Fick kämpa för att hålla tårarna inne
Besöket på sjukhuset hos farmor igår var lite jobbigt, det kom en stund då jag fick kämpa för att hålla tårarna inne - jag ville ju inte sitta där och vara ledsen, jag ville ju vara där och pigga upp henne.
Hon låg och sov när vi kom, jag klappade henne på kinden och hon slog upp ögonen och man såg lyckan i hennes ögon och som vanligt påpekade hon att "ni hade inte behövt komma...".
Michael lyckades få henne att vilja gå upp ur sängen en stund, för att ta en promenad med oss i avdelningskorridoren, med hjälp av rullatorn gick det bra - men inte snabbt, men vad gör väl det, vi hade ingen större brådska.
Jag pratade med en sköterska en snabbis igår om när hon skulle få komma hem, jag hade uppfattat det som att hon skulle komma hem i slutet av veckan, torsdag eller fredag, men fick igår veta att hon skulle få komma hem redan idag. Förhoppningsvis hjälper det henne, att få vara hemma, det är ju det hon vill.
Planen var att jag skulle åka och besöka henne på sjukhuset idag också, men eftersom att hon åker hem idag så blir det inte så. Istället åker jag till henne, hem till henne, på fredag och myser lite under dagen och ser om jag kan hjälpa henne med någonting.
Hon var påverkad av morfinet hon får, så det var svårt att få kontakt med henne som förr. Att föra ett samtal var inte lätt, på grund av morfinen plus att hon är så torr i halsen och det var jobbigt för henne att prata. Det är tungt att se en stjärna som inte längre lyser så starkt...
Hon låg och sov när vi kom, jag klappade henne på kinden och hon slog upp ögonen och man såg lyckan i hennes ögon och som vanligt påpekade hon att "ni hade inte behövt komma...".
Michael lyckades få henne att vilja gå upp ur sängen en stund, för att ta en promenad med oss i avdelningskorridoren, med hjälp av rullatorn gick det bra - men inte snabbt, men vad gör väl det, vi hade ingen större brådska.
Jag pratade med en sköterska en snabbis igår om när hon skulle få komma hem, jag hade uppfattat det som att hon skulle komma hem i slutet av veckan, torsdag eller fredag, men fick igår veta att hon skulle få komma hem redan idag. Förhoppningsvis hjälper det henne, att få vara hemma, det är ju det hon vill.
Planen var att jag skulle åka och besöka henne på sjukhuset idag också, men eftersom att hon åker hem idag så blir det inte så. Istället åker jag till henne, hem till henne, på fredag och myser lite under dagen och ser om jag kan hjälpa henne med någonting.
Hon var påverkad av morfinet hon får, så det var svårt att få kontakt med henne som förr. Att föra ett samtal var inte lätt, på grund av morfinen plus att hon är så torr i halsen och det var jobbigt för henne att prata. Det är tungt att se en stjärna som inte längre lyser så starkt...
Kommentarer
Trackback
