NelliesMamma

Vi var hos farmor igår också, kändes skönt att hon orkade med besök...även om hon inte orkade mer än att sitta på stolen och prata, men det räckte så väl. Resten gjorde vi så bra, kokade kaffe och diskade disken innan vi åkte därifrån.
Det är inte viktigt att det är som det brukar...ett "vanligt" besök hos farmor brukar innebära att maten är klar när vi kommer, allt är framdukat, hon har bakat och handlat och fixat och donat, så var det inte igår. Vi sa att hon inte behövde göra någonting alls, det räckte med att vi fick komma och hälsa på och bara umgås en stund.

Hon var trött, visst var hon det...men hon orkade sitta uppe och prata och umgås under den tid vi var där, och det betydde mycket.
Jag önskar att jag kunde göra mer för henne, men det är svårt - man känner sådan maktlöshet i situationer likt denna. Men jag tror att det räcker bra med att finnas, höra av sig och visa att man bryr sig - och ställer upp, med vad som helst när som helst. Vi är en bit ifrån varandra, men bara ett telefonsamtal förändrar det.
När hon än ringer (vilket jag tyvärr inte tror att hon kommer att göra) och ber om hjälp så ska jag ställa upp - det är min plikt, känner jag!