Jag grät för att jag grät. Rubbat va?!
Eftermiddagen och kvällen var ganska tuff igår, vad som hände vet jag inte...men jag antar (lyssnar på mamma som säger att det är så) att det är alla hormoner i kroppen som spelar mig ett spratt.
Jag grät - grät - grät. Jag grät för att jag kände mig ensam, men förstod inte varför - för jag är sällan ensam. Sedan grät jag för att jag grät, för att jag inte ville gråta för att jag borde le och skratta 24/7 eftersom att jag borde vara den lyckligaste i världen - blivande mamma och flickvän till en fantastisk pojkvän.
Hmm, hur som helst lyckades Michael muntra upp mig genom att bjuda mig på middag på Pepes - där beställdes en Fläskfilé Oscar och den satt inte alls dumt.
Gott!
Efter det spenderade vi kvällen i soffan, åt onyttigheter (vilket var otroligt länge sedan), och tittade på film. Det behövdes - och uppskattades!
Jag grät - grät - grät. Jag grät för att jag kände mig ensam, men förstod inte varför - för jag är sällan ensam. Sedan grät jag för att jag grät, för att jag inte ville gråta för att jag borde le och skratta 24/7 eftersom att jag borde vara den lyckligaste i världen - blivande mamma och flickvän till en fantastisk pojkvän.
Hmm, hur som helst lyckades Michael muntra upp mig genom att bjuda mig på middag på Pepes - där beställdes en Fläskfilé Oscar och den satt inte alls dumt.
Gott!
Efter det spenderade vi kvällen i soffan, åt onyttigheter (vilket var otroligt länge sedan), och tittade på film. Det behövdes - och uppskattades!
Kommentarer
Postat av: lucke
trevlig blogg :P
Trackback
