NelliesMamma

Ha en trevlig kväll!

Mats Odell – Dra åt h-vete!
Är han dum i huvudet på riktigt? Jag blir så jävla förbannad. Kan man skriva någon annanstans? Det känns som att jag når ut till för lite folk här – helst hade jag velat ha en hel sida i aftonbladet där jag får säga mitt, och jag kan då lova att undvika svordomar!

”Kommunminister Mats Odell vill förbjuda såkallade kamphundar” Såkallade kamphundar, ja – bredvid artikeln finns en lista över dessa:
Pitbullterrier, Amerikansk Staffordshire terrier, Tosa, Amerikansk bulldogg, Fila brasileiro, Dogo argentino, Boerboel, Kangal, Centralasiatisk ovtjarka, Kaukasisk ovtjarka, Sydrysk ovtjarka, Tornjak, Sarplaninac.

Jag nämner (skyddar) de jag känner till, som jag har/har haft nära kontakt med:
Min storebror har två hundar, båda av rasen Pitbullterrier, och detta är otroligt snälla och goa hundar. Till saken hör att min bror har en liten son på snart 4 år, som är uppväxt med dessa hundar omkring sig. Alla vet väl hur barn kan vara mot hundar, och djur överhuvudtaget, fullständigt vårslösa – klättra på, kasta saker på, dra och slita i öron och svans. Hundarna har vackert legat och låtit lillhusse gjort detta, utan att gnytt eller visat minsta tendens till någon som helst aggressivitet.


Brorson & "kamphund", Pitbullterrier


Brorson & "kamphund", Pitbullterrier

Vi hade i familjen, när jag bodde hemma, en Amerikansk Staffordshire terrier. Världens mysigaste hund som var mer folkkär än någon annan. Jag har en lillebror, som nu snart är 7 år, och som är uppvuxen med denna kamphund – och han har bettet sig precis som min bror son, som alla barn.


Vår goa änglahund, Staffordshire Bullterrier

På en hemsida jag sökte upp kan man läsa informationen:
Staffordshire Bullterrier: Framavlad i Storbritannien, där den är en stor ras. Det är den femte mest populära rasen där, med ca 13 000 registreringar per år. I Sverige 2009 på en 17:e plats totalt och den näst populäraste terrierrasen med 795 registrerade individer. I Storbritannien benämnd Nanny Dog, dvs ”barnvaktshund” beroende på dess älskvärda sätt mot barn, och undantagen från deras ”Dangerous dogs Act”. Kan sammanfattas som Glad; Stabil och Kärleksfull.

”De farliga hundarna borde först förbjudas i flerfamiljshus men på sikt i hela samhället, menar Odell.”
Varför förbjuda hundarna? För inte istället införa någon slags utredning på blivande hundägare?! Det är ta mig fan inte hunden, och minst rasen, som det är fel på – det är ägaren. Om jag jobbar hårt så kan jag få vilken jävla mopp som helst aggressiv. Låna mig en tax och ge mig ett år så ska ni få se att den kan attackera på gatan!

Odell menar att – De här hundarna är framavlade för att slåss. De är potentiella vapen. Själv menar jag att det inte är hunden som är ett vapen, utan människan!

Mest arg blir jag när jag läser vidare och Odell uttrycker sig såhär – Det här är farliga hundar som är skrämmande för andra. De finns i parker och kring dagis. Oftast attackerar de andra hundar men de kan också gå på barn och vuxna.
Jag vill nu tala om en sak som kan låta löjlig, men när jag går förbi en pudel är jag mer rädd än när jag går förbi en pitbull. Och detta inte enbart för att jag som person är pitbull van. En pudel hoppar och bjäbbar, skriker och skäller och studsar som en boll – och nafsar! En pitbull går fint bredvid sin ägare, om den fungerar som en hund bör.

Odell föreslår att man i hyreskontrakt ska skriva in att kamphundar är förbjudna, tyvärr fungerar det redan på så vis på vissa ställen. I området vi bor står det (någonstans) i vårt kontrakt att det inte är tillåtet att ha en ”kamphund”. Jag får alltså, med andra ord, inte lov att ta hem en pitbull valp, fostra den till en snäll familjehund och låta den bo hos mig. Men en pudel som skäller hysteriskt och gör grannarna vansinniga – det får jag mer än gärna ha!

Odell får frågan ”Är det inte ägarens fel om en hund blir farlig?” Och svarar – Det är klart att en duktig hundägare kan kontrollera en sådan här hund. Men det finns nedärvda impulser och det är ett ögonblicks verk att hunden ger sig på ett barn.
Men för helvete, Odell – som jag precis beskrivit går det på ett ögonblicks verk för en pudel eller tax att attackera ett barn också!

Läs den upprörande artikeln här

Eftersom att jag har blivit så otroligt intresserad av alla skriverier om sexköp som numera är aktuellt kunde jag givetvis inte låta bli att läsa Katarina Wennstams debatt ”Sju av åtta män köper inte sex” på aftonbladet.
Och det blir ju självklart att jag måste konfrontera och vrida och vända på varje ord som skrivs.

För det första reagerar jag redan då jag läser debattens rubrik ”Sju av åtta män köper inte sex”. Kanon, bra för de sju av dessa åtta som är nöjda och får det dem behöver, men varför hänga ut den åttonde som behöver mer?
Du betalar personalen på en restaurang för att få god service och en smaklig måltid, du betalar en taxichaufför för att ta dig till ditt mål. Vad fan är det egentligen för fel på att betala en tjej, så länge hon frivilligt utför sitt yrke, för att tillfredställa dig som man?

Jag citerar innan jag går vidare i min attack:
”I debatten om sexköp anförs ibland faktauppgiften att en av åtta svenska män någon gång i livet betalar för sexuella tjänster. Det är förstås en skrämmande hög siffra.”
En skrämmande hög siffra? En av åtta män? Jag förstår inte… Jag tycker det var en lägre siffra än jag skulle gissat på.

Jag citerar ett nytt stycke, när det skrivs om de sju män av dessa åtta som faktiskt avstår:
”De kanske tycker att det är osmakligt, de tycker att det är riskfyllt, eller att sex är något som ska ske mellan två människor med ömsesidighet, lust och respekt.”
Jag kan låta bli att gå emot påståendet av de eventuellt tycker att det är osmakligt, eller riskfyllt. Men jag måste gå emot påståendet att de skulle välja att avstå för att ” sex är något som ska ske mellan två människor med ömsesidighet, lust och respekt”. Sex, oavsett den sker med frun i dubbelsängen, med sekreteraren på kontorsbordet eller med en prostituerad på ett hotellrum så är sexet ändå dock ömsesidigt, lust och respektfyllt. Så länge båda är med på det som komma ska…

Jag har blivit helt ”såld” (roligt uttryck i ett inlägg som detta) för denna hysteri kring sexköp. Men för att inte någon ska missuppfatta mig anser jag alltså inte att övergrepp, sex med minderåriga eller annan skit är okej. Jag anser att sex är okej mellan två människor som vill, och om tjejen får pengar för det så fine – varsågod, ett par nya skor och eventuellt en del av hyran betald för henne! Varför gnälls det?

Läs Katarina Wennstams debatt här

(Jag tror aldrig tidigare att jag lyckats få till en sådan bra och passande, framförallt lockande, rubrik som nu. 1-0 till mig, tack - ping)

Nu har jag precis anlänt hemma efter att ha spenderat en hel dag härifrån - vilket jag inte klagar över. Man blir ju lätt trött av att dag efter dag se samma hus och samma väggar, och ibland behöver man ju inte åka långt för att se annat.
Det räckte med att spendera dagen hos svärföräldrarna, som alltid är lika mysigt! Michael & Kjell har fixat det sista med bilen, så nu bör den gå igenom ombesiktningen - kanon...men jag får nog smyga in och säga att vi får tacka Kjell mer än Michael, men Michael har väl gjort vad han har kunnat kan jag tro.
Han har i alla fall tvättat bilen fint idag, så nu är den vit igen - efter att ha gått i lite gråa nyanser det senaste.
Grillat har vi gjort också, eller Kjell har gjort det rättare sagt - och vi har ätit och njutit.

Man kan väl säga att jag har haft en väldigt skön dag, jag har inte gjort någonting alls - ingenting mer ansträngande än att måla naglarna, och det var inte så tungt egentligen.
Men lite duktig får jag nog påstå att jag varit, eftersom att jag var och jobbade innan vi åkte...så på så vis kan man väl säga att jag gjort någon nytta.

Sedan kom mamma, Kent & lillebror till svärföräldrarna också. Blev fika efter maten och hunden fick komma hem till sina rätta ägare.

Michael är nu hos en kompis för att se den spännande finalmatchen, själv ville jag faktiskt hem... Funderar på om man ska bada, kallt i sådana fall, eller lägga sig i soffan och bläddra bland kanalerna. Men risken finns väl att jag somnar då, antingen i badkaret eller i soffan.
Spenderar säkert en stund här, det håller ju ögonen öppna.

Nu har jag precis tagit en dusch, blev hemskt varm efter de 15 minuterna jag spenderade på balkongen... Duschen svalkade gott, och hjälpte faktiskt lite mot allergin. Stod och duschade med ganska kallt vatten mot ögonen, och lite nytta gjorde det - men det blir väl sämre så fort jag går utanför dörren igen är jag rädd för.

Det tog ett tag att hitta någonting att ta på mig, det är inte allt för lätt längre.
Fick bli enkelt och somrigt, vita capri leggings och ett torkost längre linne. För en gång skull kan jag säga, och mena det på riktigt, när jag står i garderoben och letar efter kläder "Jag har ingenting att ha på mig!" Det är ju ett vanligt uttryck annars även till vardags för oss tjejer, men jag har faktiskt anledning att säga det nu.

Ja just det ja, jag har ju glömt att nämna att vi är hundvakt. Vi passar mammas sambos ena hund, för att underlätta lite för dem. Har henne till imorgon, så det känns inte så jobbigt, och hon är väldigt lugn, så det går hur bra som helst!

Nu ska ansiktet på (makeupen) och sedan kommer strax svärmor och hämtar mig. Ska åka till svärföräldrarna och äta middag idag, smaskigt lär det bli!

Får jag lov att lägga mig i någonting som uppenbarligen verkar ha blivit ganska uppblåst och stort?! Så fort du går in på någon nyhetssajt är det ju omöjligt att missa rubrikerna om Sven Otto Littorin. (Jag måste erkänna att jag har ingen som helst aning om vem gubben är, men har googlat upp att han är moderat politiker)

I stor fet svart förstorad text står det "Anna: Jag sålde sex till Littorin" Jaha, hade ni trevligt? Var min första tanke...
Därefter läser man "Han betalade redan i hallen - 2 000 kronor kontant" Jag rycker på axlarna och börjar fundera på hur det annars skulle gått till, för den svenska prostitutionen kan väl knappast ha blivit så modern att hororna börjat ta kort, eller? Kontant betalning är väl givet vid sexköp!

Sven Otto Littorin har tydligen, efter skriverierna, hoppat av sin politiska karriär. Jag ser dubbelt på frågor som rör situationer likt denna.
Att det är olagligt i Sverige att köpa sex vet ju alla, men med tanken på att det inte strider mot lagen att sälja sex så fortsätter ju cirkeln... Det är helt enkelt bara att gilla läget!
Och varför hamnar denna stackars Sven Otto i blåsväder? En gubbe precis som Kalle i kassan på Kvantum, kanske svårt att träffa någon, eller så duger inte frun – vilken fantastisk ide att betala 2 000 kronor för att bli tillfredställd, samtidigt som någon som behöver pengarna blir tacksam för en kund! Kan man inte se det så, eller är jag dum nu?

Prostitutionen lever vidare, och helt ärligt ser jag ingenting negativt i det.
Jag anser att var människa har äganderätt över sin kropp och själv väljer vad han/hon vill göra med den. Om Anna, som i detta fall var en vanlig student med ett ”sära-på-benen-för-pengar”-extrajobb ansåg att det var värt att ligga på rygg ett tag för 2 000 kronor så tog hon nog ingen större skada för att det råkade vara en politiker som betalade ur sin plånbok.
Och kom nu inte och klaga på mina antydanden – för visst vet jag att det är svårt att få ett jobb, till och med ett extra jobb, men jag tror att det finns något ställe hon hade kunnat skura toaletter på, eller steka hamburgare på Mcdonald´s om hon hellre hade velat, men uppenbarligen valde hon ett yrke!

Så länge tjejen gör det av fri egen vilja, och själv får spendera sina pengar som hon vill så varsågod – tjäna på sex!

Jag har suttit på balkongen och ätit frukost, härligt härligt härligt.
Det är otroligt varmt och skönt ute! Önskar man kunde vakna upp till detta varje morgon.

Funderar på att sätta mig ute på balkongen en stund till, försöka behålla färgen som så snabbt försvinner då man tar ett avbrott från solningen ett par dagar.
Men jag är allergisk, ögonen kliar något fruktansvärt - och jag får ju inte ta några allergimediciner. Inte roligt! Jag får helt enkelt pendla lite mellan balkongen och datorn, gå lite fram och tillbaka så vilar jag ögonen en stund i alla fall.

I wanna be a billionaire so fuckin bad, Buy all of the things I never had!

Ja, visst vore det väl något att sikta mot? Tänk om man kunde...

Jag har inte fått gjort så mycket här hemma som jag hade tänkt idag, och det beror väl ganska uppenbart på att jag helt enkelt inte har spenderat dagen hemma.
Jag har i alla fall hunnit torka av speglarna, som av någon anledning blir smutsiga, och får fingeravtryck efter någon dag... Och städat badrummet har jag gjort också.
Så jag behöver inte skämmas för mycket, jag har fått gjort något - och det är väl alltid det lilla som räknas. Resten kan man ta en annan dag - jag gillar det tänket!

Imorgon ska vi till mina kära svärföräldrar. Michael och svärfar ska fixa med Michaels bil, som besiktigades häromdagen och 9 fel skrevs upp på pappret. Bara att rätta till!
Och när vi är där bjuds det också på middag, det är ju aldrig fel att slippa laga mat. Varken jag eller Michael är någon kock, och ingen av oss tycker det är speciellt roligt - så det är skönt när man blir bjuden på middag istället!

Nu sitter jag och slappar med en kopp kaffe och funderar på hur denna kvällen ska spenderas.
Michael hade som förslag att åka till en kompis till honom. Men jag vet inte just nu vad jag vill eller orkar. Jag får känna efter en stund, tänka på det fram tills han kommer hem, och se om jag följer med eller om jag kanske stannar hemma istället.

Det brukar vara krångligt och ganska svårt att veta hur man ska göra, men jag har hittat ett lätt ställe.



Testa själv och se vad du kan uppnå - Lycka till!

Prova ett nytt casino.

www.1Casino.com

Lycka till!

Nu har jag i stort sätt precis kommit hem...åkte iväg, lite oplanerat, till mamma förut. Hon var ute och körde och hämtade mig runt 14-tiden. Så där har jag nu tillbringat ett par timmar.
Åt lunch, rester de hade kvar från gårdagens middag - korvstroganoff och ris. Drack lite kaffe och satt ute i solen en stund och umgicks...

Mamma & Kent satte upp poolen, det känns skönt att veta att den är uppsatt och fylld med vatten - då kan man ju åka dit, nästan när som helst, när man inte orkar / vill ta sig till havet.
Härligt!

Hann spela spel med lillebror också, och titta på hans duktiga uppvisning av hur grymt stabil han har blivit på sina inlines.
Vilken kille!

Jag ska göra lite nytta här hemma idag hade jag tänkt, det behövs - precis som alltid. Tänk att det är väl också konstigt, hur man kan städa och städa, plocka undan och fixa och dona varje dag och nästa dag syns det knappt. Hmm, lite otacksamt. Men å andra sidan håller det mig sysselsatt...och det är väl kanske inte fel.
Har lite tvätt som ska vikas, damma lite (trots att det inte var många dagar sedan jag gjorde det), ta hand om disken, städa badrummet, och putsa lite här och lite där.

Önskar att jag kunde dammsuga och tvätta golven också, men det är svårt nu. För det första har vi inga dammsugarpåsar, vilket gör det omöjligt att dammsuga...och dessutom vet jag inte om jag orkar dammsuga, det är i vanliga fall Michaels "uppgift", så det får han göra när vi köpt påsar - för hoppningsvis i helgen. Så svabbar jag golven där efter.

Nu har Michael åkt iväg till jobbet, och jag längtar redan tills han kommer hem ikväll! Visst är det underligt, hur man kan sakna någon man pussade på för en kvart sedan!?
That´s love!

Vi var hos farmor igår också, kändes skönt att hon orkade med besök...även om hon inte orkade mer än att sitta på stolen och prata, men det räckte så väl. Resten gjorde vi så bra, kokade kaffe och diskade disken innan vi åkte därifrån.
Det är inte viktigt att det är som det brukar...ett "vanligt" besök hos farmor brukar innebära att maten är klar när vi kommer, allt är framdukat, hon har bakat och handlat och fixat och donat, så var det inte igår. Vi sa att hon inte behövde göra någonting alls, det räckte med att vi fick komma och hälsa på och bara umgås en stund.

Hon var trött, visst var hon det...men hon orkade sitta uppe och prata och umgås under den tid vi var där, och det betydde mycket.
Jag önskar att jag kunde göra mer för henne, men det är svårt - man känner sådan maktlöshet i situationer likt denna. Men jag tror att det räcker bra med att finnas, höra av sig och visa att man bryr sig - och ställer upp, med vad som helst när som helst. Vi är en bit ifrån varandra, men bara ett telefonsamtal förändrar det.
När hon än ringer (vilket jag tyvärr inte tror att hon kommer att göra) och ber om hjälp så ska jag ställa upp - det är min plikt, känner jag!

I onsdags begav vi oss ut och åkte inlines, Michael och jag. Första turen denna sommaren - härligt.
Jag visste först inte om jag vågade, övervägde att ta på mig skor och istället promenera efter Michael, men bestämde mig till slut för att glida jag också.
Var lite orolig för att jag skulle trilla, funderade på om man kanske skulle tejpa fast en kudde runt höfterna för att skydda magen. Men - hur ofta landar man egentligen på magen om man trillar? Riktigt så stor är den ju inte än. Men det gick bra i alla fall, jag föll såklart inte utan höll balansen och åkte stabilt...Michael gnällde ett par gånger faktiskt, då han tyckte att jag åkte för fort - sötnöt!

Igår kväll tog vi en promenad, en liten men skön sådan. Det är ju viktigt att röra på sig, men egentligen gör promenader i den takt vi hade igår ingen större nytta. Jag orkar / kan inte gå så fort som jag vill, men det lilla gör väl mer nytta än att ligga på soffan i alla fall.
Och det viktigaste är kanske egentligen inte alltid att promenaden gör nytta, det är faktiskt mysigt och skönt att vara ute och gå omkring hand i hand också! Det är ju huvudsaken, anser jag.

Imorgon bitti åker vi till Mölndal för att lämna in Michaels bil på motortvätt, eftersom att han glömde skruva på locket när han fyllde på olja så gick det lite snett. När vi var på väg till Liseberg häromdagen fick vi snabbt som attan köra av vägen då det började ryka hysetriskt från motorhuven, in genom fläktarna.
Luktade inte alls gott, men det la sig efter att Michael torkade bort den värsta av läckan...och skruvade på locket igen.

Efter motortvätten åker vi till farmor och hälsar på. Det ska bli skönt, och jag tror att även hon kommer tycka det trots att hon säger att hon egentligen inte är pigg och orkar med besök. Men vi vet ju alla varför hon säger så, man får helt enkelt trotsa det och åka ändå.
Och se till att hon känner att hon inte måste koka kaffe, laga mat och bjuda på sju sorters hembakade kakor för att vi kommer.

Michael har jobbat hela dagen, långpass idag...som vanligt när han jobbar faktiskt. 09-19, det blir ett par timmar. Jobbiga tider kan jag tänka mig, men å andra sidan jobbar han ju inte varje dag så på så vis jämnar det liksom ut sig till viss del.
Men nu är han hemma, och jag har saknat honom idag.
Han hade planer på att bege sig iväg direkt efter hemkomsten, jag bad honom faktiskt inte stanna hemma - men jag antar att han märkte att jag gärna ville ha kvar honom hemma ikväll.

Jag har hamnat i en mild men jobbig depression kan man väl säga...jag orkar / vill inte göra någonting. Jag vill bara vara, liksom...helst vill jag bara sova, sova, sova - och slippa träffa människor.
Jag vet ju vad det bottnar i, varför jag mår dåligt...och tyvärr är det ingenting jag kan förbättra, jag kan inte få oron att försvinna.

Har fått gjort lite nytta här hemma, inte slitit överdrivet - men allt litet man får gjort gör ju ganska mycket skillnad.
Tvättade igår, och eftersom att det inte finns något torkrum i vår tvättstuga har man inget annat val än att hänga tvätten på tork i lägenheten.
Och då menar jag verkligen i hela lägenheten...det brukar inte finnas en stol eller annat ställe där det inte hänger tvätt efter tvättiden. Jag har fått vikt in det mesta idag, imorgon får jag ta hand om det kvarstående som hänger i badrummet - det kändes lite fuktigt fortfarande forut så jag låter det hänga tills imorgon.

Lite undan plockning här och där behövs ju varje dag, så lite sånt små pill har jag också sysselsatt mig med idag. Och dagliga sysslor som att bädda sängen och ta hand om disken...ja, det är ju ingenting man egentligen behöver nämna för skrytsamhetens skull - för lika duktig som jag varit idag är jag (och resterande världsbefolkningen) varje dag - det tillhör vardagen, liksom.

Det sker inget flitigt bloggande här inte, men jag har ju redan förvarnat för detta.
Tiden, lusten och orken för att blogga kommer och går, och om jag skulle blogga bara för att blogga skulle det troligtvis bli omkring 5-6 inlägg per dag som egentligen inte innehåller någonting intressant alls. (Ungefär som detta inlägg)
Och så kan man ju inte ha det.

Det får helt enkelt enkelt bli som det blir och gå lite som det går...jag kan inte påverka det mer.