Det värsta drabbar alltid den bästa

Älskade, älskade...du bästa "favorit-tant".
Om jag kunde skulle jag göra dig hel och för alltid frisk och pigg. Om jag bara kunde...jag önskar så innerligt att jag kunde göra mer än jag kan, jag känner mig otillräcklig - minst sagt.
Jag kan bara stå bredvid dig och försöka hjälpa dig att hoppas att allt kommer gå bra...men finns det verkligen någon garanti för det? Vågar man lova någon, hoppas och tro själv, att det kan ordna sig - igen?

Det värsta drabbar alltid den bästa - jag har insett det nu.
Du har gått igenom så mycket, fått utstå så hemskt mycket smärta...och trots detta fortsatt stå stadigt på benen och fortsatt gett och stöttat alla. Vad har du fått? Elände, smärta... Vart är livets rättvisa?

JAG ÄLSKAR DIG, FARMOR!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0