Havandeskapsförgiftning? Fick fullständig panik!
Igår när vi kom hem stod jag inte ut längre...
Under hela dagen, från det att jag klev upp på morgonen, hade jag haft ont i magen, flimmer framför ögonen och huvudvärk. Ville dock inte oroa Michael i onödan, och speciellt inte eftersom att vi var bland folk och så där hela dagen, ville ju inte förstörsa någonting...dumt tänkt, kanske, men men - det är ju så jag fungerar.
Hur som helst, när jag kom hem började jag oroa mig rejält eftersom att flimmret och de andra symtomen inte hade avtagit.
Ringde sjukvårdsrådgivningen och sköterskan i telefonen lyckades skrämma upp mig ordentligt genom att tala om för mig att symtomen liknade havandeskapsförgiftning. Jag ifrågasatte hennes gissning och tyckte det lät lite väl tidigt i graviditeten, men hon stod på sig och tyckte att vi genast skulle uppsöka läkarvård.
Detta gjorde vi såklart!
Väl framme på akuten togs blodtryck på mig - som visade sig vara alldeles utmärkt perfekt. Träffade lugnande sköterska samt läkare som båda sa åt mig att koppla av och försöka stänga av oron. Lättare sagt än gjort, givetvis, när man blivit så uppskrämd.
Michael var bra skärrad han också, stackaren...var ju inte min mening att skrämma upp honom så, men jag blev så sjukt rädd av diagnos-gissningen sköterskan i telefonen gjorde.
Jag blev helt friskförklarad och fick åka hem igen, vilket kändes skönt!
Det konstaterades att det hela berodde på (minns inte vad dem kallar det i läkarspråk) någon slags graviditetsmigrän, som tydligen drabbar en och annan gravid. Jobbigt att drabbas av men absolut ingen fara för varken mig eller bebis, och det är det viktigaste!
Under hela dagen, från det att jag klev upp på morgonen, hade jag haft ont i magen, flimmer framför ögonen och huvudvärk. Ville dock inte oroa Michael i onödan, och speciellt inte eftersom att vi var bland folk och så där hela dagen, ville ju inte förstörsa någonting...dumt tänkt, kanske, men men - det är ju så jag fungerar.
Hur som helst, när jag kom hem började jag oroa mig rejält eftersom att flimmret och de andra symtomen inte hade avtagit.
Ringde sjukvårdsrådgivningen och sköterskan i telefonen lyckades skrämma upp mig ordentligt genom att tala om för mig att symtomen liknade havandeskapsförgiftning. Jag ifrågasatte hennes gissning och tyckte det lät lite väl tidigt i graviditeten, men hon stod på sig och tyckte att vi genast skulle uppsöka läkarvård.
Detta gjorde vi såklart!
Väl framme på akuten togs blodtryck på mig - som visade sig vara alldeles utmärkt perfekt. Träffade lugnande sköterska samt läkare som båda sa åt mig att koppla av och försöka stänga av oron. Lättare sagt än gjort, givetvis, när man blivit så uppskrämd.
Michael var bra skärrad han också, stackaren...var ju inte min mening att skrämma upp honom så, men jag blev så sjukt rädd av diagnos-gissningen sköterskan i telefonen gjorde.
Jag blev helt friskförklarad och fick åka hem igen, vilket kändes skönt!
Det konstaterades att det hela berodde på (minns inte vad dem kallar det i läkarspråk) någon slags graviditetsmigrän, som tydligen drabbar en och annan gravid. Jobbigt att drabbas av men absolut ingen fara för varken mig eller bebis, och det är det viktigaste!
Kommentarer
Postat av: Cissi
Åh din stackare! Fy va hemskt skönt att allt var bra iaf! Tycker sjukvårdsupplysningen i allmänhet är bra på att skrämma upp folk, har hänt mig med... Men underbart att allt är som det ska med dig och bebis iaf! KRAM
Postat av: Qarolinee
Ja, det var inget roligt besked dem gav mig i telefonen. Blev riktigt orolig, såklart.
Och när man väntar första barnet tror jag att man är extra känslig och känner efter, man vet ju inte hur en graviditet känns - vad som är normalt osv., så det blir svårt att avgöra. Kanske oroar man sig för mycket. Men hon skrämde upp mig rejält!
Skönt att det visade sig vara lugnt.
Ha en fortsatt trevlig kväll.
Trackback
