding som jag bjöd på till efterrätt.
Ett alldeles lagom och fint firande tycker jag...det måste inte alltid bli så väldigt stort, det är det lilla som räknas!

Jag älskar dig, Michael!
♥

Ja och som jag nämnde, i tidigare inlägg, hade vi som sagt var folk här i fredags. Det blev lite partaj, men inte riktigt så sent som de två andra förbi passerade helgerna.
Eftersom att folket som var här skulle vidare ut på krogen så lämnade dem i taxi 23:30. Tjat om att vi också skulle följa med, men jag kände ingen lust och orkade faktiskt inte. Jag tycker nog ändå att jag orkar med ovanligt mycket, med fester till 06-tiden osv., och krogen har varit besökt ett flertal gånger trots graviditeten och en viss trötthet. Jag måste ju få säga nej ibland, med risk för att verka tråkigt - men det skiter jag i.

Igår var vi hos svärföräldrarna, blev spontant inbjudna på en liten kräftkväll. Kräftor, vitlöksbröd och godis. Mysig kväll vi fick där i soffan framför tv:n...och jag hamnade i en sådan go ställning så jag höll på att somna fram emot slutet, lutandes mot Michael.
En avkopplad, lugn och skön lördag med andra ord!

Nu ska jag strax åka och jobba, ska bara dricka upp mitt kaffe och få ögonen att vakna till lite till. Trött idag, men piggnar med all sannolikhet till snart.
Sedan ville Michael spendera ännu en dag på Kungsmässan - det gillar vi på söndagar eftersom att vi är fullt överens om att söndagar är den tråkigaste dagen i livet...och då måste man göra någonting annat än ligga och vara död sill i soffan - det sparar vi till kvällen då det kanske blir film-mys.

I fredags var vi ute på en riktig shoppingrunda, Michael och jag. Och som vanligt ger jag mig själv beröm därefter. Jag gnällde över att jag inte hade någonting att ha på mig, helgkläder alltså...jag har garderoben fullproppad med "vardags kläder" som fortfarande passar (eller som jag kan tränga mig i) men vill jag vara lite extra snyggt klädd en helg har jag numera bara två plagg som fungerar - och de två plaggen har jag använt de senaste två helgerna - så jag fick en lätt depression när jag fick veta att vi skulle ha folk hemma i fredags och jag skulle behöva ha samma kläder om och om igen.

Michael lät mig gå lös i affärerna kan man väl säga. Världens bästa pojkvän säger, efter att jag inte hittat någonting efter flera timmars letande (för att jag är för snål), "Köp nu precis vad du vill!" och världens bästa flickvän väljer till slut, efter många om och men, ett par vita typ jeans leggings och en svart tunika skjorta (båda plagg kommer fungera även efter graviditeten) - och där var jag nöjd, trots att jag fått tillåtelse att shoppa precis vad jag ville... Och vad gick då detta shoppingkalas på? Jo, eftersom att jag väljer kläder från REA-hyllan betalade jag, glad och nöjd, 200 kr, och lämnar butiken med ett leende.
Jag har det bra jag, och Michael har det väldigt bra han också med tanken på att vilken tjej som helst i vanliga fall hade gått fullständigt loss i en affär och hon fått uppmaningen "Köp precis vad du vill ha".

Bullmamman med bulle i ugnen har bakat kanelbullar i den nya ugnen.

Hockeyn matchen igår kunde ju kvittat - jag hade lika väl kunnat ligga hemma och titta på den i soffan och halvsovit faktiskt... Visst var det ett hyfsat bra spel emellanåt ändå, men tydligen inte tillräkligt bra för att göra mål.
Och att Frölunda (trots mållös match) faktiskt ägde hela matchen och att AIK sedan i förlängning gör mål och vinner kändes en aning orättvist.
Men man kan ju inte se det på det sättet, för det säger ju allt - uppenbarligen var AIK bättre än Frölunda igår trots allt. För det handlar ju inte bara om att spela bra - man måste ju kunna göra mål för att ta hem poäng också!

Och angående hockeyn kände jag igår att det nog är den sista matchen jag går på ståendes tyvärr...och det är ju inte roligt att behöva erkänna det. För halva känslan av att gå på match (samma i fotboll och hockey) är ju att stå i klacken. Ska jag plötsligt behöva sitta ensam vid en stolsrad? Känns ju sådär.
Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte orkar stå upp under tre perioder längre, och det var faktiskt knappt att jag orkade springa upp och ner för trapporna...illa! Då är det såklart bättre att jag byter plats, och sitter ner och hejar ändå, och låter någon lite gladare och piggare stå istället.
Men å andra sidan vet man ju inte hur många matcher man har lust att gå på, för man har ju ingen större lust att lägga pengar på matcher när det spelas så dåligt - och när vi kan se den hemma i soffan istället, känns ju mindre slösaktigt - man sparar ju då både bensinpengar, parkeringspengar och de pengar man lägger på biljetten.

Ikväll blir det ytterligare en match att titta på, men det gör vi hemma i soffan. Och det är på gräs och inte is... IFK Göteborg - Elfsborg. Vågar inte alls gissa hur det går, men ska bli kul att se. Och man hoppas ju såklart på bra resultat.

Hockeyn matchen igår kunde ju kvittat - jag hade lika väl kunnat ligga hemma och titta på den i soffan och halvsovit faktiskt... Visst var det ett hyfsat bra spel emellanåt ändå, men tydligen inte tillräkligt bra för att göra mål.
Och att Frölunda (trots mållös match) faktiskt ägde hela matchen och att AIK sedan i förlängning gör mål och vinner kändes en aning orättvist.
Men man kan ju inte se det på det sättet, för det säger ju allt - uppenbarligen var AIK bättre än Frölunda igår trots allt. För det handlar ju inte bara om att spela bra - man måste ju kunna göra mål för att ta hem poäng också!

Och angående hockeyn kände jag igår att det nog är den sista matchen jag går på ståendes tyvärr...och det är ju inte roligt att behöva erkänna det. För halva känslan av att gå på match (samma i fotboll och hockey) är ju att stå i klacken. Ska jag plötsligt behöva sitta ensam vid en stolsrad? Känns ju sådär.
Men sanningen är ju den att jag faktiskt inte orkar stå upp under tre perioder längre, och det var faktiskt knappt att jag orkade springa upp och ner för trapporna...illa! Då är det såklart bättre att jag byter plats, och sitter ner och hejar ändå, och låter någon lite gladare och piggare stå istället.
Men å andra sidan vet man ju inte hur många matcher man har lust att gå på, för man har ju ingen större lust att lägga pengar på matcher när det spelas så dåligt - och när vi kan se den hemma i soffan istället, känns ju mindre slösaktigt - man sparar ju då både bensinpengar, parkeringspengar och de pengar man lägger på biljetten.

Ikväll blir det ytterligare en match att titta på, men det gör vi hemma i soffan. Och det är på gräs och inte is... IFK Göteborg - Elfsborg. Vågar inte alls gissa hur det går, men ska bli kul att se. Och man hoppas ju såklart på bra resultat.

Trött, tröttare, tröttast...idag känner jag mig sjukligt trött, trots att jag sovit bra inatt. Vaknade en gång av kramp i vaderna, jag trodde det var förbi men det verkar ha återkommit nu. Men jag vägrar att klaga, för i slutändan är det värt allt och jag skulle gå igenom det om och om igen för min lill* skatt.

Ikväll blir det hockey...jag är egentligen inte taggad alls - och det är ju lite tråkigt när man känner så inför någonting man annars brukar se fram emot flera dagar innan.
Men det beror väl på tröttheten, och bristen på kläderna som passar, och att jag faktiskt börjar känna mig lite tung trots att folk inte alls tycker jag ser så stor ut (och jag bara gått upp 1 kilo under tiden hittills, skrämmande egentligen) och inte är allt för sugen för att stå upp och trängas i 20 minuter gånger tre.
Men det blir säkert trevligt när man väl kommer dit får man väl hoppas - annars får jag väl sätta mig i ett hörn på en ledig stol och hoppas att tiden går fort så jag kommer hem.
Och för att jag med glädje ska vilja gå på nästa match hoppas jag innerligt att spelarna sköter sitt jobb bättre idag och inte åker omkring och leker yra tomtar på hal is.

Nu ska jag ta mig någonting lätt att äta och se vad dagen har att erbjuda...

Tänkte att jag nu innan jag ska gå och lägga mig skulle logga in här på bloggen igen för att se om jag eventuellt har fått någon ny kommentar. Och det hade jag uppenbarligen...

Återigen skriver någon "Anonym" och yttrar sig:
"SD är nassar och därmed du med!" Undrar vad "Anonym" heter egentligen?
Du har lika mycket rätt att tycka och tänka och ha åsikter som jag - jag säger ingenting om det...men jag står för vem jag är och vad jag tycker. Vågar du göra detsamma?
(Jag tillägger att jag absolut inte är nasse, ska sanningen fram är jag faktiskt en väldigt snäll och go människa mot de flesta)

Eftersom att jag hade Ella här på kaffe/te besök förut och fick upplysning av henne om att man kan spåra en IP-adress inom ett visst område kan jag kanske lista ut vem "Anonym" är - för om ni inte redan visste det så står inte bara ert val av namn då ni kommenterar utan även er IP-adress!

Fan...jag fick en kommentar på mitt inlägg här på bloggen, från någon fräcking som valde att använda sig av namnet "Anonym".
Ett litet påhopp, men egentligen rörde det mig inte i ryggen och jag bryr mig inte om det han/hon skrev för fem öre. Men tyvärr råkade jag trycka på "Radera" efter att jag markerat den istället för "Publicera" och därför är jag tvungen att ta upp det här - för jag vill ju inte att någon ska uppfatta mitt misstag fel - jag raderade inte kommentaren för att jag tog illa upp eller är rädd för att visa den, jag tryckte helt enkelt på fel knapp.

Kommentaren innehöll påpekande om att jag kommer att bli en av Sveriges sämsta mammor till mitt kommande barn och att barn till föräldrar som röstat på SD borde omhändertas av Socialtjänsten innan föräldrarna uppfostrar fler rasister i Sverige.
Varför skulle jag bli en dålig mamma på grund av det? Och mitt val av uppfostran till mitt barn har ingenting med politiska åsikter att göra!
Jag kommer inte bli en sämre mamma på grund av min röst på SD och mitt barn kommer inte få en sämre uppväxt på grund av att jag har en åsikt som inte du tycker om eller la min röst på ett parti som du uppenbarligen är rasistisk emot! Min politiska åsikt har som sagt var ingenting med barnuppfostran att göra...och min lilla skatt kommer inte bli rasistiskt uppfostrad!

Vi ska inte ens döpa vårt barn i kyrkan på grund av att jag inte vill bestämma vad mitt barn ska tro eller tillhöra - det är ett val jag tycker att varje människa ska få fatta själv.
Detsamma gäller alltså politik...min åsikt i politik påverkar inte mitt barns kommande åsikt i politik!

Du är välkommen att skicka kommentaren igen så lovar jag att trycka rätt denna gång! Och har du ett namn är du välkommen att använda dig av det!

Det ska minsann bli skönt när detta lagt sig om ett par månader...

Ja, rubriken jag valde talar ju för allt. Detta inlägg kommer garanterat framkalla starka känslor och läsare kommer vilja hänga mig - men jag har rätt att dela med mig av min åsikt, precis som alla andra.
Skriverierna är i full gång och folks upprördhet framkommer överallt... Status uppdateringarna på Facebook handlar idag om valet och resultatet därefter, och folk verkar minst sagt upprörda över att Sverige Demokraterna hamnade där dem hamnade.
Vänner på Facebook antyder också tydligt att dem faktiskt är redo att säga upp kontakten med folk som erkänner att dem lagt sin röst på SD; Jag erkänner härmed att jag är en av de som röstade fram SD! Take it or leave it!
Skulle du säga upp kontakten med en vän som gillar svart mer än rosa, eller som tycker att Leonardo Di Caprio är snyggare än Brad Pitt? Och kom inte och säg att det inte är samma sak - för en åsikt är en åsikt och alla har rätt till ett eget tyckande! Det gör väl inte mig till en sämre person egentligen?
Mina vänner känner mig, och jag har inte gjort någon förändring i min personlighet på grund av min röst...så varför skulle ni plötsligt nu backa och säga hejdå?

Har Mona Sahlin avgått än, eller när har hon tänkt att göra det? Kan ju bli spännande att se det också faktiskt, eftersom att hon gick ut med det "hotet".
Är det inte vuxna människor vi pratar om, vuxna människor som sitter i olika partier och vuxna människor som röstar? Det verkar minsann inte så - omoget beteende av så många har visat sig i detta val!
Sahlins uttal om en eventuell avhoppning jämför jag med en sexåring som inte vill leka med sin kompis för att hon inbte får ha den dockan hon vill ha. Jag menar - för fan, det är ju bara tragiskt allting!

Kanske bör man höja åldern som ger rösträtt i Sverige? Det verkar ju nästan som att mer än halva befolkningen är för för omogna för att rösta eftersom att resultatet startar krig.
Jag skulle aldrig i min vildaste fantasi känna hatkänslor för någon på grund av personens röstläggning, men om du vill hata mig nu så varsågod - det talar ju bara för hur patetisk du är och att du uppenbarligen är för ung / omogen för att delta i en röstning - och med all sannolikhet för hjärtlös för att acceptera att alla har rätt till eget tyckande och att jag fortfarande är jag trots att min röst är lagd på SD!

Oj, kom just på att jag i det tidigare inlägget nämnde att "en ny rolig vecka har startat", kanske undrar ni vad jag har för roligheter att se fram emot?!
Egentligen är det inte jätte spännande, och veckan är inte heller fullspäckad direkt - men en del roliga inplanerade saker kommer att ske.

Idag ska vi åka till min käraste mamma för att gå igenom de bebisgrejer (kläder osv.) som hon sparat efter lillebror. När vi ändå är där passar vi på att bli bjudna på middag så slipper vi tänka på det här hemma idag - vi gör två flugor på smällen.

På tisdag är det hockey som gäller, Frölunda - AIK, det ser vi fram emot...hoppas verkligen att det går bättre nu i premiärmatchen hemma, annars är det ju en tragiskt start på säsongen och jag lägger inte en krona till på att se dem leka på is.

På torsdag ska vi på visning/studiebesök på förlossningen i Varberg. Jag har ju redan besökt stället, var ju fasthållen där flera timmar för ett par veckor sedan - men det ska bli spännande med en rundtur, för sist låg jag ju bara uppkopplad i en säng.

En mycket trevlig helg har passerat och en ny rolig vecka har startat.
I lördags hade vi folk här, det partajades lite och med trevligt sällskap står man ut länge. Det blev en "favorit-i-repris" från förra helgen då ungefär samma folk, lite fler denna helg, var här och vi satt vakna och umgicks till 06:00. Tack till allt härligt folk som var här!

Söndagen var seg, ville inte gå upp ur sängen - hade ju fått på tok för få timmars sömn - men ibland har man inte många val. Det var bara att kliva upp strax innan 12-tiden.
Efter att ha vaknat till liv åkte jag iväg till jobbet, och därefter hem till svärmor och svärfar där Michaels syster med familj också var. Det bjöds på mycket god middag och en härlig äpplepaj till efterrätt - mumsfilibabba!

Nu har vi fixat och donat lite här hemma. Jag har vikt tvätt och plockat undan och Michael har dammat de höga höjderna som jag inte når utan stol. Tur att han är lång!

Jag har bakat också, ja ja ja. Idag igen! Det blev detsamma som igår, kladdkakemuffins - de tog ju slut så otroligt snabbt, så jag fick fylla upp skåpet med nya och vi har provsmakat - lika goda som de som bakades igår!

Nu ska jag fixa till mig lite om en stund, när jag orkar... Hade egentligen velat gå och lägga mig och sova, men det blir ingenting med det - det är ju lördag, och det är en synd att sova!
Vi får lite besök ikväll, och det är ju alltid trevligt. Så det blir en dag hemma, men om den blir stillsam och lugn eller inte kan jag inte svara på. Det återstår att se!

Vilken härlig dag, verkligen verkligen verkligen.
Varit i simhallen och lekt fisk med Michael & älskade lillebror. Michael & jag släppte honom i det djupa vattnet och tvingade honom att simma fram och tillbaka mellan oss - och eftersom att han insåg att han sjönk och inte bottnade om han inte simmade så tog han faktiskt ett och annat simtag fram och tillbaka.
Grabbarna busade med rutschkaneåkande också, jag vågade mig inte på det - är nog en liten fegis.
Och dem njöt också en stund i bubbelpoolen, jag satt på en stol vid sidan och och tittade på - och längtade i...men nästa gång vi besöker en simhall (det sker ju inte så ofta) så ska jag sitta där och bara njuta så länge bubblorna är igång, sedan ska jag sätta mig vid sidan om och bara vänta tills den startar igen!

Efter besöket i simhallen åkte vi till Freeport...idag igen - ja. Vi lämnade tillbaka Fox tröjan jag köpte till Michael igår, eftersom att den inte passade - och rätt storlek fanns inte inne.
Tog givetvis också en sväng till leksaksaffären, det går ju inte att passera den med ett barn och säga "Där går vi inte in" och vilken tur att vi gick in - där var det legobygg tävling.
Jonathan deltog och det gick ut på att bygga ett så högt torn av lego på 1 minut. 24 cm blev hans resultat. Och alla deltagare fick en påse med presenter, så det var ju kul för honom.

Nu har lillebror precis kommit hit, vi ska passa honom ett par timmar idag och för att fördriva tiden denna äckliga regniga lördag ska vi faktiskt åka till simhallen och mysa.
Det var länge sedan, så det ska bli roligt. Och det är ju ett smart drag av Michael och mig att ta med oss Jonathan eftersom att det då känns mer "tillåtet" att plaska och leka, och för Michael att åka rutschkana. Vi är inte dumma vi! Men givetvis är det mysigt att ha med oss lillebror också!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sedan väcka Michael. Ta en dusch och eventuellt "slänga ihop" lite fler muffins innan vi ska åka - simhallen öppnar 11:00.

Dagen igår kunde inte ha blivit bättre, allt var ju bra - och trots att det hände mycket och emellanåt kändes lite stressigt så var det en alldeles underbar dag. Älskar när man får umgås med folk man tycker om!

Tog ju en shoppingrunda med mamma & Kent under tiden som Jonathan var på barnkalas. Jag köpte två ramar och en tröja på Fox till Michael. Tyvärr passade inte tröjan, så den får vi åka iväg och byta idag. Ja, det var faktiskt allt jag shoppade - hittade ingenting till mig, men så brukar det ju vara nu för tiden. Men å andra sidan köpte jag ju mig en jacka häromdagen som jag är supernöjd med, så jag ska såklart inte klaga det minsta.

När kalaset lillebror var på var slut åkte vi hem till mig och fikade, Michael jobbade fortfarande - men han kom hem strax därpå. Med sig hade han då min älskade vän Linn!
Mamma, Kent & lillebror stannade en liten stund. Drack kaffe och provsmakade mina muffins som visade sig vara väldigt populära - bara två kvar nu, så jag får nog baka en sats till idag.
Sedan när dem åkt myste vi i soffan, jag, Michael & Linn. Tittade på hockeyn, som tyvärr inte gick bra alls...fy så pinsamt! Sedan pratade vi om allt och ingenting, det är så det brukar bli när hon är här - härligt.